Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 10 januari 2012

Den upphittade minan ska sprängas på plats !

Pjäsen i Lörudden är skarpladdad, tysk och en kvarleva från andra världskriget
En skarpladdad tysk sjömina har påträffats vid Lörudden i Njurunda.


Försvarets ammunitions­röjare kommer i dag att spränga den på plats.– Riskavståndet för minan är på hela 1 200 meter, så det blir med största försiktighet och i samarbete med polisen, säger löjtnant Jonas Hedman.






Strax innan mörkret började falla anlände i går eftermiddag fjärde sjöstridsflottiljens ammunitionsröjare till Lörudden i Njurunda. Orsaken var en mina som drivit iland efter juldagens stormväder.
Redan innan undersökningen av minan fanns misstankar om att den var skarpladdad – misstankar som under kvällen också bekräftades.


60–80 år gammal.

– Det rör sig om en skarp tysk förankrad kontaktmina, den är säker bortåt 60–80 år, säger löjtnant Jonas Hedman, ledare för ammunitionsröjarna som är baserade i Berga söder om Stockholm.
Med en laddningsvikt på 150 kilo är det en kraftig pjäs som stormens vågor dragit med sig upp på stranden vid den det ­lilla kustidyllen Lörudden.
– Riskavståndet ligger på 1 200 meter, säger Jonas Hedman.
Under eftermiddagen i går dokumenterades minan noggrant av experterna, som sedan tillbringade kvällen med att undersöka de fakta som observationerna gav.


Tre olika alternativ
Det fanns innan undersökningen tre alternativ för ammunitionsröjarna:
... att minan skulle ha varit helt ofarlig och därför inte ­behövde åtgärdas.
... att den skulle ha varit delvis farlig. I så fall skulle delar ha monterats bort från för bort­forsling från platsen.
... eller ett värsta scenario – att minan var mycket farlig, ­vilket nu visade sig vara fallet.

Av den anledningen kommer minan i att sprängas på plats, då det trots allt är det minst riskfyllda alternativet, menar ammunitionsröjarnas ledare Jonas Hedman.
– Vi kommer att spränga den under morgondagen (läs i dag).
Polisen kopplas in
Dock blir det med största försiktighet och i samarbete med polisen, påpekar Jonas Hedman.


– Vad jag förstår så är det inte längre än 500 meter till närmast boende, så vi får se hur vi löser det, säger han.
Att ta hand om minor som flutit i land hör inte till vardag­en för försvarsmakten.
– Det är väldigt sällan som det dyker upp någon vintertid, det sker oftare om somrarna, då fiskare kan få upp dem i sina nät, säger han.
Den aktuella minan är en kvarleva från andra världs­kriget och tydligen finns en hel del av den varan i havet.

Många minor finns kvar
– Man räknar med att det finns mellan 60 000–80 000 ­minor i Östersjön efter andra världskriget, säger Jonas Hedman.
Trots att det rör sig om kraftfull pjäs är den inte stötkänslig, så de som bor i området behöv­er inte vara oroliga, menar han.
Ett område runt cirka 800 meter har nu spärrats av runt fyndet i Lörudden.
– Vi vill att allmänheten ­­respekterar polisen avspärrning och inte rör objektet, säger Jonas Hedman.

Inga kommentarer: