Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 3 september 2011

Aura. (Finland)

Aura är en kommun i Finland . Namnet kommer från floden Aura och plogen (aura på finska) påminner formen av kommunen. Kommunen bildades 1917 från delar av Lundo och Pöytyä .


Den ligger i provinsen för Västra Finlands och är en del av Egentliga Finlands region .
Kommunen har en befolkning på 3913 (31 januari 2011) och täcker en yta på 95,57 kvadratkilometer (36,90 sq mi), varav 0,59 km 2 (0,23 sq mi) är vatten.

Den Befolkningstätheten är 41,2 invånare per kvadratkilometer (107 / sq mi).
Kommunen är enspråkigt finsk .

Aura å är en av Finlands mest betydande åar. Aura å börjar vid Oripääs åsområde och rinner genom Pöytis, Aura, Lundo kommuner och S:t Karins stad till Åbo, vartefter den rinner ner i Skärgårdshavet. Aura å är 70 kilometer lång och flödesvolymen uppgår till 7 kubikmeter per sekund. Det finns 11 större forsar i Aura å, av vilka Nautelaforsen i Lundo är den största. Där faller vattnet 17 meter på en sträcka om 600 meter. Den nedersta och mest vattenrika forsen är den dammbebyggda Hallis fors i Åbo.

Som i många andra vattendrag som flödar genom lermarker är även Aura å grumlig. Grumligheten orsakas av lerpartiklar och jord som sköljs ned i ån under smältsäsongen. Vattenkvaliteten är försvarlig och det största problemet kommer från övergödningen från böndernas odlingsmarker. Aura å har dock blivit betydligt renare sedan 1970-talet och dagligen tas 50 000 kubikmeter vatten därifrån för att användas som bruksvatten och för industrins behov. Syrenivåerna i Aura å är tillräckliga till och med för laxfiskar.

Aura å är möjligtvis Egentliga Finlands mest betydande kulturmiljö. Den första bebyggelsen vid åstranden kan dateras till åtminston 6 000 år tillbaka. Under medeltiden växte Aura ås betydelse, eftersom den ledde till Finlands huvudstad Åbo. Den äldsta omnämningen om Finlands och Aura ås vattenkvarnar är från år 1352.

I Åbo talar man fortfarande om den här sidan (söder om ån) (på åbofinska täl pual jokke, även Åbossa) och andra sidan (norr om ån) av staden (på åbofinska tois pual jokke, även Turussa). Benämningarna kommer ifrån att Åbo stad tidigare befann sig på åns södra sida, respektive att det svenska och finska universitetet tidigare befann sig på olika sidor.

Namnet "Aura å" kan härledas från fornsvenskans ord för vattenled; aathra. Samma ursprung har även ordet åder.

Upplagd av Bengt kl. lördag, september 03, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)