Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 2 september 2011

Bácsalmás. (Ungern)

Bácsalmás är en liten stad i södra Ungern i regionen Bácska ( Bács-Kiskun län) nära gränsen till Vojvodina regionen Serbien , med en befolkning av 7694 personer.


Historia

På medeltiden kom regionen under kontroll av de magyarerna som absorberas av slaviska och kvarleva Avar befolkningen. Det fanns arkeologiska bevis finns i olika små byar under medeltiden. Området var under ägandet av János Hunyadi i 15: e århundradet. Med ankomsten av turkarna , försvann befolkningen och var från början ersatts av kroater ( Bunjevci ) som kom från Bosnien och den kroatiska Littoral . Det första omnämnandet byn kommer från 1543 i bokföringen av Ärkebiskopsämbete av Kalocsa .

I den 17: e-talet fanns en stadig tillströmning av kroater under ledning av franciskanerna från Bosnien . Den sista stora gruppen kom under ledning av kaptenerna Marković och Vidaković.
Med den turkiska nederlaget vid slaget vid Zenta , kom Bácsalmás under kontroll av habsburgarna där det blev en del av Militär gräns .

År 1772 fick byn ett Urbarium som skrevs i kroatiska språket , vilket avspeglades majoriteten av befolkningen. Det Urbarium var för markägare i byn som består av 72 Bunjevci , 11 ungrare , tre slovaker och 2 Roma . På 1780-talet, 195 tyska var familjer avgöras av Habsburgarna i Bácsalmás som fortsatte att vara den överväldigande majoriteten fram till 1945. De flesta av dessa nybyggare kom från Schwaben , Alsace och Mainz . I de följande tio åren har mark bidrag ges till nyligen adlad män från närområdet till den ungerska familjen Németszeghy, Koronay och kroatiska familjer Antunovic, Rudić, Kovacic och Šišković.

I den 19: e talet blev staden ett centrum för vin-och spannmålsproduktion som exporteras främst till Österrike och Böhmen . Det blev också en viktig järnvägen korsning. I själva verket blev det ett välmående samhälle. Dock behöll det sin lantliga karaktär hela tiden med en stark hantverkare klass som tjänade den omgivande regionen.

År 1941 hade staden en befolkning på 13 tusen, två tredjedelar av dem var tyskar ( Danube Swabians ). Under 1945-1946 var de flesta tyskar utvisades och ungrare fördes från Slovakien att ersätta dem.
År 1986 blev Bácsalmás en stad med en befolkning på över 8000. Med nedläggningen av vissa branscher och reformerna inom jordbrukssektorn , är staden att förlora sin befolkning. Bácsalmás kämpar för att ersätta den minskande jordbrukssektorn, men alternativen är svåra att hitta. I lantbrukskooperationen privatiserades i början av 1990 och den lokala State Farm ackumulerade stora skulder.

Inga kommentarer: