Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 3 september 2011

Harlösa.

Harlösa är en tätort i Eslövs kommun, Harlösa socken i Skåne län, belägen ett par kilometer från Vombsjön.


I Harlösa finns cementindustri och livsmedelsindustri. Harlösa kyrka ligger en liten bit utanför orten. Byn har en låg- och mellanstadieskola såväl som två stycken dagis.

1938 bildades Harlösa försköningsförening. Parken som ligger mellan Gårdstångavägen och Stationsvägen anlades av föreningen 1951.

Harlösa Prästgård, ett imponerande corps-de-logi med park och ekonomibyggnader, är högt belägen med utsikt över Vombsjön och Krankesjön. Prästgården ansluter till Harlösa kyrka och kyrkogården. Mitt emot prästgården och kyrkan finns Harlösa Donationshus, ett ålderdomshem från 1824 som byggnadsminnesförklarades 1993.

2008 invigdes Harlösas nya idrottshall som kostat skattebetalarna 30 miljoner kronor. Byns barn glädjes oerhört över denna stora arkitekturiska bedrift. [2]
Numera finns även ett så kallat "Byalag", vars uppgift är att förbättra saker och ting i byn.

Järnvägar:

Förr utgick fem järnvägslinjer på tre banor från Harlösa. Banorna var några av landets mest olönsamma. Numera är järnvägen uppriven,sista persontåget gick 9 juni 1955.

Följande järnvägsbolag trafikerade Harlösa station:
Landskrona-Kävlinge-Sjöbo järnväg (LKSJ). Invigning skedde 17 februari 1906 av arvfursten Gustav Adolf, senare Gustaf VI Adolf. Dock gjorde inte invigningståget något stopp i Harlösa. Lades ner 1953.

Malmö-Simrishamns järnväg (MSJ) med sidolinjen Dalby-Harlösa-Bjärsjölagård järnväg, vilken lades ner 1955.
Bjärred-Lund-Harlösa järnväg (BLHJ). Delen Lund – Revinge – Harlösa lades ner 1939.

Det sista tåget, en rälsbuss, skulle inkomma 9 juni 1955 kl. 20.07 men var av förklarliga skäl försenat. Drygt 500 personer hade mött upp och I7s musikkår under ledning av musikdirektör Gullstrand spelade. Efteråt blev det gravöl på Harlösa hotell med dans i hotellträdgården till dragspelsmusik. Kvällen till ära hade någon författat en visa till minnet av järnvägens tid i Harlösa.

Nyss sista tåget ånga' ifrån vår station
vi aldrig mer får höra dess kära visselton,
vår storhetstid med järnväg en saga blivit blott
och Harlösa tillbaka till ödeby har gått.
Med vemodsfyllda blickar tillbaka vi kan se
på tiden då vi ännu hade järnvägarna tre,
nu av den allra sista i kväll vi avsked tar,
sen blir det bara minnet och rälsen som finns kvar.

Harlösa Station:
Det gula stationshuset började byggas i maj 1905 och stod färdigt i december 1906. Det är byggt i jugendstil och uppfördes av Rönnberg & Gustavsson i Båstad för en kostnad av 17 800 kronor. Även posten var inrymd här. Efter nedläggningen av Dalby – Bjärsjölagård 1955 trafikerades spåren i Harlösa endast av godståg och stationen fyllde inte längre någon funktion. Fram till 1982 använde SJ stationsbyggnaden till skola för beredskapspersonal. Eslövs kommun förvärvade därefter byggnaden som nu används som bibliotek.

Upplagd av Bengt kl. lördag, september 03, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)