Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 5 september 2011

Lysekil.

Lysekil är en tätort i Bohuslän och centralort i Lysekils kommun i Västra Götalands län.


Samhället ligger vid Gullmarsfjorden och är sedan mitten av 1800-talet en populär badort. Förutom den viktiga turismen omfattas näringslivet också av bland annat fiskindustri, marin forskning (havsfiskelabratorium) och petrokemisk industri i form av Preemraff.

Historia:

Platsen där Lysekil ligger är ett gammalt samhälle, med den tidigaste bebyggelsen vid det som idag är Norra hamnen. Redan under 1500-talets stora sillperiod hade den egen kyrka och präst, och under 1600- och 1700-talen var den en av de fem västkusthamnar i vilka sillpackning och sillvrakning tilläts. Orten präglades tidigt av livlig sjöfart och ägde vid mitten av 1800-talet en betydande egen segelflotta.

Platsen var ursprungligen en lägenhet under Lyse gård. Efter 1658 upptogs Lysekil inte i jordeböckerna förrän 1685, då det blev kronofiskeläge. 1715 inköptes lägenheten av amiral Strömstierna och 1778 av ett 40-tal åbor, vilkas arvingar ännu i slutet av 1800-talet var Lysekils dominerande jordägare.

Tack vare av god tillgång på sill under mitten av 1700-talet, sillperioden, fick orten ett uppsving och många salterier och trankokerier etablerades. Befolkningen uppgick 1790 till 536 invånare vilket var en fördubbling på kort tid.
Vid 1834-35 års riksdag väcktes förslag att anlägga en stad vid Lysekil, men ständerna ansåg köpingsrättigheter tillräckliga för det blomstrande fiskeläget, som erhöll sådana 1836. 1863 blev samhället Lysekils köping.

Den 1 april 1903 blev Lysekil stad och fick stadsrättigheter, vilket var av stor betydelse för köpingen Lysekil. Lysekil blev en så kallad stapelstad vilket innebar att man fick tillåtelse att idka handel med utlandet. Hundra år senare firades detta på många olika sätt. Stadsvapnet är en blå- och silverfärgad sköld med tre silverstjärnor och två stående fiskar, vilket vittnar om fiskets betydelse för Lysekils utveckling. Två av stjärnorna symboliserar Henrik Gyllenstierna respektive Olof Strömstierna och den tredje stjärnan är Lysekils egen.

Under andra världskriget var Lysekil inblandat i export av kullager till England i "The ball bearing run". Med hjälp av snabbgående kanonbåtar, "Blockade runners", kunde man nattetid bryta igenom den tyska Skagerackspärren under hösten och vintern 1943-44, och bland annat frakta kullager från de norska kvarstadsbåtar som blivit inspärrade i Sverige, över till Hull i England.

Trafiken återupptogs under hösten och vintern 1944-45 men då med inriktning att ge förnödenheter och ammunition från England via Lysekil till danska motståndsrörelsen.

Upplagd av Bengt kl. måndag, september 05, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)