Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 1 september 2011

Surin. (Thailand)

Surin ( Thai : สุรินทร์ ) är en av de nordöstra provinserna ( Changwat ) i Thailand . Närliggande provinser är (från väst medsols) Buriram , Maha Sarakham , Roi Et och Sisaket . I söder gränsar Oddar Meancheay i Kambodja .

Översikt;

Med den sammanlagda ytan motsvarar ungefär 8,124.056 sq.kms är Suring provins beläget i nordöstra Thailand mellan Mun-floden i norr och Dongrek bergskedjan i söder.


Ursprungligen var det namnet som 'Khu' Prathai Village av guvernören i staden, Luang Surin Phakdi, och brukade vara den gamla staden den gamla kambodjanska tillbaka runt 200 år sedan. Staden har 13 distrikt och 4 sub-distrikt med 450 kilometer från Bangkok city med bil och 420 mil med tåg.

Surin provinsen är känd för ett vackert scenario för en resa syfte och ett bra ställe för souvenirer. Det har blivit känt för sin fina silke och anmärkningsvärda pärlor silver och smycken såsom halsband, bälten, ringar, klockor och armband mm i Khwao Sinaring Hantverk Village. Genom att besöka Mueang distriktet, kan turister köpa många hemlagad mat såsom strimlad fläsk (Mu Yong), kinesiska korv (Koon Chiang), och söt rädisor i honung etc. Internationellt har Surin många kända festivaler, till exempel årliga Grand Elephant Round Up, ål Festival, och Buffalo Blessing Festival etc.

Mottot för staden är: "Surin land elefanter, fantastiska siden, vackra pärlor silver, slott sten, söt kål, aromatiskt ris, vackra kultur."

Historia:

Förhistoria:
De tidigaste bosättarna i området var jägare och samlare. Den neolitiska, med införandet av jordbruket, är från 2500 till 1500 år f. Kr. Bronsåldern är från 1,500-500 f.Kr. och järnåldern från 500 f.Kr. till 500 CE. Det är under järnåldern som det första beviset på mänsklig bosättning framträder i provinsen, med cirka sextio kända platser järnåldern.

Historisk tid:
Den tidigaste kända historiska period är Dvaravati . Detta var en indisk baserad kultur, som desarmerade genom nordöstra regionen av vad som nu är Thailand. Belägg för denna kultur finns i Surin regionen går till mellan 7: e till 11: e århundradena e. Kr. Det var i denna period som buddhismen blev den dominerande religionen i regionen.

Efter Dvaravati period, den mäktiga Khmer riket expanderat sitt inflytande över vad som nu den södra Isan regionen av Thailand. Denna period omfattar den 7: e till 13: e århundradena e. Kr. Surin var en viktig del av den gamla Khmer imperiet. Tempel ruiner och en stor etnisk khmer minoritet förbli en del av Surin. Khmer steninskriptioner datum från C. 600 CE. Under de kommande århundradena ett växande antal röda områden byggdes i landskapet, framför allt Prasat Sikhoraphum. Dessa platser skulle ha utgjort en del av det nätverk av Röda infrastruktur centrerad på Prasat Phanom Rung.

Med kollapsen av de röda imperiet på 13-talet Surin provinsen bleknat ur historien. Det är i det 18th århundradet att den återuppstår. Vid denna tid ett Kuay lokal ledare heter Chiangpum blev kungligt utsedd härskare i regionen. Enligt legenden han presenterade en sällsynt vit elefant till Chao Phaya Chakri, blivande kung Rama I . I tacksamhet var Chiangpum tilldelades den kungliga titeln Luang Surin Phakdi och utsåg byn huvudman. Då Rama I blev den thailändska kungen utnämnde han Luang Surin Phakdi som provinsens guvernör.

År 1763 i byn flyttades till platsen för den moderna staden Surin och uppgraderades till en stad med namnet Muang Prathai Saman . Det finns en lokal legend som denna flytt berodde på bättre vattenförsörjningen på den nya platsen. Också att den ursprungliga platsen för staden var på Muang Thi, cirka fifthteen mil öster om den moderna staden. I 1786, var stadens namn ändrades till Surin för att hedra sin guvernör.

Provinsen sakta växte i populationen sågs en ständig tillströmning av människor från omgivande områden, främst Kambodja (del av det som nu är västra Kambodja styrdes av Bangkok vid denna tid), men Surin var i stort sett självförsörjande, och något isolerat. Detta förändrades med tillkomsten av järnvägen 1922. Surin och dess ekonomi var utsatt till omvärlden. Kinesiska och indiska köpmän bosatte, tillverkning ökat och Surin gick den moderna världen.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, september 01, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)