Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 18 juli 2010

Guatemala. (Centralamerika)

Guatemala, formellt Republiken Guatemala (spanska: República de Guatemala), är en republik i Centralamerika.


Landet gränsar i nordost till Belize, i söder till El Salvador och Honduras och i norr till Mexiko. Guatemala har två kuster, i öster finns en smal kust mot Karibiska havet och i väster finns stillhavskusten. Guatemala gör anspråk på delar av Belize, och i det området finns guatemalanska bosättningar.

Guatemalas tidigaste historia är starkt anknyten och präglad av mayafolket och de tidigaste tecknen från mayatiden menar forskarna är mellan 2000 och 1500 f.Kr.
Redan 1100 f.Kr. ska olmecfolket börjat bygga pyramider och hugga ut stora stenbrott. Olmecerna betecknas rätt ofta som Mesoamerikas moderkultur. Detta folket hade stort inflytande genom hela mayaregionen, och påverkade speciellt konsten, religionen och politiken. De utvecklade också tidigt ett skriftsystem och en kalender känd som "Long Count".

Under perioden 350 f.Kr. till 250 e.Kr. växte det fram en stad som idag kallas El Mirador, efter det spanska namnet på området det ligger i, El Mirador basin. Staden spred sig över 20 kvadratkilometer och tros ha haft en befolkning på omkring 100 000 invånare. Bara storleken på staden gjorde att staden kunde klassas som superstat redan 100 f.Kr. Det högsta tempelkomplexet i staden nådde 70 meter - det högsta byggnadsverket någonsin byggd i förcolombiansk kultur i Amerika.

Perioden runt och efter 300 e.Kr. räknas som den viktigaste epoken i mayahistorien. Mayafolket kom nu under inflytande från Teotihuacán i Mexiko, en stad med omkring 250 000 invånare. En till stad växte fram, Tikal, som ett dominerande maktcenter i mayanernas land. Samtidigt växte också staden Calakmul. Från 500 var dessa städer så stora att alla andra städer i mayavärlden tillhörde dessa. Calakmul besegrade Tikal 562 och detta följdes av ett "dvaltillstånd" på 130 år då varken Tikal eller någon annan stad runt hade någon utveckling.

Mellan 600 och 850 var det stort välstånd i mayaområdena. Mayafolket var förenat i samma religion och kultur, och mayaarkitekturen, astronomi och konst nådde så högt att inget annat förcolombianskt samhälle kunde mäta sig med dem. Handeln blomstrade och befolkningen växte till omkring 10 miljoner invånare runt 750. Från 750 till 830 och efter blev dessa handelsförbindelser brutna, krig bröt ut, städerna blev lämnade och inga nya tempel eller monument byggdes som förr. Grunden till nedgången är inte känd.

Från 1300-talet fram till den spanska invasionen av Guatemala 1523 rådde ständiga krig mellan de olika stammarna och olika folkgrupper i landet. På grund av den dåliga sammanhållningen och interna stridigheter mötte de spanjorerna med litet samlat motstånd. Spanjorerna hade också stor fördel med sina hästa, rustningar och gevär. Det sägs att den spanska conquistadoren Alvarado med sina 620 män besegrade 30 000 k'iche'krigare i närheten av Xelajú.

Upplagd av Bengt kl. söndag, juli 18, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)