Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 26 juli 2010

Phnom Penh. (Kambodja)

Phnom Penh (khmer: ភ្នំពេញ [pʰnum pɯɲ]) är huvudstaden i Kambodja. Den är belägen där floderna Mekong, Tonlé Sap och Bassac möts. Enligt folkräkningen år 2008 har staden 1 325 681 invånare, vilket är en ökning från 862 000 invånare enligt folkräkningen 1998.
Staden grundades 1373 i och med byggnationen av templet Wat Phnom. Staden blev landets huvudstad år 1431 då kung Ponhea Yat flyttade dit från Angkor efter att han blivit besegrad av Siam (Thailand). Det kungliga palatset med Silverpagoden byggdes 1866 och det var först då som staden blev en storstad. Under den franska kolonialmakten var Phnom Penh känd som Asiens pärla. Staden blev huvudstad i det självständiga Kambodja år 1953. År 1975 fördrevs stadens då två miljoner invånare, varav cirka 1 miljon flyktingar, av Röda khmererna efter att de intagit staden. Befolkningen började återvända efter att Röda khmererna krossats av vietnameserna år 1979.
Sedan Röda khmerernas fall har Phnom Penh växt och på senare år blivit ett turistmål vilket fått många av stadens näringar att öka. Sevärdheter, förutom ovanstående, inkluderar nationalmuseet, Choeung Ek (Röda khmerernas avrättningsplats utanför staden), Toul Slengmuseet (tidigare S-21, fängelse från Röda khmerernas tid) och Wat Ounalom.
Om Phnom Penh under sent 1980-tal har författaren Carl-Johan Charpentier skrivit rapportboken "Phnom Penh. Resa till isolerad metropol".
Staden är uppdelad i sju distrikt (Khan), som i sin tur är uppdelade i 76 kommuner (Sangkats). De sju distrikten är Chamkarmon, Daun Penh, Prampir Makara, Tuol Kork, Dangkor Meanchey, Russei Kaew.
Phnom Penh är varmt året om med små variationer. Klimatet har en torrperiod från november till april och en regnperiod från maj till oktober. Varmast är mars till maj, medan de svalaste månaderna är november till februari. Mest regn faller från september till oktober, torraste månaderna är januari och februari. Vinterperioden har förutom lägre temperaturer också lägre luftfuktighet, vilket gör det den behagligaste perioden för den som vill besöka staden.

Upplagd av Bengt kl. måndag, juli 26, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)