Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 22 november 2010

Saint Ives. (England)

St Ives (Cornish: Porth Ia) är en badort, socken och hamn i Cornwall, England, Storbritannien.


Staden ligger norr om Penzance och väster om Camborne vid kusten i Keltiska havet. Förr var det kommersiellt beroende av fisket. Nedgången i fisket, men orsakade en förskjutning i kommersiella inriktning och staden är nu främst en semesterort.

St Ives bildades genom en kunglig stadga 1639. St Ives har blivit känt för sina många konstnärer. Det utsågs till bästa kuststaden 2007 av Guardian tidningen.

Ursprunget till St Ives tilldelas i legenden till ankomsten av den irländska Saint Ia av Cornwall, i 5: e århundradet. Församlingskyrkan i St Ives bär fortfarande namnet på detta helgon, och namnet St Ives själv kommer från den.

Staden var platsen för en speciellt illdåd under Prayer Book uppror av 1549. Den engelska Provost Marshal (Anthony Kingston) kom till St Ives och uppmanade FOGDE, John Payne, till lunch på ett värdshus. Han bad FOGDE ha galgen uppfördes under lunchen. Efteråt FOGDE och Provost marskalken gick ner till galgen, den Provost marskalken sedan beordrade FOGDE att montera galgen. Den FOGDE sedan hängdes för att vara en "upptagen rebell".

Från medeltiden fisket var viktigt på St Ives, det var den viktigaste fiskehamn på norra kusten. Under årtiondet 1747-1756 det totala antalet sardiner sänds från de fyra största Cornish hamnar Falmouth, Fowey, Penzance och St Ives genomsnitt 30.000 hogsheads årligen (totalt på 900 miljoner fiskar). Mycket större fångster uppnåddes år 1790 och 1796. År 1847 exporten av sardiner från Cornwall uppgick till 40.883 hogsheads eller 122 miljoner fiskar medan det största antalet någonsin fattats i en not var 5.600 hogsheads på St Ives 1868.

Kenneth Hamilton Jenkin beskriver hur St Ives fiskaren strikt söndagen som vilodag. St Ives var en mycket livliga fiskehamnen och förbjudet att fiska den vanliga metoden för fiske där. Förbjudet att fiska var som bedrivs av en uppsättning av tre båtarna i olika storlekar, de två största redovisade not av olika storlekar. Det totala antalet besättningsmedlemmar var 17 eller 18. Men detta upphörde 1924. Huvuddelen av fångsten exporterades till Italien, till exempel 1830 6.400 hogsheads sändes till hamnar i Medelhavet. Från 1829-1838 det årliga genomsnittet för denna handel var 9.000 hogsheads.

Modern St Ives kom med järnvägen i 1877, det St Ives Bay bibana från St erth, en del av Great Western Railway. Med det kom en ny generation av viktorianska havet semesterfirare. Mycket av staden byggdes under senare delen av 19th century. Järnvägen, som slingrar längs klipporna och vikar, överlevde Beeching AX och har blivit en turistattraktion i sig.

År 1999 fick staden den första landföringen av Solförmörkelsen 11 Augusti, 1999. En levande BBC program med Patrick Moore förmörkades ut och Eclipse missades.

St Ives tryck på nationella rubriker från den 28 juli 2007, efter ett misstänkt observation av en Great White Shark. Ordföranden för Shark Trust, Mr Pierce, kunde inte utesluta att detta var en verklig observation efter att titta på videofilmer av hajen. Han tillade dock att det också kunde ha varit antingen en Mako eller en sillhaj haj. Båda är rovdjur hajar. Kustbevakningen avvisade påståenden som "skrämselpropaganda:" När ifrågasatts av journalister.

Inga kommentarer: