Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 28 juli 2011

Lokeren. (Belgien)

Lokeren är en kommun som ligger i belgiska provinsen i östra Flandern . Kommunen består av staden Lokeren korrekt och städerna Daknam och Eksaarde . Det ligger på Durme, en biflod av Schelde , och är den näst viktigaste staden i Waasland efter Sint-Niklaas . borgmästare Filip Anthuenis ( VLD ) valdes för en andra mandatperiod vid valen den 8 okt 2006 .

Ursprung
Arkeologiska fynd på Lokeren territorium visar att området var befolkat under neolitisk tid. En romersk Vägen gick längs Durme floden. Namnet Waas gavs till området av romarna från den germanska roten Wasu betyder "sumpig mark". Det första omnämnandet av namnet Lokeren dock är från 1114. Till skillnad från äldre bebyggelse, kom den nya byn ska byggas på högra stranden av Durme. I mitten av 12-talet hade det blivit en självständig församling, med jordbruk och lin som de två viktigaste drivkrafterna för ekonomin. Den textila industrin skulle vara viktig även långt in på 20-talet.

16-talet fram till nu
I 1555, Karl V gav Lokeren rätten att hysa en marknad. I den 16 och 17-talet var hela Waasland i skottlinjen mellan protestantiska Nederländerna och katolska Spanien , ofta med fruktansvärda konsekvenser för den lokala befolkningen. Efter den franska revolutionen , var det område som en del av den nya Département de l'Escaut med Lokeren i spetsen för en kanton . Det varade inte länge avdelningen delades år 1800 och Lokeren gjorde en del av arrondissementet Dendermonde . Napoleon Bonaparte främjas staden till status av staden år 1804.
Fram till 1970-talet KLIPPNING (en industriell praxis att klippa hår från kanin skinn för att göra filt, ett basmaterial för hattmakare) och slakterier var bland Lokeren viktigaste industrier. Idag har staden en mer varierad ekonomiska och kulturella infrastruktur.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, juli 28, 2011

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)