Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 9 juli 2011

Mostar. (Bosnien och Hercegovina)

Mostar är en stad och kommun i Bosnien och Hercegovina , den största och en av de viktigaste städerna i Hercegovina regionen och mitt i Hercegovina-Neretva Kanton i federationen .


Mostar är beläget på Neretva floden och är den femte största staden i landet. Mostar namngavs efter "bron djurhållare" (native: mostari ) som vaktade Stari Most (gamla bron) över Neretva . älven The Old Bridge är ett av stadens mest kända landmärken.

Mänskliga bosättningar på floden Neretva, mellan Hum Hill och Velez Mountain , har funnits sedan förhistorisk tid, vilket framgår av upptäckter av berikade enceintes och kyrkogårdar. Bevis på romerska ockupationen upptäcktes under nuvarande staden.

När det gäller den medeltida Mostar går, även om den kristna basilikorna senantiken var i bruk, var det få historiska källor bevarade AMD inte mycket är känt om denna period. Namnet Mostar nämndes först i ett dokument från år 1474, med sitt namn från bron-keepers (mostari), vilket refererar till att det finns en träbro från marknaden på vänstra stranden av floden som användes av handlarna , soldater och andra resenärer. Under denna tid var det också säte för en kadiluk (stadsdel med en regional domare). Sedan Mostar var på handelsvägen mellan Adriatiska havet och mineralrika områden i centrala Bosnien, började lösning att sprida sig till den högra stranden av floden.

Men före 1474 namn på två städer finns i medeltida historiska källor, tillsammans med deras senare medeltida territorier och egenskaper - städerna Nebojsa och Cimski grad . I början av 15: e talet den senmedeltida län Večenike omfattade platsen för dagens Mostar längs den högra stranden av Neretva : Zahum, Cim, Ilici, Hraštani och Vojno. Det var i mitten av detta område, som i 1408 tillhörde Radivojević-talet, som Cim fortet byggdes (före 1443). Mostar är indirekt enligt en stadga av kung Alfonso V av Aragonien anor från 1454 som Pons (Bridge), för en bro som redan hade byggts där. Före 1444 var Nebojsa fortet byggd på vänstra stranden av Neretva, som tillhörde den sena medeltiden länet fortfarande känd som Večenike eller Večerić. Den tidigaste dokumentär hänvisning till Mostar som avvecklingsdagar från April 3, 1452, När invånarna i Dubrovnik skrev till sina landsmän i tjänst hos Đorđe Branković säga att Vladislav Hercegović hade vänt sig mot sin far och ockuperade staden heter Blagaj och andra platser, inklusive "Duo Castelli al Ponte de Neretua." .

I 1468 Mostar kom under ottomanska regeln och urbanisering av bosättningen började. Efter den oskrivna orientaliska regel var staden indelad i två skilda områden: čaršija , hantverk och kommersiella centrum av lösningen, och Mahala eller ett bostadsområde. I 1468 Mostar förvärvade namnet Köprühisar, som betyder fästning vid bron, i centrum av vilket var ett kluster av 15 hus.

Staden var befäst mellan åren 1520 och 1566, och den träbro byggdes om i sten. stenbron, den "Gamla bron" (Stari Most) , uppfördes 1566 på order av Suleiman den magnifika, den Osmanska härskare. Senare blev stadens symbol, den "Gamla bron" (Stari Most) är en av de viktigaste strukturerna i den ottomanska eran och byggdes av Mimar Hayrudin , en elev till den berömde osmanska arkitekten Mimar Sinan . I det sena 16-talet, var Mostar den högsta administrativa staden för Osmanska riket i Hercegovina regionen.

Den österrikisk-ungerska imperiet upp Mostar i 1878 och det härskade där tills efterdyningarna av första världskriget 1918. Den första kyrkan i staden Mostar, en serbisk kristen-ortodoxa kyrkan, byggdes under den österrikisk-ungerska regel. År 1881 blev staden säte för biskopsstolen av Mostar-Duvno och 1939, blev det en del av Banovina i Kroatien . Under andra världskriget Mostar var också en viktig stad i den Oberoende staten Kroatien .
Efter andra världskriget utvecklades Mostar en produktion av plast (i grunden används i toalettsitsar) tobak , bauxit , vin , flygplan och aluminium produkter. Flera dammar ("Grabovica", "Salakovac", "Mostar") byggdes i regionen för att utnyttja vattenkraft i Neretva. Staden var en stor industri-och turistcentrum och blomstrade ekonomiskt under tiden för den socialistiska federala republiken Jugoslavien .

Mellan 1992 och 1993, efter Bosnien och Hercegovina förklarade sig självständigt från Jugoslavien , var staden föremål för en 18 månaders belägring . Den jugoslaviska folkarmén (JNA) bombas first Mostar den 3 april 1992 och under den följande veckan etablerats successivt kontrollen över en stor del av staden. Genom 12 juni, 1992 den kroatiska försvarsrådet (HVO) och den 4: e kår i ARBiH (som var en av fem senare syv kåren bildades 1992) i ett gick åtgärd samlat nog med styrka för att tvinga JNA av Mostar. Den JNA svarade med beskjutningen. Bland den förstörda monument ett franciskanerkloster kloster , den katolska katedralen och biskopen : s palats (med ett bibliotek på 50.000 böcker), ett antal sekulära institutioner samt Karadžoz-Bey moskén , och tretton andra moskéer.

I mitten av juni 1992, efter slaget linjen flyttas österut, demolerade HVO den serbiska ortodoxa Žitomislić klostret samt Saborna Crkva (ortodoxa katedralen kyrkan) som byggdes 1863-1873. Under det bosniska kriget i 1992-1995, den serbiska ortodoxa katedralen i den heliga Treenigheten ( serbiska : . Саборна црква Св Тројице ) och kyrkan av födelsen av den heliga jungfrun (Црква Рођења Пресвете Богородице), både daterad till mitten av 19th talet, revs av HVO. Domkyrkan var också känd som New ortodoxa kyrkan (Нова православна црква), medan den senare känt som det gamla ortodoxa kyrkan (Стара православна црква). Enligt ordförande i ministerrådet i Bosnien och Hercegovina , Nikola Špirić är återuppbyggnaden av domkyrkan som skall inledas under våren 2008 och kommer att finansieras av prins Charles .

Den 18 november 1991, Kroatiska demokratiska unionen proklamerade (HDZ) filial i Bosnien och Hercegovina, förekomsten av den kroatiska republiken Herceg-Bosnien , som en separat "politiska, kulturella, ekonomiska och territoriella helhet", på territoriet i Bosnien och Hercegovina. Mostar var indelad i en västlig del, som dominerades av de kroatiska styrkorna och en östlig del där armén i republiken Bosnien-Hercegovina var i stort sett koncentrerad. Efter kriget, ICTY anklagade kroatiska republiken Herceg-Bosnien ledarskap för brott mot mänskligheten och andra krigsförbrytelser under kriget, däribland förstörelsen av Stari Most bron.

1 kommentar:

mirza sa...

Hej jag vet inte vem du är och vad du gör men jag vill tala om för dig att det stycket du skrev om mostar är fantastiskt , detta säger jag fär att jag är född i mostar ´84 men kom till sverige ´94 ! Massa hälsningar // Mirza