Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 14 juli 2011

Lotorp.

Lotorps bruk i Risinge socken 1635 - 1919.

Gilius de Flon Johansson, grundare av Lotorps bruk år 1635 i Risinge socken i Östergötland. Gilius var först kanongjutare vid Finspång 1627-1636 och anlade sedan en stångjärnshammare i Lotorp.


I Risinge hembygdsförenings årsbok 1985 finns följande skrivet om Gilius de Flon: " Vem var då Gilius Johansson de Flon som satsade all sin kraft på att anlägga ett nytt bruk nära Finspång i en vattenled, där redan Börsjö bruk fanns? Mäster Gillis bodde på Grostorp och nämns möjligen i ett kontrakt över anställda hos Louis De Geer som Gillis Constant med yrkestiteln "formuer" (formare). Hans far Johan Constant, som kom från Bourdeaux, gifte sig i Lièges, de Besche och de Geers hemstad, med Maria de Besche.

Mäster Gillis de Flon var alltså genom släktskap och eget arbete nära knuten till järnhanteringen i och omkring Finspång. Det är därför naturligt för honom att ta kontakt med bönderna i Lotorps by och av dem arrendera strömmen nedanför byn. I strömmen mellan Ormlången och Gron fanns sedan länge vid de övre fallen både sågkvarn och mjölkvarn och i arrendekontraktet sägs att böndernas kvarnanläggningar inte skall få lida någon skada genom de vattenregleringar som fordrades för en hammare.

Byggnationen kommer igång 1635 och snart dunkar hammaren fram de första stängerna, men som framgår av Bergmästarrelationen och tingsprotokollen avbröts verksamheten dramatiskt genom vådeld 1636 och genom mordbrand 1638. Gillis de Flon gav emellertid inte upp utan började omedelbart återuppbyggnaden och på en karta från 1650 kan man se att hammaren på nytt står där. Något större antal anställda hade icke bruket. Hammaren drevs av en hammarsmed med dräng och hyttan förmodligen av bergsmän i orten. Att Gillis de Flon underhöll ett intimt samarbete med de Geers industrier i Östergötland, kan icke förvåna. I Finemans rapporter till Louis de Geer talas då och då om leveranser av järn från Lotorp och sändning av salt och andra förnödenheter från Norrköping till de Flons behov. På hösten 1645 stod Gillis i skuld till "koncernledningen" i de Geers "Stenhus" med 688:22 d.

Här följer en tolkning och avskrift av arrendekontraktet från den 14 september 1635.
"Allom dhem som thett(a) öpna Breeff nu eller Tillkom-nande tijder händer före att komma see och Läsandes Wardhe. Då bekienner Wij Oluff Larssonn, Lars Maatsson,Jörann Larsson och Anners Annersson i Loretorp i Risinge socken boendes, och till Loretorpa skatteägor rätte bröst arfwinger och her medh witterligitt giöre för oss och wåre effterkommandom så wäll oföddhe som föddhe att wij af frij egen godh wilje och beråddt moodhe så och med wår K. hustrurs, Barns, slächt och anförwanters godha Råådh, Jaa och samtyckie hafwa oplåthet och ewerdeligen Inny..….?

Ehrlige och wällachtadhe Män, Herreman de Laet och Gillius Janssonn och deress efterkommandom wår rätte Laagfångne skatt och arfwelige ström her genom Loortorpe ägor löpandes bådhe oppe och nedher i längd och breddh med all dhess legenheet och byggningsställe, inthett undantagandes som till Loretorp af ålder Lydt och Leegat hafwer och åhn her effter medh rätta till Läggias kan, alt dhe ther uthi och Behifwer fritt och oqwaldt wåge byggia huuss, dammar och Bruuk efter som dhem bäst synes, och dhett för sigh och sijna, uthan åtaal af oss eller wåre Niuta, bruuka och behålla. Och oss derföre Åhrligen såsom och wåre effterkommandom en tynna Skåne sill och en Half tunna saltt afläggia och uthgöra. Dock under dhen Cautela och för ordh der be:te dheres dammar oss på wåre ägor, antingen åker eller Engh genom watn qwaaf någon skadha tillfoge kunne, skola the wara förplichtade oss allenast skadhan igen effter godha MannaMåthes ordhom med weed eller Penningar opläggia och betala uthan någen deres werk.

Dammar plunder eller Castigation såsom och hafwe wij oss uthi, samma ström twenne sågeqwarnar förbehåldne dem wij i medel tijdh till wåret gagn och bäste bruuka kunne, der flodhen så medgifwer och watn ähr i förrådh Men när floodhen eller watnet minskas och deras bruuk icke kan wel tillLåthet och wij dher om påminte wardhe, ährom wij förplichtadhe wåre Sågelucker och dammer stengde och igenn sluutne hafwe och alla dhe Såge brädher her falla Kunne, ähre wij obligerede dhem be:te Herreman och Gillius först till Kiöps praesentere såsom och der wij icke meehtes sågarna icke medh macht holla uthan blifwe sinnadhe dhem aflåtha, skola dhe för allo androm nermest ware dem Inlöösa och behålla. Och hwaadh meere som till öfwar be:te deras Bruuk nu eller her effter kan behöfwes, som ähr skogh, wirke, Timber, stafwerumsweedh eller hwadh Namp thett helst kan hafwa och der till äskas är det dhem, wores effterkommandom alt sådhant medh…….? och phå dette laglige .……ande? Contrackt frijt på Loretorpa ägor oplåtett och tillLåthet bruuka och bergha medh så stoor skiäl och rättigheet som wij sielfwe eller wåre effterkommande arfwingaar hafwa. Så på dett denne afhandling och Contract oryggelegitt hållas må, såsom och alle åtalande bådhe nu och framdeles refutere och Kraftlööse giöre, weele wij dhett medh wåre Namp och boomerkie bekräfftige hafwe, såsom och wenligien begieret af dhe Ehrlige Män som her öfwer warit hafwe dee wele sine Namp och boomerkie her undertechna låtha. Actum Loretorp denn 14 septemb Åhr 1635".

Inga kommentarer: