Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 25 juli 2009

Upplands-väsby.

Upplands Väsby är en tätort i Uppland och centralort i Upplands Väsby kommun, Stockholms län.


Upplands Väsby är Sveriges 26:e största tätort med 38 055 invånare (2008).

E4:an mellan Uppsala och Stockholm går genom tätorten.

Orten är en produkt av järnvägen och den station med namn efter Väsby gård som inrättades år 1866.

Det goda kommunikationsläget drog till sig flera industrier, bland andra Optimus och Metallverken, och ett samhälle växte upp.

Orten har numera karaktären av en förort till Stockholm, till vars centrum restiden är 27 minuter med pendeltåget.

Från Upplands Väsby kommer också många musikartister. Medlemmarna i Europe, H.E.A.T, Tone Norum, Åsa Jinder och Yngwie Malmsteen bodde där.

Belize.

Belize (IPA: [bəˈliːz]), tidigare Brittiska Honduras, är en stat i Centralamerika som gränsar till Guatemala, Mexiko och Karibiska havet. Mayakulturen utbredde sig över Belize mellan 1500 f vt och 300 vt. Den blomstrade till omkring 900-talet med bosättningar som Altun Ha, Caracol och Xunantunich. En märklig lämning är en plats för offerriter längst in i grottan Actun Tunichil Muknal.
Belize var fram till 1973 en brittisk koloni som fick vänta på att bli självständigt till 1981, eftersom Storbritannien och Guatemala inte kunde komma överens om gränsen. Guatemala erkände inte den nya staten förrän 1992 och gör fortfarande anspråk på halva södra Belize. I gränsområdet mellan länderna fortsätter Guatemala att bygga nya bosättningar.

fredag 24 juli 2009

Segeltorp.

Segeltorp är en kommundel i Huddinge kommun, Stockholms län. Det är också en postort med ungefär samma avgränsning. Segeltorp ingår i S:t Mikaels församling. Namnet Segeltorp härrör från Segerstorp, 1689 bodde här den utfattiga Anders. Förleden Seger härrör ur sigh (sjuk), ett åldrigt uttryck för vattensjuk mark och sipprande vatten. På kartografen Abraham Hesselgres karta från 1703 fanns flera torp vid sockengränsen mot Vårby, bl. a. Nytorp, Altartorp,Vreten, Holmtorp och Istorp. Landsvägen till Södertälje (idag Gamla Södertäljevägen) genomkorsar området i ost-västlig riktning, vägen färdigställdes år 1670, men enligt Årstafruns dagbok var det dåligt vid Segerstorp "sandigt och gnisslande".
Söder om vägen låg dagsverkstorpet Spikborn, även det ortnamnet lever kvar idag i Spikborsvägen och så kallas en plats vid ängen söder om Hagvägen. Tegelrester vid skogskanten påminner om att det funnits en bebyggelse. Här bodde 1630 torparen Tomas och hans hustru. Ännu längre söderut fanns och fortfarande finns Kolartorp och Fullersta kvarn. Kolarorpet är känt sedan tidigt 1700-tal och har används av gårdens kolare. Senare har Kolartorp blivit ett soldattorp, 1820 var grenadjären I. Wårberg skriven på stället. Fullerstakvarnen var i bruk från 1689 till slutet av 1800-talet.
Mitt i området ligger Juringe gård med mycket gamla anor. Ett gravfält på platsen vittnar om bebyggelse redan under yngre järnålder. Namnet Juringe förekommer första gången år 1538. Helt säkra är inte ortnamnsforskare hur de skall tolka Juringe, men det mesta tyder på att det kommer från iur, ett gammalt ord för vildsvin.

Kode.

Kode landskommun var en tidigare kommun i dåvarande Göteborgs och Bohus län.
Kommunen bildades som storkommun vid kommunreformen 1952 genom sammanläggning av de tidigare kommunerna Hålta, Jörlanda och Solberga. Den fick sitt namn efter tätorten Kode.
Kommunen upplöstes med utgången av år 1970, då Jörlanda församling tillfördes Stenungsunds kommun, medan Hålta församling och Solberga församling gick till Kungälvs kommun.
Kommunkoden var 1414. Den är belägen Solberga församling i södra Bohuslän, 12 km norr om Kungälv och 15 km söder om Stenungsund. Samhället har hållplats på Bohusbanan och passeras av E6.
Selma Lagerlöfs roman Herr Arnes penningar, som bygger på en verklig händelse, utspelas i närheten av Kode. Man kan följa handlingen i spåren, då de platser som nämns i boken finns på riktigt. Man tror sig på det sättet ha funnit en del av Herr Arnes stulna penningar, då man grävde inför ett nybygge av en ladugård.

Abchazien.

Abchazien (abchaziska: Аҧсны, Aṗsny; georgiska: აფხაზეთი, Apchazeti; ryska: Абхазия, Abchazija) är en region i västra Kaukasien mellan Stora Kaukasus i norr och Svarta havet i söder.
Territoriets politiska status är omstridd. Det stora flertalet medlemmar av världssamfundet erkänner Abchazien de jure som en autonom republik inom Georgien. Sedan den 26 augusti 2008 erkänner dock Ryssland, och senare även Nicaragua och Somalia, som suverän den självständiga republik som utropats och som även de facto är oavhängig Georgien, emedan den georgiska regeringen sedan augusti 2008 helt saknar auktoritet över området (fram till dess kontrollerades distriktet Övre Abchazien, cirka 17 procent av regionens yta, av den georgiska delrepubliksregeringen). Abchazien har en areal på 8 665 km² och omkring 178 000 invånare enligt en georgisk uppskattning från 2005. Huvudstad är Suchumi (den georgiska delrepubliksregeringen hade tidigare sin faktiska bas i Tjchalta medan separatistregeringen kontrollerar Suchumi). Abchazien gränsar i norr och nordväst till Karatjajen-Tjerkessien och Krasnodar kraj i Ryssland och i öster till den georgiska provinsen Megrelien-Övre Svanetien. Officiella språk är abchaziska och georgiska enligt den autonoma georgiska delrepubliken, men abchaziska och ryska enligt den separatistiska republiken.
Abchaziska separatister förklarade 1992 regionens självständighet från Georgien, vilket ledde till krig mellan parterna. Abchazerna lyckades trots sitt stora numerära underläge betvinga de georgiska styrkorna, något som kan förklaras av att rebellerna tros ha åtnjutit ryskt understöd. Vapenvila slöts i december 1993, men konflikten har ännu inte fått någon beständig lösning. Kriget medförde en massutvandring av georgier från området i vad som kallats en etnisk rensning. Enligt folkräkningen 1989 fanns det 525 061 invånare i Abchazien, varav 45 procent var georgier och 17 procent abchazer, vilket kan jämföras med de cirka 162 400 invånarna, varav 45 procent abchazer, år 2004.

Landskapet varierar från skogar (däribland endemiska tallskogar nära Pitsunda) och citrusplantager vid kusten till ständigt snötäcke och glaciärer i norr. Omkring 70 procent av området är täckt av skog, främst ek, bok, al och valnöt. Abchazien är känt för det höga antalet endemiska arter, som antingen återfinns enbart i Kaukasien, enbart i Georgien eller enbart i Abchazien.
Kustvegetationen består till stor del av odlingar, främst frukt och sädesslag. Tidigare var även denna del täckt av skog, men denna har under senare tid huggits ned. Sydöstra Abchazien, som är en del av Kolchida (Kolchislåglandet), täcks av kolchisk lövskog, med träd såsom al, avenbok, ek och orientalisk bok, eller av citrus- och téplantager. I dalgångarna finns främst lövskog, med arter såsom avenbok, ek, kastanj och al. Bergsutlöparna, med en höjd på upp till 600 meter över havet, täcks av lövskog (med inslag av barrskog), med trädarter som ek, avenbok, bok och buxbom. Skogen som täcker höjder på mellan 600 och 1800 meter över havet är blandskog, där de vanligaste arterna är bok, orientalisk gran (kaukasisk gran) och nordmannsgran. Blandskogsregionen hyser några av de högsta träden i Europa; några exemplar av nordmannsgran (särskilt runt sjön Ritsa) har uppgått till över 70 meter. Zonen mellan 1800 och 2900 meter över havet utgörs av antingen subalpina skogar eller alpina ängar. Över 2900 meter råder övervägande ständig snö och glaciärer.

Taxi.

Olle hamnade bredvid en äldre kvinna på krogen. Hon såg riktigt skaplig ut även om hon sa att hon firade sin 59-års dag. Kvinnan såg bättre och bättre ut efterhand som timmarna gick och han tänkte tanken att hon säkert hade en riktigt snygg dotter. De drack lite och småmyste med lite kyssar och smek, då hon plötsligt frågade om han testat en mor-dotter-trekant?"Vad menar du med det?", frågade Olle häpet.Kvinnan bara blinkade förföriskt till svar. De drack lite till och hon sa att detta var hans turnatt. En stund senare tog de en taxi hem till henne. När de klev över tröskeln ropade hon in i huset: "Mamma, är du fortfarande vaken?"

Ulricehamn.

Ulricehamn (tidigare Bogesund) är en tätort i Västergötland och centralort i Ulricehamns kommun, Västra Götalands län. Ulricehamn har sina anor ifrån 1000-talet eller tidigt 1100-tal. Hette tidigare Bogesund, men döptes om efter drottning Ulrika Eleonora. 1520 stod Slaget på Åsundens is här då danskarna med Kristian II besegrade Sten Sture den yngre.
Den ridväg som gick från Halland utmed Ätran in i landet, kallad Ätrastigen eller Redvägen, passerade också Ulricehamn. Delar av stadens gågata, Storgatan, följer samma sträckning som den ursprungliga vägen. Denna ridväg har även givit namn åt Redvägs härad, som omger Ulricehamn och är en del av Sjuhäradsbygden.
Författarinnan Birgit Th Sparre har gjort Ulricehamnsbygden välkänd genom sin romansvit Gårdarna runt sjön. Ulricehamn har haft spårväg. Det var direktören för Ulricehamns sanatorium, Per Stenman, som tog initiativet till att bygga en spårväg från järnvägsstationen upp till sanatoriet. Spårvägen byggdes under vintern 1909-10, den var litet drygt tre kilometer lång, enkelspårig och smalspårig (spårvidd 1000 mm), höjdskillnaden mellan järnvägsstationen och sanatoriet var hela 170 meter. Anledningen till att man byggde en spårväg var att det skulle vara lättare för sanatoriets gäster att ta sig den mödosamma vägen från stationen ända upp till sanatoriet.
Dessvärre kom trafiken aldrig igång mest på grund av inre meningsskiljaktigheter inom spårvägsbolaget, men också på grund av att banan var undermåligt byggd av besparingsskäl. Spårvägen hade endast en spårvagn samt en släpvagn, eller snarare en tralla avsedd för gods och personbefordran. Hela spårvägen såldes 1917, spårvagnen och koppartråden från kontaktledningen gick till en annan spårväg, GS i Göteborg medan rälsen hamnade på Spetsbergen nuvarande Svalbard där den användes i en gruvjärnväg.
Affären blev ändå en framgång, då aktieägarna fick ordentlig utdelning efter försäljningen, bland annat hade priset på koppar gått upp och bara inkomsten av den täckte vad hela anläggningen kostade att bygga sex år tidigare.
Man tvistar inom spårvägskretsar (Svenska Spårvägssällskapet) om man verkligen kan räkna Ulricehamn till landets spårvägsstäder, då det aldrig bedrevs någon kommersiell spårvägstrafik där, men där fanns i alla fall en spårväg.

Luleås historia.

Strax efter istiden kommer de första människorna Redan för ca 7 000 år sedan kom de första människor hit. Hundratals lämningar från stenåldern har hittats inom kommunen, bl a vid Näverberget i Måttsund och Unby-Råberget nära Selet. Människorna kom troligen från öster, via Finland.

Området koloniseras av kungen och kyrkanLuleå - eller Lulu - har samiskt ursprung och kan uttydas "östligt vatten". Namnet förekommer för första gången i ett dokument 1327. Där berättas att en fyrmannagrupp 1327 med ärkebiskopen Olof i Uppsala i spetsen tilldelats Lule älvdal. Efter stridigheter mellan Sverige/Finland och Novgorod/Ryssland om var gränsen skulle gå startade svenska kronan och kyrkan en "kolonisation" i norr. Avsikten var att området skulle bebyggas och uppodlas. Luleå hade dock varit befolkat sedan förhistorisk tid och troligtvis förekom jordbruk redan då. Området ovanför Skellefteå hade emellertid varit ett ingenmansland och i och med att svenska kronan och kyrkan visade sin närvaro i kustlandet införlivades området i det svenska riket. Den enastående kyrkan i Gammelstad byggdes under 1400-talet.

Luleå stad grundas och flyttas till sin nuvarande platsI mitten av 1400-talet utgjorde Luleå socken en omfattande yta på över 4 200 km2. Området sträckte sig ovanför lappmarksgränsen med Jokkmokk och Gällivare inkluderade. Med tiden minskade Luleå när områden avsöndrades. Luleå stad grundlades kring medeltidskyrkan i Gammelstad 1621. Luleå kom att bli en betydande handelsstad på sydligare hamnar, främst då Stockholm, med fiske som huvudnäring. På grund av den kraftiga landhöjnignen måste stan redan 1649 flyttas en mil till sin nuvarande plats.

Krig och ryska härjningar- hinder i Luleås utveckling Utvecklingen gick långsamt i den nya staden och ännu i slutet av 1700-talet hade Luleå endast bykaraktär. Luleå drabbades hårt av stormakttidens krig, senare också av ryska härjningar. Staden drabbades också av svåra bränder. Carl von Linné besökte kommunen på sin lappländska resa 1732 och drack brunn i Gammelstad. Han beskrev Luleå som en by om än skön.

Industriell verksamhet kommer igångNär Luleå återhämtat sig från stormaktstidens krig började en snabb befolkningstillväxt. En stor del av befolkningen försörjde sig på jordbruket och missväxter slog hårt. Under 1830-talet led en stor del av Luleåborna nöd och ett antal hjälpaktioner kom till stånd utifrån. Karl Fredrik Liljevalch satsade pengar i en varvsindustri och ville frigöra den lokala skaparkraften. Efter honom kom fler, bl a Christian Gültzau som även han byggde upp ett varv och producerade högklassiga fartyg. Med nya kunskaper utvecklades och effektiviserades också jordbruket under denna tid och Luleåbygden upplevde en kraftig ekonomisk tillväxt.

Luleå utvecklas mot ett modernt samhälle Under 1800-talets senare hälft inträffade en rad betydelsefulla händelser i Luleås historia. Länsstyrelse och landshövding flyttades till Luleå 1856 och staden fick sitt första lasarett några år senare. Ett nytt rådhus upprättades, den första banken öppnades 1857 och den första telefonledningen installerades 1883. På Altappen byggdes en såg och ett järnverk, den första verkliga storindustrin i länet, den brann dock senare ned. 1888 invidges malmbanan till Gällivare och 1894 fick Luleå anknytning till Norra stambanan och en reguljär ångbåtsförbindelse med Stockholm upprättades. Förändringar inom näringslivet bildade nya sociala klasser vilket resulterade i strejker, facklig organisering och en politisk medvetenhet.

Luleå - "Stål- och hamnstaden"Under 1900-talet ersattes jordbruket alltmer med industriell verksamhet. Flera försök att förädla lapplandsmalmen gjordes och med malmbanan kunde Luleå järnverk i Karlsvik invigas 1906. Dess historia blev kort. På 1940-talet byggdes Norrbottens järnverk upp, numera SSAB Luleå, och fick en avgörande betydelse för Luleå och hela länet. Luleå blev allmänt känd som "stål- och hamnstaden". Utvecklingen och expansionen under 1800- och 1900-talet har gjort Luleå till Norrbottens ledande stad.

Dagens LuleåDagens Luleå är resultatet av en kommunsammanslagning 1969. Då blev Luleå stad, dagens Nederluleå och Råneå en storkommun på 1810 km2. Idag har Luleå ca 72 000 invånare och har utvecklats till ett teknologiskt centrum i norr. De viktigaste hörnstenarna är metallurgi, utbildning och forskning samt goda kommunikationer. I Luleå finns flera företag som hör till de världsledande inom sin gren, bl a Plannja, SSAB och Erisoft. Luleå har även utvecklats till en stad som kan erbjuda ett rikt kulturliv, ett stort utbud på fritidsaktiviteter och mycket mera som gör Luleå till en trivsam stad att leva i.

Cypern.


Republiken Cypern (grekiska Κύπρος, Kýpros; turkiska Kıbrıs) är en östat och republik belägen på ön Cypern i östra Medelhavet.
Denna artikel behandlar den internationellt erkända Republiken Cypern. Det finns även två andra statsterritorier på ön: dels den internationellt icke erkända "Turkiska republiken Nordcypern", dels de internationellt erkända Brittiska suveräna basområdena på Cypern.
Den problematiska frågan om Cyperns statsrättsliga situation och framtid kallas Cypernfrågan. Den svårlösta krisen har lett till att Cypern under en stor del av 1900-talet stundtals kallades "hatets ö".
Motorfordon från Cypern bär nationalitetsbeteckningen CY, som också är landskoden.



Cypern var en viktig källa för koppar under bronsåldern och hade handelskontakter med hettiterna, egyptierna, och grekerna. Ordet koppar kommer från cuprum "metallen från Cypern". Ön blev romersk 58 f.Kr. till 395. Kung Rikard Lejonhjärta erövrade ön i samband med korstågen år 1191 och sålde den till Guido av Lusignan år 1192, som därmed bildade Kungadömet Cypern. Republiken Venedig övertog ön 1489 efter att den regerande drottningen, Caterina Cornaro, överlämnade makten.
Osmanska riket erövrade Cypern år 1570. Ett avtal mellan Osmanska riket och Storbritannien den 4 juni 1878 innebar att ön tills vidare ställdes under brittiskt administrativt styre. Osmanska riket hamnade i första världskriget i allians med Tyskland. Då proklamerade Storbritannien ön som brittisk koloni (1925-1960).
Motståndet mot den brittiska kolonialmakten ledde till att den grekcypriotiska EOKA förde ett gerillakrig på Cypern 1955-1959. Detta ledde till att Republiken Cypern proklamerades 1960. År 1974 inträffade en kris, som började med en grekisk militärkupp av soldater vilka var stationerade på Cypern. Militärkuppen ville avsätta presidenten Makarios eftersom denne ville skjuta på föreningen mellan Republiken Cypern och Grekland. Som följd ingrep turkisk militär i enlighet med avtalet om republiken Cyperns fortlevnad.
Genom den turkiska invasionen 1974 delades republiken Cypern mellan turkiska cyprioter (norra Cypern) och grekiska cyprioter (södra Cypern) och 1975 bildades Turkiska Federala Staten av Cypern. 1983 proklamerades Turkiska Republiken av Norra Cypern.
År 1990 ansökte Republiken Cypern, i praktiken den grekcypriotiska södra delen av Cypern, om fullt medlemskap i EU.
Åren 2002-2003 förhandlade Glafkos Klerides och Rauf Denktas, ledare för den grekiska respektive turkiska delen av Cypern, om att återförena norra och södra Cypern.
År 2004 presenterade FN:s generalsekreterare Kofi Annan en plan ("Twin-Referendums") för att förena norra och södra Cypern efter folkomröstningar i de två delarna. Den turkcypriotiska norra delen röstade för planen medan den grekcypriotiska södra delen förkastade den, vilket innebär att frågan om en förening fortfarande inte är löst. Samma år blev Cypern medlem i EU, som formellt anser att Republiken Cyperns territorium består av hela ön bortsett från de två brittiska baserna och att den norra delen är militärt ockuperad. Samtidigt är den gemensamma lagstiftningen inom EU enbart tillämpbar i de områden som Republiken Cypern kontrollerar,

d v s enbart i den södra delen.

Israel. (Mellanöstern i Asien)

Israel (hebreiska: יִשְׂרָאֵל‎, Yisra'el; arabiska: إِسْرَائِيل‎, Isrā'īl), officiellt Staten Israel är en stat i Mellanöstern i Asien, med kust mot Medelhavet och Röda havet samt landgräns mot Libanon i norr, Syrien i nordöst, Jordanien i öst och Egypten i sydväst.


Även angränsande är Västbanken i öster och Gazaremsan i sydväst. Med ett invånartal på omkring 7,28 miljoner människor, av vilka de flesta är judar, är Israel världens enda judiska stat. I landet bor även många andra etniska grupper, inklusive en stor mängd arabiska medborgare, liksom många religiösa grupper, inklusive muslimer, kristna, druser, samaritaner och andra.

Den moderna staten Israel har sina rötter i landet Israel (hebreiska: ארץ ישראל, Eretz Yisrael), ett begrepp av central betydelse för judendomen sedan urminnes tider, och hjärtat av det antika konungariket Juda, vilket moderna judar vanligen hänförs till. Efter första världskriget godkände Förenta nationerna det brittiska mandatet i Palestina med avsikt att skapa ett "nationellt hem för det judiska folket".

År 1947 godkände FN delningen av Palestina i två stater, en judisk och en arabisk. Den 14 maj 1948 förklarade sig staten Israel självständig, vilket följdes av ett krig med de omgivande arabiska staterna, som vägrade att acceptera planen. Israelerna gick sedermera segrande ur en serie av krig och bekräftade sitt oberoende och utvidgade den judiska statens gränser utöver dem i FN:s partitionplan. Sedan dess har Israel varit i konflikt med Palestinas arabiska befolkning och många av de kringliggande arabländerna, vilket har resulterat i flera stora krig och årtionden av våld som fortsätter än i dag. Sedan dess bildande har Israels gränser och statens rätt att existera varit föremål för tvister, i synnerhet bland landets arabiska grannar och deras många palestinska flyktingar.

Israel har undertecknat fredsfördrag med Egypten och Jordanien, men insatserna för en varaktig fred med palestinierna har hittills varit resultatlösa.
Israel är en representativ demokrati med parlamentarism och allmän rösträtt. Premiärministern fungerar som regeringschef och Knesset utgör Israels lagstiftande organ. När det gäller nominell bruttonationalprodukt, beräknas nationens ekonomi som den 44:e största i världen. Israel rankas högst bland länderna i Mellanöstern när det gäller välstånd, pressfrihet och den ekonomiska konkurrenskraften. Jerusalem är landets huvudstad, största stad och regeringssäte, och även den heligaste staden för världens judar och kristna.

Den räknas dessutom som den tredje heligaste staden inom islam. Förenta nationerna och största delen av världens länder accepterar inte Jerusalem som Israels huvudstad, utan har sina konsulat i städer som Tel Aviv, Ramat Gan, och Herzliya. Palestinska myndigheten ser Östra Jerusalem som huvudstaden i en framtida palestinsk stat och stadens slutgiltiga status är oklar och inväntar framtida förhandlingar mellan Israel och Palestinska myndigheten (Negotiating Jerusalem, University of Maryland). Israels viktigaste finansiella centrum är Tel Aviv.

Den moderna staten Israels historia börjar i slutet av 1800-talet då Theodor Herzl ger förnyad styrka till den sionistiska rörelsen. Rörelsen växte sig bland annat genom Herzls idéer allt starkare och 1917 utfärdade England Balfourdeklaratione om att ge det judiska folket ett hemland i det land som de blev fördrivna från efter den så kallade bar-Kochbarevolten 132-135, då judar förbjöds att bo i Jerusalem och i en radie på omkring 50 kilometer från staden. Efter att kristendomen blev statsreligion i romarriket i början av 300-talet blev det åter möjligt för judar att flytta tillbaks till sitt hemland och allt sedan dess har det funnits en judisk minoritet boende i den forna judiska huvudstaden.

Alltsedan den israeliska statens upprättande år 1948 har dess existens präglats av konflikter med delar av arabvärlden och med palestinier i och utanför Israel. Dessa konflikter har delvis sin grund i den uppdelning av Mellanöstern som England och Frankrike kom överens om i första världskrigets slutskede i samband med att det Osmanska riket föll samman. England, som ville skydda båttrafiken genom Suezkanalen, tog då kontrollen över Palestina (nuvarande Israel, Västbanken och nuvarande Jordanien) och Egypten medan Frankrike tog över det som idag utgör Syrien och Libanon.

Den judiska invandringen var före och under andra världskriget begränsad, mycket beroende på den brittiska regeringens negativa hållning. De judar som kom byggde bosättningar på mark som de köpte av lokala markägare. När den växande antisemitismen i Europa kulminerade i Förintelsen ökade inflyttningen av judar till Palestina betydligt trots brittiskt motstånd.

Vem står för vems misstag?

John woke up after the annual office new year party with a pounding headache, cotton-mouthed and utterly unable to recall the events of the preceding evening. After a trip to the bathroom, he made his way downstairs, where his wife put some coffee in front of him.- Louise, he moaned, tell me what happened last night. Was it as bad as I think?’- Even worse, she said, her voice oozing scorn. You made a complete ass of yourself. You succeeded in antagonizing the entire board of directors, and you insulted the president of the company, right to his face.- He’s an idiot, John said. Piss on him.- You did, came the reply. And he fired you.- Well, screw him! said John.- I did. You’re back to work on Monday!

torsdag 23 juli 2009

Blöt katt.

Liten rolig historia.


En dam satt bredvid en man med en hund på tåget. Plötsligt utbrast damen:
- Usch, ta genast bort den dumma hunden. Jag känner redan en loppa krypa på mitt ben!
- Kom nu Buster, den där damen har loppor.


Parmesancrêpes med kyckling, svamp och spenat.

Ingredienser 4 personer
Crêpes
2,25 dl vetemjöl
3 dl mjölk
3 st ägg
4 msk parmesan, finriven
0,75 tsk salt
1 msk smör, smält

Fyllning
4 st kycklingfiléer
1 st lök, gul
2 st vitlöksklyftor
75 g skogschampinjoner, eller annan svamp
2 msk smör
100 g spenat, färsk
1 krm muskotnöt, riven
3 krm salt
1 krm svartpeppar
3 dl vispgrädde, (eller 2 1/2 dl mellangrädde)
1 dl parmesan, finriven
0,5 dl parmesan, finriven, till gratinering

Tillagning
Crêpes är bra mat då de kan förberedas och även frysas. Kalla crêpes gratineras i 225° ca 15 minuter.
1. Häll mjöl i en bunke, tillsätt mjölken lite i taget och vispa till en slät smet. Tillsätt ägg, ost, salt och smält smör.

2. Grädda 8 tunna pannkakor på medelgod värme och lägg dem vartefter på ett fat.

3. Strimla kycklingfiléerna. Skala och hacka lök och vitlök,skölj och skiva champinjonerna.

4. Hetta upp smöret i en panna och stek kycklingen i omgångar. Ta upp kycklingen. Fräs slutligen lök och champinjoner tills de får lite färg. Vänd ner kycklingbitarna och spenat. Smaka av med muskot, salt och peppar.

5. Sätt ugnen på 250° och grill. Lägg 3 msk fyllning på varje pannkaka och rulla ihop. Lägg i en ugnssäker form.

6. Koka upp grädden med parmesan under omrörning i en kastrull. Hit kan förberedas!

7. Häll såsen över crêpesen och gratinera tills de får färg,ca 5 minuter. Servera med en god sallad.

Barbados.

Barbados är en självständig östat i ögruppen Små Antillerna i Västindien. Det är en av världens mest tätbefolkade stater. Ön ligger 434,5 kilometer nordöst om Venezuela. De närmaste grannöarna är Saint Lucia respektive Saint Vincent och Grenadinerna, som båda ligger väster om ön.
Barbados är ungefär 430 km² stort och består främst av lågland, med några högre regioner i inlandet. Barbados har troligen inte bildats av ett vulkanutbrott och består främst av kalksten och korall. Det finns stora sockerplantager på ön och betesområden nära havet.
Barbados har bland de högsta levnadsstandarderna och läskunnighetsnivåerna i den tredje världen och ligger enligt UNDP på fjärde plats bland alla världens utvecklingsländer. Ön är också ett stort turistmål. Ön var obebodd innan britterna började bosätta sig där 1627. Sockerplantager anlades, där slavar arbetade tills 1834, då slaveriet förbjöds. Sociala och politiska reformer genomfördes gradvis under 1940- och 1950-talen och ledde till självständighet från Storbritannien 1966.
De första som bosatte sig på Barbados var nomadiska indianer. Tre immigrantgrupper flyttade norrut mot Nordamerika. Den första gruppen var jordbrukare, fiskare och keramiker som anlände med kanot från Sydamerika omkring 350 e.Kr. Arawakfolket var den andra gruppen att anlända från Sydamerika omkring 800 e.Kr. Några arawakbosättningar på ön är Stroud Point, Chandler Bay, Saint Luke's Gully och Mapp's Cave. Enligt ättlingar till arawakier var Barbados ursprungliga namn Ichirouganaim. Under 1200-talet anlände karibier från Sydamerika, vilka var den tredje vågen. Under de närmaste århundradena levde de tre olika grupperna isolerade från varandra.
Namnet "Barbados" kommer från en portugisisk utforskare vid namn Pedro Campos, som kallade ön Los Barbados ("de skäggiga"), då han 1536 såg öns fikonträd med långa hängande rötter, som liknade skägg. Mellan 1536 och 1550 tillfångatog spanjorerna många karibier på Barbados och använde dem till slavarbete på sockerplantager. Många karibier flydde i samband med detta från ön.
Brittiska sjömän som landsteg på Barbados på 1620-talet, vid dagens Holetown, fann ön obebodd. Från att de första britterna anlände 1627, fram till självständighetsförklaringen 1966, var Barbados under oavbrutet brittiskt styre. Dock åtnjöt Barbados stor lokal autonomi.
Många kelter skickades till Barbados för att fungera som slavar, och under flera århundraden fungerade kelterna som en buffert mellan plantageägarna och de afrikanska slavarna. De var antingen en del av den koloniala milisen eller så kämpade de för afrikanerna i olika upplopp. Giftermål mellan kelter och afrikaner var vanliga och eftersom afrikanerna kunde motstå tropiska sjukdomar och klimatet bättre än de vita, och då många vita slavar emigrerade om de fick möjlighet, gick Barbados från att ha en keltisk majoritetsbefolkning på 1600-talet till att ha en övervägande svart befolkning på 1900-talet.
Efter en fredlig och demokratisk process blev Barbados självständigt den 30 november 1966, under premiärminister Errol Barrow.

Dagupan City. (Filippinerna)



Dagupan City (Pangasinan: Lunsod na Dagupan, Ilocano: Ciudad ti Dagupan) är en 1 klass stad i Filippinerna.

Det är en fristående komponent stad i provinsen Pangasinan. Enligt den senaste folkräkningen, Dagupan City har en befolkning på 149.554 människor i 25.921 hushåll. Ligger på Lingayen viken på ön Luzon, Dagupan är de viktigaste hamn-och kommersiella och finansiella centrum i norra Luzon, en aktiv handel sker i sockerrör, majs, ris, kopra, salt, och en alkoholhaltig sprit produceras från nipa palm. Staden är känd som bangus (milkfish) huvudstad i Filippinerna på grund av sitt överflöd av färskt bangus. Stadens namn kommer från pandaragupan i den lokala Pangasinan språk betyder "mötesplats" som staden har en regional marknad center i århundraden.

Den längsta grill mätt 1,007.56 m (3,305.64 ft)-Det har skapats av människor i Dagupan City den 3 maj, 2003 som en del av stadens Bangus Festival. Dagupan City bröt Canchia, Peru är 613 meter lång titelinformation anges i november 1999. Dagupeños grillad Bonuan bangus vid "Kalutan ed Dagupan" street part.


När spanjorerna kom Pangasinan på 16-talet, de ansåg att Lingayen golfen redan var ett välmående entrepot besök av näringsidkare från andra asiatiska länder. Den Augustinian missionär Juan de la Concepcion noteras att en lösning av Binalatongan (nu San Carlos City) utövar makt över andra samhällen (sk baley i Pangasinan språk) i området. De la Concepcion nämnde också flera andra städer, men inte identifiera dem.

Det område som nu kallas Dagupan beskrevs som marskland grovveckat täckt av mangrove och nipa palmer. Natives bodde längs kusten och avrinningsområdena för Calmay, Pantal och Bonuan. Men det fanns också samhällen i Malued, Lasip, Pogo och Bacayao. Natives kallade området Bacnotan som senare kom att införlivas med encomienda av Lingayen som grundades 1583.

De utländska handlare skulle komma till Lingayen kust till handel guld som kom ner till området genom tribesmen i Cordillera Berg. Bortsett från handlare, Filippinerna hade också erfarenhet av pirater från Japan och Kina. En av de kinesiska corsairs var Lim Feng (i Fukienese, Lim A-Hong), som skulle bli känd i filippinsk historia som Limahong.

Den spanska dock avsky Limahong två attacker. Den kinesiska Corsair repareras att Pangasinan att etablera en koloni på Bacnotan på 2 december, 1574. Men den spanska Conquistador Juan de Salcedo belägrade på hans fästning för åtta månader genom att blockera floden butiker. Limahong påstått bröt igenom belägringen genom att gräva en kanal från Agno floden genom Bacnotan kärr till Lingayen golfen.

Under 1661, en stor brand drabbade Bacnotan under Malong Uppror, under ledning av Andres Malong av Binalatongan mot tvångsarbete och obligatoriskt försäljning av lokala varor som spanska koloniala regeringen.

Branden bröt ut efter Malong sändas 3000 anhängare, varav de flesta var Zambal tribesmen att Ilocos och Cagayan att bekämpa spanjorerna. Folket i Bacnotan, många av dem anslöt sig till spanska i avvärja den Zambal marauders, återuppbyggdes staden och döptes den Nandaragupan, dvs där en gång stod det kommersiella centrum, vilket tyder på ett tidigt betydelse som handels-, kommersiella och politiska centrum i regionen. Under 1720, Nandaragupan chartrades som en stad men namnet förenklades till Dagupan. Malong slutligen halshöggs i stadens Pantal bro 1661 av spanska myndigheter.

Dagupan var också födelseplats en Ladino kallas Caragay som ledde en annan uppror 1719 mot de regionala guvernören (Alcalde borgmästaren i spanska) som hade honom flogged för vad som verkade vara en falsk anklagelse för smuggling. Centralbankschef Antonio del Valle hade Caragay arresterades i byn Nantagalan, nordost om San Jacinto och Mangaldan och flogged. Vowing hämnd, Caragay organiserat ett band av män som förföljs guvernören tills de kunde döda honom. Historiker anser Caragay som en "modell" av uppror i Palaris och Diego Silang. Under 1762, Dagupan skulle vara en av de första städerna att gå med i Palaris Uppror mot Spanien.

Under 1780, Pantal som hette Pantalan (hamn), blev ett centrum för handel och dockningsstation för handelsfartyg. Vid ungefär samma tid, bangus industrin frodades och mangrove träsk omvandlades till fiskdammarna, börjar marken omvandlingar som senare skulle komma att ha en inverkan på översvämningar och jordbävningar skador i provinsen. Öppnandet av Pantalan dockstationen underlättade transporten av varorna från Pangasinan till andra delar av landet, sporra odling av tomgång landar i den östra delen och utveckling av fiskdammarna i den västra delen av provinsen. Den nya dockan också underlättas kommunikationen mellan koloniala regeringen, dess soldater och missionärer, som hade i uppdrag att kolonisera de infödda i Cordillera Berg och Cagayan Valley regionen och utnyttja sin guldinlåning.

I juli 1787, den spanska började bygga en väg för att ansluta Pangasinan och Cagayan Valley, hem flera huvud-jakt tribesmen som vägrade att underkasta sig spanska regeln. Även om det tog flera år att slutföra, vägen skulle spela en viktig roll i koloniseringen av Cagayan Valley och Cordillera Berg.

Den Palaris och Silang uppror, som inträffade samtidigt med British Invasion av Filippinerna visat att spanjorerna vikten av hamnar i Pangasinan och Ilocos för säkerheten i hela ön Luzon. När hamnen i Manila öppnades för utrikeshandel med 1830, tobak från Pangasinan och Cagayan Valley avsändes till kolonialt kapital via Dagupan och Lingayen. Utländsk handel agenter började också att göra framträdanden i två städer, börjar en ny era av välstånd, i synnerhet för de provinsiella herrskapet.

Den filippinska scholar Maximo Kalaw hittat en beskrivning av den amerikanska författaren David Barrows så är lämpligt:
Den filippinska hade nu inlett en ny ström av intellektuella erfarenheter en kurs av upplysning som har varit så full av oväntade utveckling. Hela öar en klass snabbt växer upp som nya industrier hade tagit förmögenhet. Deras sätt gjort det möjligt för dem att bygga rymliga och fantastiska hem av fina lövträd i Filippinerna, och omger sig med en sådan lyx som livet på öarna tillåtna. Denna klass var snabbt få utbildning.

Detta var även den Dagupan herrskapet. Handel berikat många familjer och får dem att sända sina ympris att studera utomlands. Dessa unga män återlämnas till Filippinerna inte enbart med tekniska kunskaper inom det valda området men också med den intellektuella strömningar i tiden, även konstitutionella republikanism som svepte Spanien under 1810.

Nyheter från den koloniala regeringen i Manila också nått Dagupan i snabbare takt med fullbordandet av den Manila-Dagupan Järnvägsanläggningar 1891. Järnvägen skulle spela en viktig roll inte bara i den ekonomiska utvecklingen i Pangasinan men också för att nå framgång i den filippinska revolutionen.

Köttbullar.

Tid: 45 min
4 portioner
Du behöver:
500 g köttfärs (blandfärs, nötfärs eller fläskfärs)
1 dl ströbröd
1 ½ dl mjölk
1 ½ tsk salt
1 ½ krm malen svartpeppar
ev. 1 ½ krm malen kryddpeppar
1 ägg
2 msk finhackad stekt röd eller gul lök (eller 1 msk finhackad ostekt röd eller gul lök)
Stekning:
25 g smör eller margarin

Sås:
2 msk vetemjöl
½ dl matlagningsgrädde
1 dl mjölk
3 dl sky (vatten + "stekrester")
2 msk kalvfond eller en köttbuljongstärning
1 tsk äkta soya

Gör så här:
Blanda ströbröd och mjölk i en bunke. Låt stå minst 10 minuter för att svälla.
Tillsätt salt och lägg i köttfärsen och blanda ordentligt.
Tillsätt peppar, ägg och lök och rör om så att det blandas ordentligt. (Blanda dock inte för länge för då kan smeten bli "seg".)
Ta fram en skärbräda och skölj den med vatten och lägg upp den på arbetsbänken.
Trilla färsen med händerna till runda bollar och lägg dem på skärbrädan. Skölj gärna händerna i vatten då och då så blir köttbullarna runda och fina.
Sätt på en stekpanna, lägg i matfettet och låt det bli ljusbrunt.
Lägg i en del av köttbullarna, inte fler än att de har plats att rulla runt när man skakar pannan.
Skaka pannan då och då så att de får en stekyta runt om. När köttbullarna fått en stekyta så sänk värmen och låt steka 3-5 minuter (utan lock). Tiden beror på köttbullarnas storlek.
Lägg upp köttbullarna på ett fat.
Gör sedan om samma procedur för resten av köttbullarna.
Gör såsen: Ta fram en såskastrull och vispa ut mjölet med matlagningsgrädden och ev. lite av mjölken. Vispa i resten av mjölken.
Häll i 3 dl varmt vatten i stekpannan (kallt vatten som du värmer) för att vara rädd om stekpannan och inte hälla kallt vatten direkt i den.
Vispa ner skyn i såskastrullen. Vispa ner kalvfond och soya.
Låt koka upp och sedan puttra ca 3 minuter.

onsdag 22 juli 2009

Chile.

Chile (spanska: República de Chile, officiellt Republiken Chile) är ett land i Sydamerika, beläget mellan Stilla havet och Anderna. Landet gränsar till Peru i norr, Bolivia i nordost samt Argentina i öster och söder om Drakes sund. Även ögrupperna i Stilla Havet, som Desventuradasöarna, Juan Fernandezöarna, Sala y Gómezön och Påskön, tillhör Chile, ett område som är totalt 755 839 km².
Chile gör anspråk på en del av Antarktis kallad Territorio Chileno Antártico med en area på 1 250 000 km². Landets största stad är Santiago de Chile, som också är huvudstad. Chilenare är vanligtvis en benämning på medborgare i Chile. Sedan 6 000 år tillbaka har aymarakulturen funnits i norra delen av Chile. Andra ursprungsfolk var Chango och Atacameño också i norr. Mellan Mapochofloden och Maulefloderna bodde picunchefolket. Längre ner vid Toltenfloden bodde mapuchefolket i hela södra Chile.
På ön Chiloe bodde huillichefolket och Chonos, Qawasqar, Yamana, Aonekenk, Selknam var några som fanns på Eldslandet. Av de cirka 17 ursprungsfolk som fanns i Chile har 11 försvunnit. De som har överlevt är mapuches, aymaras, quechuas, rapa nuis, huilliches och pehuenches.

Kolonialperioden.
1520 var Ferdinand Magellan den förste europé som utforskade Chile, den del som idag är uppkallad efter honom Magellans sund.
Men inte förrän inkaimperiet besegrats nådde spanjorerna Chile 1535. Diego de Almagro var den förste som skickades för att utforska landet men utan att finna "något".
Bara Pedro de Valdivia skulle komma och försöka igen och erövra Chile. Den 12 februari 1541 grundade Valdivia Santiago de Nueva Extremadura. Spanjoren Pedro de Valdivia annekterade landet åt Kastilien, det vill säga spanska kronan år 1541. Efter att ha korsat floden Bío-Bío mot söder mötte han oväntat motstånd från lokalbefolkningen, mapuchefolket, vilket ledde till Araucokriget.
Han lyckades grunda flera städer och befästningar i södra Chile men stupade år 1553 efter slaget vid Tucapel där mapuchfolkets ledare Lautaro dödade honom. Mapuche-indianerna var de enda i hela Amerika som inte blev besegrade av spanjorerna.
Vid sekelskiftet utbröt ett allmänt uppror från ursprungsbefolkningen vilket slutade med att alla städer i Chile söder om Bío-Bíofloden ödelades. Bara staden Valdivia omgrundades med starka befästningar. Chile hade vid den tiden blivit besvärande för myndigheterna i Peru, som ansvarade för Chile inför kungen. Chile var länge en av de fattigaste kolonierna i Amerika.

Angola.



Angola, tidigare Folkrepubliken Angola, är en republik i sydvästra Afrika, vid Atlanten. Angola gränsar till Kongo-Brazzaville, Kongo-Kinshasa, Namibia och Zambia. Den angolanska provinsen Cabinda är en exklav som är skild från resten av landet av Demokratiska republiken Kongo. Cabinda är Angolas enda gräns mot Kongo-Brazzaville.
Motorfordon från Angola bär nationalitetsbeteckningen ANG. Nuvarande Angola har varit bebott sedan förhistorisk tid, men den första kulturen vi har någon kunskap om är de khoisansamhällen som dominerade regionen fram till bantumigrationen omkring 700 e.Kr. Norra delen av Angola hörde sedan 1200-talet till kungadömet Kongo, innan portugiserna utropade kolonin Angola där 1575.
Angola var den sista betydande europeiska kolonin i västra Afrika. Landet fick självständighet den 11 november 1975. Då hade Angola varit portugisisk koloni i 400 år. Redan 1483 upprättades portugisiska stödjepunkter för sjöfarten och handel på Angolas kust. Hundra år senare grundades kolonin. De nuvarande gränserna fastställdes dock inte förrän i samband med Berlinkonferensen 1884-1885.
Liksom för övriga portugisiska kolonier innebar den vänsterinriktade nejlikerevolutionen mot fascistdiktaturen i moderlandet 1974 en snabb frigörelseprocess. För Angola dröjde det på grund av konkurrensen mellan tre olika gerillarörelser och med hänsyn till den stora vita minoriteten i landet till 1975 innan landet var fullt självständigt.
Den marxist-leninistiska befrielserörelsen MPLA, understödd av Sovjetunionen, och dess allierade (däribland Kuba), tog kontrollen över huvudstaden Luanda och större delen av övriga landet. MPLA var den antikoloniala befrielserörelse som åtnjöt det största folkliga stödet i Angola under kriget mot den portugisiska kolonialmakten. Den USA- och Zaïrestödda FNLA-gerillan marginaliserades snabbt, medan den sydafrikastödda, senare USA-stödda, antikommunistiska UNITA-gerillan höll sig kvar i södra delen av landet och senare erhöll militärt bistånd från Sydafrika.
Den förste MPLA-presidenten Agostinho Neto avled 1979 och efterträddes av José Eduardo dos Santos, som även vann det demokratiska presidentval som utlystes 1992 under en kort tid av fred mellan MPLA och Unita. Ett fredsavtal undertecknades 1994, men fred infann sig inte förrän Unita-ledaren Jonas Savimbi avlidit 2002. Den 1 januari 2007 gick Angola med i OPEC.

Största geniet.


- Ett av de största genier som över huvud taget har levat är Oskar Olsson. Dessutom var han väldigt fin och av nobel natur, tolerant och generös. Och så dog han praktiskt taget okänd.- Hur vet du detta?- Jag är gift med hans änka!

Föredraget.

Det var en man som skulle hålla föredrag på herrklubben, men han visste inte om vad. Så han frågade sin kompis vad han tyckte att han kunde hålla föredrag om.
Kompisen svarade:
- Du kan ju prata om sex, det går alltid bra . Det skrattar de jämt åt. Mannen tyckte det lät bra så han höll föredrag om sex - i tre hela timmar höll han på. Senare när han kom hem frågade frun honom hur det hade gått och om vad han hade hållit föredrag. Mannen som inte riktigt ville tala om att han hållit föredrag om sex, sa att han pratat om segling. Nästa dag mötte frun en av de som deltagit vid föredraget.
- Din man verkar vara kunnig inom ämnet, sa han.
- Nä det vet vill jag väl knappast påstå. Han har bara försökt sej på det två gånger i hela sitt liv. Första gången blev han åksjuk och andra gången tappade han hatten, svarade frun. Han kommer då aldrig mer att göra det med mej i närheten i alla fall!!

Australien.



Australien, officiellt Australiska statsförbundet (engelska: Commonwealth of Australia), är ett land i den södra hemisfären bestående av fastlandet av kontinenten Australien, ön Tasmanien samt ett stort antal mindre öar i Indiska oceanen och Stilla havet. Bland grannländerna finns Indonesien, Östtimor och Papua Nya Guinea i norr, Salomonöarna, Vanuatu och Nya Kaledonien i nordöst samt Nya Zeeland i sydost.

Fastlandet och Tasmanien har varit befolkat under omkring 40 000 år av ursprungsbefolkningen aboriginer. Efter sporadiska besök av fiskare och handelsmän från norr, europeisk upptäckt av holländska upptäcktsresande år 1606, gjorde britterna anspråk på de östra delarna av Australien år 1770. Snart påbörjades en omfattande transport av fångar till kolonin New South Wales, grundad 1788. Befolkningen ökade stadigt över de kommande åren, kontinenten utforskades och under 1800-talet etablerades ytterligare fem större brittiska kolonier.

Den 1 januari 1901 blev de sex kolonierna en federation och det Australiska statsförbundet grundades. Australien har sedan dess fortsatt vara en del av det brittiska samväldet med ett stabilt liberalt demokratiskt politiskt system. Befolkningen är ungefär 21,6 miljoner stor med omkring 60% koncentrerade i storstäderna Sydney, Melbourne, Brisbane, Perth och Adelaide. Huvudstaden är Canberra som är belägen i Australian Capital Territory.

Australien är idag ett multikulturellt, teknologiskt avancerat och högt industrialiserat land som ofta placerar sig mycket högt i internationella jämförelser avseende sjukvård, livslängd, livskvalitet, politiska rättigheter med mera. Kontinenten anses ha varit bebodd av människor under mellan 42 000 och 48 000 år. Ursprungsbefolkningen bredde ut sig över större delen av kontinenten och hade flera hundra olika språk och dialekter. Deras kultur var starkt präglad av kopplingen till jorden och naturen och väl utvecklade traditioner. Andra folk i Asien och öar i Stilla havet hade under flera hundra år före européernas ankomst kontakt med befolkningen i de norra delarna av kontinenten och utförde även handel med dem.

Den första europé som nådde Australien var den nederländske upptäcktsresanden Willem Janszoon, 1606, men regelrätta expeditioner dit inleddes inte förrän senare delen av 1700-talet. 1770 gick den brittiske kaptenen James Cook i land vid Botany Bay i närheten av dagens Sydney och tog kontinentens östra två tredjedelar i besittning för Storbritannien. 1788 inleddes Australiens tid som straffkoloni och under tiden fram till 1868 då bruket upphörde hade totalt 160 000 män och kvinnor förts till ön som fångar. Efter 1850 skedde en stor invandring av britter som ett resultat av ullindustrin och guldrusher.

Under 1800-talet styrdes Australiens sex delar som kronkolonier. Den 1 januari 1901 bildades Australiska statsförbundet och landet blev en självstyrande del inom det Brittiska samväldet.
Australien deltog i såväl första som andra världskriget. Under första världskriget deltog uppemot 400 000 av Australiens dåtida manliga befolkning på 3 miljoner i kriget, varav uppskattningsvis 60 000 dog och tiotusentals skadades. Även under andra världskriget deltog större australiska styrkor såväl i kriget i Asien och Stilla havet som vid västfronten i Europa.

Efter andra världskrigets slut upplevde Australien en period av stark ekonomisk tillväxt och stor invandring av flyktingar och andra från olika delar av världen. Under 1950-talet, en period som präglades av stor framtidstro, startades en rad stora nationella projekt, bland andra det kända vattenkraftsystemet Snowy Mountains Scheme.


De mest utbredda naturtyperna i Australien är savann och öken. Därutöver finns också en stor variation av olika naturtyper av mindre omfattning, allt från alpina slätter till tropiska regnskogar. På grund av kontinentens höga ålder, dess mycket varierande vädermönster, och dess långa geografiska isolering är mycket av Australiens flora och fauna unik och innehåller många mycket olika organismer. Runt 85% av blomväxterna, 84% av däggdjuren, mer än 45% av fåglarna och 89% av de kustnära fiskarna är endemiska. Australien har bland annat flest reptilarter av alla länder med totalt 755 arter. Många av Australiens ekologiska regioner, och arterna inom dessa regioner, hotas av mänsklig aktivitet och importerade växter och djur. Den federala Environment Protection and Biodiversity Conservation Act 1999 är ett antal lagar som tagits fram för att skydda hotade arter. Många naturreservat och skyddade områden har skapats för att skydda och bevara Australiens flora och fauna.

De flesta av de australiska växterna är gröna året om och många är vana vid eld och torka, inklusive eukalyptusen och akacian. Australien har ett stort antal endemiska baljväxter som frodas i näringsfattig jord tack vare dess symbios med rhiozobiabakterien och mykorrhizasvampar. Välkänd australisk fauna inkluderar koalan, kängurun, vombaten och fåglar såsom emun, kakaduan och andra papegojor samt kookaburran. Australien är hem till flera av jordens giftigaste ormar. Dingon introducerades av austronesiska folkslag som handlade med aboriginer runt 4000 f.Kr. Många växter och djur dog ut efter det att människan slog sig ner i Australien, inklusive den australiska megafaunan, och många fler dog ut efter att européerna slog sig ner i Australien, exempelvis pungvargen.

tisdag 21 juli 2009

Herrgårdsgryta med kyckling.

Ingredienser 2 personer

2 st kycklingfiléer, (250 g)
1 st gul lök,
1 st morot
2 tsk smör
1,5 dl vatten
0,5 st hönsbuljongtärning
3 st ansjovisfiléer
4 st kryddpepparkorn
2 st lagerblad
1 tsk vetemjöl
1,5 dl lagalätt, (Kelda 5 %)
1 msk persilja, hackad

Tillbehör
350 g potatis, kokt

Tillagning
Här har vi lånat smaksättningen från den klassiska slottssteken.
1. Skär kycklingen i bitar. Skala och klyfta löken. Skala och skiva moroten.

2. Bryn kycklingen i smör i en stekpanna. Lägg i och fräs löken.

3. Tillsätt morötter, vatten, smulad buljong, ansjovis, pepparkorn och lagerblad.

4. Låt allt koka ca 10 minuter.

5. Rör ut mjölet i lite av gräddmjölken, tillsätt resten och rör ner i såsen. Låt koka ytterligare några minuter. Strö över persilja. Servera med kokt potatis.

Ca 395 kcal per portion, varav 10 g fett.

Indisk linsgryta med couscous.

Ingredienser 4 personer
2 st vitlöksklyftor
1 krm kanel, mald
1 tsk curry
2 msk rapsolja
2 dl linser, röda
4 dl vatten
400 g tomater, en burk, hela
1 tsk salt

Tillbehör
1 paket couscous
1 nypa cashewnötter
1 nypa russin
1 nypa haricots verts

Tillagning
En mustig och kryddoftande vegetarisk gryta som snabbt blir klar.
1. Skala och finhacka vitlöken. Fräs den med kanel och curry i oljan.

2. Skölj linserna och lägg dem i grytan. Häll i vatten, tomater och salt och koka grytan 10–15 min.

3. Servera med couscous, gärna överströdd med lite russin och rostade nötter samt haricots verts.

Costa Rica.



Costa Rica, officiellt Republiken Costa Rica (spanska: Costa Rica eller República de Costa Rica), är en republik i Centralamerika.

Landet gränsar till Nicaragua i norr, Panama i sydöst, Stilla havet i väst och syd, samt till Karibiska havet i öst. San José är landets huvudstad och även den största staden i Costa Rica med cirka en tredjedel av befolkningen i storstadsområdet.

Costa Rica var det första landet i världen att författningsenligt avskaffa sin armé, något som består än idag. År 2007 tillkännagav Costa Ricas regering att de till 2021 vill bli det första koldioxidneutrala U-landet i världen. Trots att landet till ytan är ett av de mindre länderna i världen, endast en tiondel så stort som Sverige, är det ett av de de biologiskt rikaste, med cirka 5% av alla världens arter. Historiskt sett har Costa Rica åtnjutit långvarig fred och större politisk stabilitet jämfört med många av dess grannländer i Latinamerika.

Sedan slutet av 1800-talet har Costa Rica emellertid upplevt två betydande perioder med våld. År 1917 blev Costa Rica en diktatur under Federico Tinoco Granados, som dock störtades två år senare och tvingades gå i exil. Den andra perioden inleddes 1948 då José Figueres Ferrer ledde ett väpnat uppror i kölvattnet av ett kontroversiellt presidentval. Med mer än 2 000 döda var det costaricanska inbördeskriget den blodigaste händelsen i landets 1900-talshistoria.

Efter inbördeskriget, som Figueres gick segrande ur, avskaffade han Costa Ricas militärväsen tillsammans med den nya oppositionsledda regeringsjuntan. Denna såg även till att utforma en ny konstitution genom en demokratiskt vald församling. Efter att ha grundlagt dessa reformer överlämnade juntan slutligen makten den 8 november 1949 till den nya demokratiska regeringen under ledning av president Otilio Ulate. Efter statskuppen blev Figueres en nationell hjälte och kom även att vinna landets första demokratiska val under den nya konstitutionen 1953. Sedan dess har Costa Rica hållit 12 presidentval, det senaste 2006. Alla dessa har internationellt betraktats som relativt fria och rättvisa val.
Trots att Costa Rica helt saknar egen armé, var landet en del av den allians som stödde USA under invasionen av Irak 2003.