Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 23 juli 2009

Dagupan City. (Filippinerna)



Dagupan City (Pangasinan: Lunsod na Dagupan, Ilocano: Ciudad ti Dagupan) är en 1 klass stad i Filippinerna.

Det är en fristående komponent stad i provinsen Pangasinan. Enligt den senaste folkräkningen, Dagupan City har en befolkning på 149.554 människor i 25.921 hushåll. Ligger på Lingayen viken på ön Luzon, Dagupan är de viktigaste hamn-och kommersiella och finansiella centrum i norra Luzon, en aktiv handel sker i sockerrör, majs, ris, kopra, salt, och en alkoholhaltig sprit produceras från nipa palm. Staden är känd som bangus (milkfish) huvudstad i Filippinerna på grund av sitt överflöd av färskt bangus. Stadens namn kommer från pandaragupan i den lokala Pangasinan språk betyder "mötesplats" som staden har en regional marknad center i århundraden.

Den längsta grill mätt 1,007.56 m (3,305.64 ft)-Det har skapats av människor i Dagupan City den 3 maj, 2003 som en del av stadens Bangus Festival. Dagupan City bröt Canchia, Peru är 613 meter lång titelinformation anges i november 1999. Dagupeños grillad Bonuan bangus vid "Kalutan ed Dagupan" street part.


När spanjorerna kom Pangasinan på 16-talet, de ansåg att Lingayen golfen redan var ett välmående entrepot besök av näringsidkare från andra asiatiska länder. Den Augustinian missionär Juan de la Concepcion noteras att en lösning av Binalatongan (nu San Carlos City) utövar makt över andra samhällen (sk baley i Pangasinan språk) i området. De la Concepcion nämnde också flera andra städer, men inte identifiera dem.

Det område som nu kallas Dagupan beskrevs som marskland grovveckat täckt av mangrove och nipa palmer. Natives bodde längs kusten och avrinningsområdena för Calmay, Pantal och Bonuan. Men det fanns också samhällen i Malued, Lasip, Pogo och Bacayao. Natives kallade området Bacnotan som senare kom att införlivas med encomienda av Lingayen som grundades 1583.

De utländska handlare skulle komma till Lingayen kust till handel guld som kom ner till området genom tribesmen i Cordillera Berg. Bortsett från handlare, Filippinerna hade också erfarenhet av pirater från Japan och Kina. En av de kinesiska corsairs var Lim Feng (i Fukienese, Lim A-Hong), som skulle bli känd i filippinsk historia som Limahong.

Den spanska dock avsky Limahong två attacker. Den kinesiska Corsair repareras att Pangasinan att etablera en koloni på Bacnotan på 2 december, 1574. Men den spanska Conquistador Juan de Salcedo belägrade på hans fästning för åtta månader genom att blockera floden butiker. Limahong påstått bröt igenom belägringen genom att gräva en kanal från Agno floden genom Bacnotan kärr till Lingayen golfen.

Under 1661, en stor brand drabbade Bacnotan under Malong Uppror, under ledning av Andres Malong av Binalatongan mot tvångsarbete och obligatoriskt försäljning av lokala varor som spanska koloniala regeringen.

Branden bröt ut efter Malong sändas 3000 anhängare, varav de flesta var Zambal tribesmen att Ilocos och Cagayan att bekämpa spanjorerna. Folket i Bacnotan, många av dem anslöt sig till spanska i avvärja den Zambal marauders, återuppbyggdes staden och döptes den Nandaragupan, dvs där en gång stod det kommersiella centrum, vilket tyder på ett tidigt betydelse som handels-, kommersiella och politiska centrum i regionen. Under 1720, Nandaragupan chartrades som en stad men namnet förenklades till Dagupan. Malong slutligen halshöggs i stadens Pantal bro 1661 av spanska myndigheter.

Dagupan var också födelseplats en Ladino kallas Caragay som ledde en annan uppror 1719 mot de regionala guvernören (Alcalde borgmästaren i spanska) som hade honom flogged för vad som verkade vara en falsk anklagelse för smuggling. Centralbankschef Antonio del Valle hade Caragay arresterades i byn Nantagalan, nordost om San Jacinto och Mangaldan och flogged. Vowing hämnd, Caragay organiserat ett band av män som förföljs guvernören tills de kunde döda honom. Historiker anser Caragay som en "modell" av uppror i Palaris och Diego Silang. Under 1762, Dagupan skulle vara en av de första städerna att gå med i Palaris Uppror mot Spanien.

Under 1780, Pantal som hette Pantalan (hamn), blev ett centrum för handel och dockningsstation för handelsfartyg. Vid ungefär samma tid, bangus industrin frodades och mangrove träsk omvandlades till fiskdammarna, börjar marken omvandlingar som senare skulle komma att ha en inverkan på översvämningar och jordbävningar skador i provinsen. Öppnandet av Pantalan dockstationen underlättade transporten av varorna från Pangasinan till andra delar av landet, sporra odling av tomgång landar i den östra delen och utveckling av fiskdammarna i den västra delen av provinsen. Den nya dockan också underlättas kommunikationen mellan koloniala regeringen, dess soldater och missionärer, som hade i uppdrag att kolonisera de infödda i Cordillera Berg och Cagayan Valley regionen och utnyttja sin guldinlåning.

I juli 1787, den spanska började bygga en väg för att ansluta Pangasinan och Cagayan Valley, hem flera huvud-jakt tribesmen som vägrade att underkasta sig spanska regeln. Även om det tog flera år att slutföra, vägen skulle spela en viktig roll i koloniseringen av Cagayan Valley och Cordillera Berg.

Den Palaris och Silang uppror, som inträffade samtidigt med British Invasion av Filippinerna visat att spanjorerna vikten av hamnar i Pangasinan och Ilocos för säkerheten i hela ön Luzon. När hamnen i Manila öppnades för utrikeshandel med 1830, tobak från Pangasinan och Cagayan Valley avsändes till kolonialt kapital via Dagupan och Lingayen. Utländsk handel agenter började också att göra framträdanden i två städer, börjar en ny era av välstånd, i synnerhet för de provinsiella herrskapet.

Den filippinska scholar Maximo Kalaw hittat en beskrivning av den amerikanska författaren David Barrows så är lämpligt:
Den filippinska hade nu inlett en ny ström av intellektuella erfarenheter en kurs av upplysning som har varit så full av oväntade utveckling. Hela öar en klass snabbt växer upp som nya industrier hade tagit förmögenhet. Deras sätt gjort det möjligt för dem att bygga rymliga och fantastiska hem av fina lövträd i Filippinerna, och omger sig med en sådan lyx som livet på öarna tillåtna. Denna klass var snabbt få utbildning.

Detta var även den Dagupan herrskapet. Handel berikat många familjer och får dem att sända sina ympris att studera utomlands. Dessa unga män återlämnas till Filippinerna inte enbart med tekniska kunskaper inom det valda området men också med den intellektuella strömningar i tiden, även konstitutionella republikanism som svepte Spanien under 1810.

Nyheter från den koloniala regeringen i Manila också nått Dagupan i snabbare takt med fullbordandet av den Manila-Dagupan Järnvägsanläggningar 1891. Järnvägen skulle spela en viktig roll inte bara i den ekonomiska utvecklingen i Pangasinan men också för att nå framgång i den filippinska revolutionen.

Inga kommentarer: