Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 30 juli 2009

Frösön.

Frösön, den största ön i Storsjön och hjärtat av Storsjöbygden, var under närmare tusen år Jämtlands centralort, centrum för kultur, handel och kommunikationer.


Östersund övertog denna roll fullständigt först när järnvägen kom till Östersund år 1879. Frösön ingår numera som en del i Östersunds kommun, men var egen köping fram till 1970. Frösön har tre broförbindelser, i öster med Östersund (Frösöbron), i väster med Genvalla (Vallsundsbron) och i norr med Rödön (Rödöbron). Det högsta berget på Frösön, Östberget, är 468 m.ö.h. (176 m över Storsjön). På berget finns ett utsiktstorn.

I sydost finns också en sjö, Ändsjön. Frösön består till största delen av sedimentära bergarter som tillhör den undre alloktonen i fjällkedjans uppbyggnad. På jämtska kallas ön för Frösöya. Frösön har som många andra platser runt Storsjön sitt namn efter fornnordiska gudar; vanerguden Frö (fornnordiska: Freyr) - Frös ö. På den tidigast kända källan skrivs Frösön som Fræseyjar. På Frösön fanns sedan åtminstone 900-talet tingsplatsen där Jamtamot avhölls, offerplatser, och från 1100-talet Frösö kyrka. I närheten av Frösö kyrka låg från 1679 Frösö Trivialskola som länge var Sveriges enda landsbygdsläroverk. Skolan flyttades in till Östersund 1847.

Frösöstenen är den nordligaste placerade runstenen i världen och den enda kända i Jämtland.

Västra Frösön var under lång tid militärt område, där fanns Frösö läger samt senare F4 - Jämtlands flygflottilj, och där ligger Åre Östersund flygplats. Flottiljen lades ned 2005. I västra delen av flygplatsen finns ruiner efter en kyrka, Västerhus kapell, av ännu äldre datum än Frösö kyrka.

I slutet av 1800-talet flyttade tonsättaren Wilhelm Peterson-Berger hit, och här lät han handlingen i operan Arnljotutspelas. Sedan femtio år har man Arnljot som friluftsspel varje sommar på Arnljotlägden vid Peterson-Bergers hem (Sommarhagen), ett antal föreställningar ute i det fria med förmodade tidstypiska dräkter.

På Frösön finns en av Sveriges största djurparker, Frösö zoo, som även är världens nordligaste djurpark med exotiska djur. Parken har många arter, till exempel dvärgsilkesapor och sibiriska tigrar.

Frösön med sina stora skogar och många åkermarker har även ett rikt djurliv, då speciellt älg och rådjur. Ytterligare en orsak till de rika bestånden är att djuren vintertid under sina vandringar kan uppehålla sig på ön för att senare bli kvar när isen smälter på våren. Flera föryngringar i stammen kunde skådas under 2007.

Upplagd av Bengt kl. torsdag, juli 30, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)