Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 27 juli 2009

Nanaimo. (Kanada)

Nanaimo (uttalas / nənaɪmoʊ /) (Kanada 2006 Census befolkningen 78.692) är den näst största staden på Vancouver Island i British Columbia, Kanada. Det har döpts till "Bathtub Racing huvudstad i världen" och "Harbour City". Nanaimo ibland också kallad "Hub City" på grund av dess centrala läge på Vancouver Island, och på grund av utformningen av centrala gator som utgör ett "nav" mönster. Det är också fondly kallas "Hub, Tub och Pub City" på grund av sitt samarbete med badkar racing och de många "vattenhål" i Gamla Nanaimo. Det är säte för regionala distrikt Nanaimo. De första européerna att hitta Nanaimo Bay var de 1791 spanska resan av Juan Carrasco, under ledning av Francisco de Eliza. Nanaimo började som en trading post i början av 1800-talet, och 1849 den Snuneymuxw chef Ki-et-sa-kun ( "kol Tyee") informerade Hudson's Bay Company om förekomsten av kol i området, och under 1853 företaget byggt upp en Fort kallas Nanaimo Bastion (fortfarande bevarade). Därefter staden var främst känd för export av kol.
Robert Dunsmuir bidragit till att fastställa kolgruvor i Nanaimo hamnområdet som anställd av Hudson's Bay Company, och senare bryts i Nanaimo som en av de första oberoende gruvarbetare. Under 1869 Dunmuir upptäckte kol flera miles norr om Nanaimo på Wellington, och därefter skapade företaget Dunsmuir och Diggle Ltd så att han kunde skaffa kronan mark och finansiera start av vad blev Wellington Colliery. Med framgång Dunsmuir och Diggle och Wellington Colliery, Dunsmuir expanderat sin verksamhet till att omfatta ånga järnvägar. Dunsmuir säljs Wellington kol genom sina Avgång Bay lastkajer, medan konkurrerande Nanaimo kol såldes av Vancouver Coal Company genom Nanaimo dockorna.
De 1887 Nanaimo Mine Explosion dödade 150 gruvarbetare och var den största människan orsakade explosionen tills Halifax Explosion. Under 1940-talet, lufsa undan kol som huvudsaklig verksamhet, även om Minetown Dagar fortfarande firas i angränsande gemenskap av Lantzville.

Upplagd av Bengt kl. måndag, juli 27, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)