Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 27 juli 2009

Afghanistan.

Afghanistan, officiellt Islamska republiken Afghanistan (pashto: د افغانستان اسلامي جمهوریت; dari: جمهوری اسلامی افغانستان) är en stat i södra Asien. Afghanistan räknas till Centralasien. Landet är bergigt och saknar kust.


Det gränsar till Pakistan i söder och öster. Iran i väst, Turkmenistan, Uzbekistan och Tadzjikistan i norr, och Kina allra längst i öster. Namnet Afghanistan betyder "afghanernas land". Under antiken kalldes landet Ariana eller Baktrien.

Under medeltiden användes namnet Khorasan. Afghanistan har en mycket gammal historia. Det fanns troligen jordbruk i området redan 4000 f.Kr. Regionen som idag heter Afghanistan har genom tiderna underkuvats av olika imperiers arméer. 529 f.Kr. inlemmades området i perserriket. Det erövrades på 300-talet f.Kr. av Alexander den store och under medeltiden av Djingis Khan. Ursprunget till dagens afghanska stat var det rike som bildades 1746 under Durranidynastins regent Ahmed Shah Durrani med Kandahar som huvudstad. Senare flyttades huvudstaden till Kabul och stora delar av landet överläts styrelsen på grannländerna.

Under det sena 1800-talet blev Afghanistan en buffertstat i rivaliseringen mellan det Brittiska Indien och Tsarryssland, en schism som har kallats det stora spelet. Under 1800-talet kontrollerades Afghanistan av det brittiska imperiet. Landet uppnådde självständighet efter det tredje anglo-afghanska kriget. Landet skiljdes helt från Storbritannien den 19 augusti 1919. Under 1900-talet har Afghanistan härjats av inbördeskrig och utländska ingripanden. 1933 till 1973 var en politiskt stabil period då landet styrdes av kung Zahir Shah. 1946 blev landet medlem av FN.

1973 grep kungens svåger Mohammed Daoud Khan makten genom en militärkupp. Kungen avsattes och republik utropades 1977. Daoud och dennes hela familj mördades 1978 då det afghanska kommunistpartiet tilltvingade sig makten genom ytterligare en kupp.
Efter det kommunistiska maktövertagandet förbjöds alla andra politiska än det kommunistiska PDPA. Kommunistregimen utmanades av den USA-stödda Mujaheddingerillan. Genom CIA utbildades och beväpnades minst 35 000 mujahedinsoldater. Många av dessa kom från andra länder.

När landets kommunistregering närmade sig kollaps invaderades Afghanistan av sovjetiska trupper i december 1979. De tio följande åren härjades Afghanistan av det Afghansk-sovjetiska kriget, en konflikt där uppskattningsvis 15 000 sovjetiska soldater miste livet. Dessa förluster i kombination med Sovjetunionens förestående sammanbrott och omfattande internationella påtryckningar föranledde att de sovjetiska stridskrafterna drog sig tillbaka 1989.
Det sovjetiska uttåget följdes av en utdragen maktkamp mellan olika mujaheddinfraktioner.

Samtidigt uppstod den islamistiska rörelsen Taliban. Sedan islamistisk gerilla tog makten över landet 1992 styrdes Afghanistan provisoriskt av ett ledarråd. Nya författningar antogs 1993 och i juli 1996 utan att de tillämpades på grund av det pågående inbördeskriget. Dess blodigaste strider rasade 1994 då 10 000 milismän dödades i drabbningar i och runt Kabul.

Med stöd av USA och Pakistan kom Taliban till makten i september 1996. Som mest kontrollerade talibanerna 90 procent av landets yta. I nordöst utmanades islamiströrelsen av Norra alliansen. Taliban införde islamsk Sharia-lag och ändrade landets namn till Islamiska emiratet Afghanistan. Mohammed Omar fick titeln amir al-muminin (De troendes härförare). Landet utvecklades under slutet av 1990-talet till ett tillhåll för militanta islamister, bland annat Usama bin Ladens rörelse al-Qaida.) 1998 sprängde al-Qaida de amerikanska ambassaderna i Kenya och Tanzania. I efterspelet av attackerna krävde USA att Afghanistan skulle utlämna Bin Ladin. När talibanregimen vägrade lät Clinton-administrationen bomba al-Quaidas träningsläger i Afghanistan. 1999 införde FN sanktioner mot Afghanistan.

Talibanregimen blev allt mer isolerad och fundamentalistisk. I mars 2001 lät regimen skjuta sönder två stycken 1 500 år gamla Buddhastatyer. Omvärlden rasade mot förstörelsen av dessa världsarvsförklarade kulturminnen.

11 september-attackerna 2001 föranledde USA att ånyo att kräva Bin Ladin utlämnad. Regimen i Kabul tog avstånd från terrorattackerna efter påtryckningar från Pakistan. Afghanistan erbjöd sig att utlämna Bin Ladin om USA kunde presentera bevis för att denne hade planerat attackerna. USA avvisade kravet.
Afghanistan angreps 7 oktober 2001 av USA. Kriget ledde till att Talibanregimen avsattes. Målet var att tillfångata eller döda Usama bin Ladin. I december 2001 hade invasionsstyrkorna tagit kontroll över Afghanistan. Vid årsskiftet enades afghanska ledare, talibanmotståndare, vid en konferens i Bonn om att bilda en interimregering under Hamid Karzai. 2002 hölls ett traditionellt Loya jirga för att dra upp riktlinjer för landets framtid efter Taliban.

I slutet av 2001 tog säkerhetsrådet initiativ till den fredsbevarande styrkan International Security Assistance Force (ISAF). Styrkans mandat är att bistå president Hamid Karzais regering att upprätthålla lag och ordning samt att återbygga landets infrastruktur. Under 2005 ingick USA och Afghanistan ett avtal om samverkan, vilket band samman de båda länderna i en långvarande relation. Samtidigt har det internationella samfundet bidragit med flera miljarder dollar för att återuppbygga landet.

Talibanrörelsen gick under jorden för att senare återkomma och (2008) kontrollera 10 procent av landet. Landet är utfattigt, infrastrukturen i spillror. Krigsherrar härjar. Landminor är ett stort problem liksom odetonerade klusterbomber. Kvinnornas situation är fortfarande svår och ofri. Afghanistans kvinnor kan inte röra sig fritt och att gå klädd i burka är nödvändigt. Ytterst lite av lagstiftningen har ändrats sedan Talibantiden. Den omtaltade kvinnliga ministern för kvinnors rättigheter, doktor Sima Samar, tvingades avgå efter anklagelser om blasfemi.

Inga kommentarer: