Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 18 februari 2009

FLUGAN ( Fått av Maria )


En spyfluga flög uppför vid en flod och en lax som simmade i floden under flugan såg honom och tänkte:'Om jag väntar till flugan flyger nedför floden så kan jag hoppa upp och äta den som lunch.'Utan att laxen visste om det satt det en stor björn på flodbanken och han såg spyflugan också.'Om jag väntar till flugan flyger nedför floden, så kommer laxen att hoppa upp och äta flugan och då kan jag sträcka ut min arm och fånga laxen och äta den till lunch' tänkte björnen.Utan att den stora björnen visste om det, satt en jägare på andra sidan floden och han såg spyflugan med.'Om jag väntar till flugan flyger nedför floden, så kommer laxen att hoppa upp och äta flugan och då kommer den stora björnen att sträcka ut sin arm och fånga laxen och då kan jag hoppa ner till flodbanken och skjuta den stora björnen och ha den som en trofe' tänkte jägaren.Utan att jägaren visste om det satt det en skogsmus bredvid honom och han såg spyflugan med.'Om jag väntar till flugan flyger nedför floden, så kommer laxen att hoppa upp och äta flugan och då kommer den stora björnen att sträcka ut sin arm och fånga laxen.Jägaren kommer då att hoppa ner till flodbanken och skjuta den stora björnen och ha den som en trofé, då kan jag ta smörgåsen som kommer att trilla ur jägarens ficka' tänkte musen. Så flög spyflugan nedför floden; laxen hoppade upp och slukade flugan; den stora björnen sträckte ut sin arm och fångade laxen;jägaren hoppade ner till flodbanken och sköt den stora björnen;och musen hoppade efter jägarens smörgås, missade och trillade ner i floden.Vad kan man då lära sig av den här lilla historien?Jo, att det krävs en j-a massa förspel innan musen blir våt!

Inga kommentarer: