Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 24 februari 2009

Veberöd.


Veberöd är en församling och tätort i östra delen av Lunds kommun i Skåne län, belägen i ett naturskönt område vid Romeleåsens fot och ungefär två mil från Lund.
Kommundelen har drygt 7 000 invånare och upplever en ökning av invånarantalet. Befolkningsberäkningar pekar på att kommundelen kommer att ha närmare 7 400 invånare år 2008.


Veberöds kommun uppgick i Lunds kommun 1974.
Veberöd har ett flertal pizzerior/restauranger samt bensinstationer, två dagligvarubutiker samt två skolor, (Idalaskolan och Svaleboskolan med tillhörande fritidsgård).


Namnet Veberöd är känt sedan 1510-talet och skrevs då Vebre. Förleden kan vara ett ursprungligt ägonamn innehållande adjektiven vid och bred. Efterleden -röd, vilket har samma ursprung som -ryd och -red, betyder röjning eller öppen mark och är vanlig i hela Götaland. Byn har dock äldre anor och med kol-14-metoden har man funnit avlagringar på tre ställen i marken från 400-talet. Här fanns bondgårdar som låg i en hästskoform runt bäcken vilken möjligen kan förklara namnets förled.
Veberöd är en församling och den medeltida kyrkan byggdes om på 1850-talet av Carl Georg Brunius. På 1700-talet fanns det 25 gårdar i byn och 9 gatuhus, det var hus utan tillhörande mark. Veberöds historia finns i byns byakista, som byalaget förvaltar. Byalaget är ett av vårt lands äldsta ännu fungerade byalag. De som brukade jorden hette åbor. Byn har ägts av både frälse och kyrkan. Den första gården som friköptes av en ofrälse var Clows gård. Byn skiftades i början av 1800-talet. Därefter byggdes den ut mot norr, något år innan järnvägen kom till.
Veberöds stationssamhälle, beläget i Torna härad, utvecklades efter att Malmö-Tomelilla järnväg (MöToJ) färdigställts år 1893 och Veberöds station anlagts. MöToJ sammanslogs 1896 med Simrishamn-Tomelilla järnväg (CTJ) till Malmö-Simrishamns järnväg (MSJ). Efter järnvägens tillkomst etablerades flera industrier i Veberöd. Den största var tegelbruket, som var beläget i samhällets västra del. Dessutom fanns stärkelsefabrik och garveri i Veberöd. Samhället blev municipalsamhälle år 1919 och år 1952 utökades ursprungliga Veberöds kommun genom sammanslagning med Silvåkra och Vombs kommuner varefter municipalsamhället upplöstes vid årsskiftet 1957/58. Veberöds kommun uppgick i Lunds kommun år 1974.

Inga kommentarer: