Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 22 februari 2009

Myre. Øksnes


Myre är centralort i Øksnes kommun i Nordland fylke i norra Norge, med ca. 2.800 invånare (år 2005). Orten är belägen på nordvästra delen av ön Langøya.
Fiskeindustri är huvudnäringen.
Lokaltidningen Øksnesavisa utkommer en gång i veckan.
De lokala idrottsföreningarna är IL Morild (fotboll) och Øksil (volleyboll).


Mer fest med en dag på myren i Storuman
STORUMANDen annorlunda sporten myrfotboll har vuxit sig stark internationellt och spelas nu i hela Norden utom Norge och Danmark. - Nu ordnas det till och med en turnering i ryska S:t Petersburg, säger Rolf Tjärnlund som arrangerar SM i Sverige.
Den femte juli brakar det loss igen på myren utanför Norrheden i Storuman. Nytt för i år är att turneringen ska avgöras på en dag i stället för under två dagar.- På mångas begäran försöker vi organisera allt så att finalerna ska kunna spelas på kvällen innan festen på hotellet. Allt för att publik och spelare ska ha så roligt som möjligt, säger Rolf Tjärnlund i arrangörsstaben.Sprider sigSporten som uppfanns av skidåkare i Finland har spritt sig till nästan samtliga länder i Norden. Dessutom ordnas det nu också turneringar i både Ryssland och Skottland.Familjefest- VM avgörs som vanligt i Finland helgen efter vår turnering. Jag var själv över till Island ifjol i slutet av augusti och där var det mest proffsspelare som ställde upp. Här i Sverige satsar vi mer på att alla ska kunna ställa upp så att det blir mer av en familjefest, säger Rolf Tjärnlund.Redan nu har fjolårets publikfavoriter - det skotska laget med blåmålade ansikten - anmält att man vill komma till turneringen i Storuman.- Deras lagkapten gav oss mycket beröm trots fjolårets kyliga väder. Skottarna har åkt runt till olika turneringar, men tycker att vår är trevligast.Norskt lagDet ryktas också om att det för första gången kommer ett norskt lag till öppna SM-tävlingen i Storuman.- Det vore kul! Det finns ingen officiellt swampsoccerturnering i Norge ännu och om lag kommer hit och får testa sporten så kanske sporten också vinner popularitet i vårt grannland i väst, säger Rolf Tjärnlund.På lördagen ska det också hinnas med att tävlas i myrskidskytte. Svårt flyta ovanpåI fjol testades sporten för första gången med myrblandat resultat - uppskattat av publiken som fick se rafflande skidåkning i minst sagt svår terräng, men jobbigt för deltagare som inte hade fart nog att flyta ovanpå gyttjan.

Upplagd av Bengt kl. söndag, februari 22, 2009

Etiketter: ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)