Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 7 oktober 2010

Burka.

Burka, även burqha, (arabiska: برقع, burquʿ), i Afghanistan dari: چادر; chadari) är ett ytterplagg som täcker hela kroppen och ansiktet inklusive ögonen (jfr. niqab). Den är vanligen sydd i ett lätt material och bärs utomhus över vanliga kläder av vissa muslimska kvinnor, främst i Afghanistan, i delar av Pakistan och i norra Indien. Burka är det mest heltäckande plagget som används med hänvisning till hijab, reglerna för återhållsam klädsel inom islam.

Burkan sitter relativt tätt omkring övre delen av huvudet och liknar en mössa (kufi) med en formsydd kulle. Från kullen går långa, vida tygvåder hela vägen ned mot marken. För att bäraren ska kunna se sin omgivning sitter ett tätt textilt gallerverk över ögonen. Burkan har inga ärmar eller öppningar för händerna. Burkans överdel är ofta dekorerad med täta broderier. Nedanför gallret finns ofta glesare broderier. Även burkans nederkant kan vara dekorerad med broderier.

Burkan är helfärgad och omönstrad. Den vanligaste färgen är ljust blå, men även vita burkor förekommer. Materialet är lätt, exempelvis siden eller viskos. De långa tygvåderna kan ibland vara kräppade.

I Afghanistan användes burka tidigare främst på landsbygden. Efter att talibanerna kommit till makten stiftade en lag som gjorde bärandet av burka obligatoriskt för alla kvinnor som vistades utomhus. Lagen avskaffades efter talibanregimens fall, men burkan används fortfarande i stor omfattning, även i städerna.

I juli 2010 utfärdade Syriens utbildningsminister Ghiath Barakat ett dekret som förbjuder kvinnor med täckt ansikte att vistas på universitetens områden. Det innebär i praktiken att personal och studenter inte längre kan bära burka eller niqab. I juni samma år avskedades eller förflyttades 1200 kvinnliga syriska lärare på grund av att de bar niqab.

Inga kommentarer: