Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 22 oktober 2010

Sju unika vulkaner spyr ut asfalt.

Det finns asfaltvulkaner under vattnet på 200 meters djup utanför Kalifornien.

Bara 16 kilometer utanför Kaliforniens kust ligger sju gigantiska undervattens­vulkaner. Det rör sig inte om traditionella lavavulkaner utan om så kallade asfaltvulkaner. Det är vulkaner som – när de är aktiva – spyr ut asfalt i stället för lava. Den största av vulkanerna, som står 220 meter under havets yta, är hög som en sexvåningsbyggnad och har en yta som två fotbollsplaner.
Vulkanerna upptäcktes första gången år 2007, och sedan dess har forskarna grundligt undersökt dem. Därför vet de nu att vulkanerna bildades för mellan 31000 och 44000 år sedan, då naturligt förekommande olja strömmade upp genom sprickor i havsbottnen och stelnade vid mötet med det kallare havsvattnet. På vissa ställen i området sipprar det fortfarande ut gas och olja, men det är flera tusen år sedan vulkanerna senast var aktiva, är det lugnande beskedet från forskarna vid bland annat University of California. De har flera gånger besökt asfaltvulkanerna med ubåtar för att ta prover.
De sju asfaltvulkanerna innehåller sammanlagt cirka 100000 ton asfalt, som visserligen har stelnat men ändå är tämligen porös. Forskarna har nämligen observerat att en sten från vulkanerna snabbt pulvriseras, när den läggs i en mortel och stöts. De flesta asfaltvulkanerna upptäcktes år 2003, och sedan dess har de hittats på flera ställen i världen. Endast få av dem är fortfarande aktiva.

Inga kommentarer: