Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 20 november 2010

Ankara. (Turkiet)

Ankara (före 1930 Engürü; i Europa tidigare kallad Angora; under antiken Ancyra på latin och Ἄγκυρα ('Ágkyra, Áŋkyra) på grekiska) är Turkiets huvudstad sedan 1923 och också namnet på den provins i centrala Anatolien som staden ligger i. Ankaras storstadskommun administrerar 16 distrikt, med en total befolkning på 4,3 miljoner invånare (2009) vilket gör den till landets näst största stad, efter Istanbul.

Staden är säte för den turkiska regeringen och nationalförsamlingen, liksom för alla departement och de viktigaste politiska och byråkratiska organen. Staden har också en viktig akademisk roll i Turkiet, med åtta universitet. Bland dem de tre stora prestigeuniversiteten Bilkent, ODTU och ‎Hacettepe. Ankara påstås traditionellt i Turkiet vila på fyra pelare; universiteten, den politiska makten och militären. Den fjärde pelaren är de viktigaste islamska organen i Turkiet. Staden är också ett viktigt industriellt och kommersiellt centrum, med ett växande antal nya kontorskyskrapor och affärscentrum som växt upp i framförallt västra Ankara under de senaste åren som en följd av den starka ekonomiska utvecklingen i den anatolska delen av landet. Som affärscentrum är dock staden underlägsen Istanbul.

Benämningen Angora på kattrasen Turkisk angora har sitt ursprung i stadens äldre europeiska namn.
Ankaras historia går tillbaka till järnåldern. Därefter har staden varit under hettitisk, frygisk, lydisk, persiskt, makedoniskt, keltiskt, romerskt, bysantinskt, Seldjukiskt, ottomanskt och turkiskt styre.

De äldsta bosättningarna runt Ankara härstammar från bronsåldern och är hettitiska. Hettiterna kallade staden för Ankuwash, så tidigt som på 1200-talet f.Kr. Cirka tvåhundra år senare, på 1000-talet blev staden en viktig frygisk stad, efter att den gamla frygiska huvudstaden Gordion hade förstörts i en jordbävning skedde en migration till Ankara. I frygisk tradition räknas Kung Midas som grundare av staden, men den kände romerska historiken Pausanias (som kom från Anatolien) beskrev staden som äldre, vilket stämmer med dagens kunskap om Ankara. Även om moderna historiker öppnar för att staden kan ha varit tom på befolkning när Midas kom dit.

Den frygiska perioden följdes av en lydisk och därefter persisk period. Den persiska perioden varade fram till att Alexander den Store erövrade staden.


Alexander den Store erövrade Ankara år 333 f.Kr., han ledde erövringen från Gordion och stannade en kort period i Ankara. Efter Alexanders död i Babylon 323 delades hans rike upp bland hans generaler och Ankara kom under Antigonos styre. Den grekiska perioden innebar en lång tillväxtperiod för Ankara. Under Pontos styre växte Ankara fram som ett betydande handelscentrum. Staden var viktig för handeln mellan hamnarna vid Svarta havet och Krimhalvön i norr; Assyrien, Cypern och Libanon i söder; och Georgien, Armenien och Persien i öster. Under denna tid fick staden namnet Ànkyra som betyder ankare på grekiska. Den nuvarande turkiska formen Ankara, är en lätt modifierad version av det grekiska namnet.

Inga kommentarer: