Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 27 november 2010

Hoensbroek. (Nederländerna)

Hoensbroek är en holländsk stad i kommunen Heerlen. Det är beläget i den sydöstra delen av Limburg, en provins i sydöstra delen av Nederländerna. Fram till 1982 var Hoensbroek en egen kommun.

Hoensbroek är känd för sin medeltida borg, Kasteel Hoensbroek, uppkallad efter Knight Hoen, en medlem av familjen Hoen. Det är från omkring 1250.

Hoensbroek är också känd för mässan på Kristi himmelsfärdsdag (Hemelvaartsdag) så många som 100,000 peole varje år för att få till Hoensbroek.

Under medeltiden, staden var känd under namnet Gebrook, som betyder lika mycket som "Swampy Landskap", och tillhörde familjen Hoen. Deras efternamn så småningom blandades med det ursprungliga, vilket resulterar i namnet Hoensbroeck för platsen och Van Hoensbroeck som efternamn. Den dialekt som folk Hoensbroek tala, Gerbrooker Plat, hänvisar till det gamla namnet på Gebrook.

Befolkningen i Hoensbroek uppskattas till omkring 25.000.

Kolbrytning Staden är fortfarande blygsam fram till början av 20th century, då flera gruvor öppnades (inklusive Emma), för en betydande ökning av befolkningen orsakat. Detta gjorde det nödvändigt att bygga nya bostadsområden, med följden att Heerlen & Hoensbroek närmare varandra växte.

Idag utgör nu en sammanhängande Hoensbroek & Heerlen och tättbebyggt område. Bara toppen, tidigare Oranje Nassau III-gruvan, som för närvarande utformas som en park, utgör en slags barriär mellan platserna. Gruvorna i området är alla nu stängd, men många av de anställda innan grönområden kvarstår.

Upplagd av Bengt kl. lördag, november 27, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)