Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 18 november 2010

Ljubljana. (Slovenien)

Ljubljana (på italienska Lubiana, tyska Laibach) är huvudstaden och den största staden i Slovenien, belägen där Ljubljanica rinner ut i Sava i kommunen Ljubljana. Folkmängden i centrala Ljubljana uppgår till cirka 270 000 invånare, med ytterligare omkring 10 000 invånare i resterande del av kommunen.

Staden fick sitt namn 1144. 1220 fick den en stadslag. 1693 grundades Academia operosorum Labacensis. 1821 var den värd för Ljubljanas kongress. Staden låg i Österrike under Habsburgarnas inflytande fram till 1918, då Österrike-Ungern gick under.

Under 1800-talet började en slavisk rörelse bildas för att möta de ökade tyskhetskraven i Ljubljana/Laibach. Prästerna fick en nyckelroll när det gällde att förvalta det slovenska arvet från att helt gå under i den österrikiska kulturkretsen. 1895 drabbades staden av en allvarlig jordbävning som förstörde hela stadskärnan. Österrikiska arkitekter byggde upp staden i tidens nya stil, art deco och i barockinspirerade byggnader som präglar stadskärnan än idag. Det var dock arkitekten Jože Plečnik som kom att sätta störst avtryck i det nya Ljubljana när han lät rita flera av stadens mest kända byggnader under mellankrigstiden som Ljubljanas universitet med mera.

Efter första världskriget blev Ljubljana en del av den nya slaviska staten Jugoslavien och tyskarna fördrevs. Tidigare hade Ljubljana räknats som en del av Österrikes kärnland och var en viktig järnvägsknutpunkt längs järnvägslinjen Wien - Trieste, men fick nu finna sig i att ligga i periferin om än att staden blev centrum för den slovenska och nya jugoslaviska kulturen. Staden införlivades i det tyska riket under andra världskriget 1941. Tyskarna såg framför sig att låta tyska bosättare få "livsrum" i norra delarna av Slovenien på slovenernas bekostnad.

Efter befrielsen 1945 vidtog ett omfattande återuppbyggnadsarbete och staden blev snart en av Jugoslaviens rikaste städer per capita. Slovenerna var dock mest avogt inställda till den jugoslaviska federationen eftersom man menade att man var missgynnade av det utjämningssystem som fanns där rikare delar av landet tvingades betala till fattigare delar av Jugoslavien. Efter att den jugoslaviska federationen börjat knaka, först efter Titos död 1980 och sedan kring 1990, förklarades i staden 26 juni 1991 Slovenien sig självständigt varpå ett tio dagar långt självständighetskrig mot jugoslaviska federala armén följde, inklusive flygbombningar mot Ljubljana. För första gången sedan 1945 var en europeisk stad utsatt för flygbombardemang. Efter tio dagar gav dock den jugoslaviska federala armén upp, och staden blev nu en av Europas minsta huvudstäder i ett av Europas minsta länder.

Inga kommentarer: