Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 29 november 2010

Kielce. (Polen)

Kielce är en stad i södra Polen, belägen 110 km nordöst om Kraków. Den är residensstad i Swietokrzyskie vojvodskap. Staden har 202 609 invånare (2006).

4 juli 1946 var staden platsen för en pogrom under vilken de antisemitiskt inställda polackerna dödade 47 judar i staden (medan över 50 blev skadade).

Området för Kielce har varit bebott sedan åtminstone 5: e århundradet före Kristus. Fram till 6: e eller 7: e århundradet stranden av Silnica var bebodd av Kelts. De drevs av en slavisk stam av Vistulans som startade jakt i den närbelägna stora skogar och hade betalat det mesta av det område som nu kallas Małopolska och dagens Świętokrzyskie Län. De landar i Wiślanie var först dämpas av Böhmen, men de kom snart under kontroll av de Piast dynastin och blev en del av Polen. Enligt en lokal legend, Mieszko, son till Boleslav II av Polen drömde att han blev attackerad av ett gäng banditer i en skog. I drömmen såg han en vision av Saint Adalbert som drog en slingrande linje som blev till en bäck. När Mieszko vaknade, fann han Silnica floden vars vatten hjälpte honom återfå styrka. Han upptäckte också enorma vita betar av en okänd djur. Mieszko tillkännagav att han skulle bygga en stad och en kyrka till St Adalbert på en sådan plats. Enligt denna legend, stadens namn Kielce firar det mystiska betar (kiel på polska).

Flera andra legender finns för att förklara namnet ursprung. En anger att staden fick sitt namn efter sin grundare som tillhörde den adliga ätten Kiełcz, medan en annan hävdar att det härrör från Kelts som kan ha bott i området under tidigare århundraden. Andra teorier ansluta stadens namn till yrkesmässig namn om lerhyddor, järn tips för pilar och spjut, eller produktion av tjära (pkielce, en reglering av tjära beslutsfattare). Det äldsta bevarade dokumentet som hänvisar till en lösning av namnet av Kielce datum till 1213.

Upplagd av Bengt kl. måndag, november 29, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)