Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 13 november 2010

Pozega. (Kroatien)

Požega är en stad i västra Slavonien, östra Kroatien, med en befolkning på 28.201 (folkräkningen 2001). Det är administrativt centrum i Požega-Slavonien län.

Två statliga vägar löper parallellt genom staden: det D38 Pakrac - Požega - Pleternica - Djakovo och D51 Nova Gradiska - Požega - Našice, liksom en järnväg: Nova Kapela/Batrina - Pleternica - Požega - Velika.

Požega (höjd: 152 m (499 fot)) är beläget i sydvästra delen av dalen av Požega eller Požega avrinningsområde, kroatiska: Požeška kotlina. Detta bördiga dalen var viktigt sedan antiken - sitt romerska namn var Vallis Aurea, som betyder "gyllene dalen ".

Dalen utgörs av den ovanliga berg Požeška Gora, Psunj, Papuk, Krndija och Dilj.

Det första omnämnandet av staden Požega (tyska: Poschegg, ungerska: Pozsega) finns i Gesta Hungarorum, av en anonym notarie i Bela III (1172-1196) där han nämner erövringen av tre befästningar i Slavonien - som området mellan floderna Donau och Sutla hette då: Zagreb, Vlco (Vukovar) och Posega. Fästning POZEGA, ett avlångt sexkantiga befästning ligger på en kulle i dagens centrum, byggdes förmodligen under 11-talet, även om den första dokument som tydligt nämner Požega län datum från 1210, medan staden Požega dokumenterades för första gången i en stadga med Andreas II den 11 januari 1227.

Požega var ursprungligen bostadsområde av den kroatiska-ungerska drottningen och var befriad från ledning av vicekungen och länet. Även om ingen sådan stadga överlever, de privilegier som medborgarna åtnjuter fullt motsvarade en fri kunglig stad.

Fästningen som inte längre existerar och oregelbundet formade centrala torget är romanska i nature.Only fragment av murar påminna om att det var en fästning en gång i tiden. Återstående monument från denna ålder är St Lawrence Church (första omnämnandet i 1303), och kyrkan av den Helige Ande (byggd 1235).

I slutet av 14: e århundradet började staden att minska ekonomiskt på grund av osäkerhet från det ottomanska räder. I den 15: e talet var stadens murar, som ersätter en vallgrav som fanns före. Detta visade sig vara ett otillräckligt försvar, eftersom turkarna beslagtog Požega 1537.

Under 150 år långa ottomanska styret, var Požega säte för en sanjak och gett vissa framträdande. Efter en betydande ekonomisk nedgång, i 1537, vid tiden för det osmanska erövringen, enligt uppgift hade Požega 110 hus och 15 företag. Men genom 1579 fanns det 160 hantverkare i Požega som en följd av ökad säkerhet och en ökning av befolkningen.

Döden av Požega sanjak bey i slaget vid Sisak 1593, var det första ottomanska nederlag i Europa, och efter år av stadig nedgång regel växte ottomanska svagare tills Požega befriades slutligen på 12 mar 1688 av medborgarna under ledning av munken Luka Ibrišimović. Denna dag firas som den dag i staden.

Efter befrielsen kom Požega under Habsburg regeln, och år 1745, län var Požega restaurerats och stadens därmed tillbaka till den myndighet i kroatiska vicekungen. Požega genomgick en period med stark utveckling: I 1699, gymnasieskola öppnade en - bara den femte i Kroatien. I 1727, jesuiterna byggde en teater, och år 1740, stadens första apotek. Det fanns också en filosofisk högskola för franciskanska nybörjare - den första institutionen i Slavonien sedan det ottomanska väldet. Slutligen Academia Posegana öppnade år 1760, utsläppande Požega, tillsammans med Zagreb, bland de första kroatiska centrum för högsta utbildning.

År 1765, kejsarinnan Maria Theresa beviljas Požega en fri kunglig stad charter och stödde byggandet av dagens katedral St.Teresa av Ávila.

År 1847 var Požega den första staden i Kroatien att införa det kroatiska språket i officiella bruk, och resultaten av sin anmärkningsvärda medborgare förtjänat det smeknamnet "slavonska Athens".

Från 1941 till 1945, var Požega del av oberoende staten Kroatien. Under denna period krigsförbrytelser begicks mot serbiska och judiska befolkning, som påstås på förre polischefen Milivoj Asner. Bland de krigsförluster fanns minst 301 tyskar.

Požega län togs bort tillsammans med andra kroatiska län år 1923 och restaurerades år 1993, efter kroatiska självständigheten. Vidare i fotspåren av sin tradition som ett pedagogiskt centrum samt ett kyrkligt centrum, blev Požega en stiftsgård se 1997 och en examen graders högskola öppnades 1998.

Inga kommentarer: