Danmark, officiellt Kungariket Danmark (danska: Kongeriget Danmark), är en konstitutionell monarki i norra Europa. Det egentliga Danmark gränsar till Tyskland i syd och maritimt mot Sverige i öst och Norge i norr. Till Danmark hör, inom begreppet Rigsfællesskabet, även Färöarna och Grönland, båda med ett utvecklat självstyre. Danmark är administrativt uppdelat i 5 regioner och 98 kommuner sedan den 1 januari 2007. Danmark har cirka 5,5 miljoner invånare, varav nästan en fjärdedel i huvudstaden Köpenhamn. 72 öar är bebodda (1 januari 2008).Danmark är en parlamentarisk demokrati där regeringen skall ha det danska parlamentets, Folketingets, förtroende för att få sitta kvar enligt grundlagen (Danmarks grundlag § 15). Regeringen leds idag av Anders Fogh Rasmussen som är statsminister. Monark sedan 1972 är Margrethe II av Danmark.
Landet gick 1973 med i Europeiska gemenskapen, vilken senare ombildades till Europeiska unionen. Färöarna valde dock att inte ansluta sig tillsammans med resten av Danmark, inklusive Grönland. Efter en folkomröstning utträdde Grönland ur EG 1985 på grund av dispyter om fiskerättigheter. Danmark är medlem i OECD, Schengensamarbetet, NATO, FN och många andra internationella organisationer.
Huvudartikel: Danmarks historia.
Daner återfinns första gången i skriftliga källor från 500-talet av Jordanes och Prokopios. Danerna var av allt att döma bosatta i nuvarande Danmark, som också skulle ha fått sitt namn efter dem. Stammens ursprung är dunkelt, och Jordanes påstående att den härstammar från svearna har inte något större källvärde. Första gången danskar och namnet Danmark nämns är i ärkebiskop Ansgars brev, skrivet någon gång mellan åren 834 och 865, samt i påve Nicolaus I:s bulla år 864 som stadfäster Ansgar som ärkebiskop och missionär för danskar och svenskar.
Därnäst ses namnet Danmark i samband med att den anglosaxiske kungen Alfred den store slog tillbaka danska vikingar vid Edington år 885, och 75 år senare är det belagt i Danmark på Jellingestenen. På vikingatiden skapade Knut den store ett välde runt Nordsjön. I det ingick stora delar av England och södra Norge, men Knut den stores välde överlevde inte sin skapare med många år och dess sönderfall markerar också slutet på landets vikingatid. Under medeltiden var landet omfattande, bland annat erövrades delar av Baltikum, Gotland och norra Tyskland under kungarna Valdemar Sejr och Valdemar Atterdag för det danska väldet.
År 1397 bildades Kalmarunionen av drottning Margareta I och hennes styvson Erik av Pommern. Detta första försök att ena Norden i ett enda sammanhållet rike föll inte väl ut, då unionen var måttligt populär framförallt i Sverige, som också lämnade den med Gustav Vasas trontillträde 1523. I mitten av 1600-talet förlorade Danmark sin östra landsände (Skåne, Halland och Blekinge) till den nya stormakten Sverige. Från Kalmarunionens bildande fram till 1814 ingick också Norge i det danska väldet. Efter 1814 blev de norska domänerna Färöarna, Grönland och Island officiellt danska. Island blev en självständig republik 1944 och Grönland fick omfattande självstyre 1979.
Daner återfinns första gången i skriftliga källor från 500-talet av Jordanes och Prokopios. Danerna var av allt att döma bosatta i nuvarande Danmark, som också skulle ha fått sitt namn efter dem. Stammens ursprung är dunkelt, och Jordanes påstående att den härstammar från svearna har inte något större källvärde. Första gången danskar och namnet Danmark nämns är i ärkebiskop Ansgars brev, skrivet någon gång mellan åren 834 och 865, samt i påve Nicolaus I:s bulla år 864 som stadfäster Ansgar som ärkebiskop och missionär för danskar och svenskar.
Därnäst ses namnet Danmark i samband med att den anglosaxiske kungen Alfred den store slog tillbaka danska vikingar vid Edington år 885, och 75 år senare är det belagt i Danmark på Jellingestenen. På vikingatiden skapade Knut den store ett välde runt Nordsjön. I det ingick stora delar av England och södra Norge, men Knut den stores välde överlevde inte sin skapare med många år och dess sönderfall markerar också slutet på landets vikingatid. Under medeltiden var landet omfattande, bland annat erövrades delar av Baltikum, Gotland och norra Tyskland under kungarna Valdemar Sejr och Valdemar Atterdag för det danska väldet.
År 1397 bildades Kalmarunionen av drottning Margareta I och hennes styvson Erik av Pommern. Detta första försök att ena Norden i ett enda sammanhållet rike föll inte väl ut, då unionen var måttligt populär framförallt i Sverige, som också lämnade den med Gustav Vasas trontillträde 1523. I mitten av 1600-talet förlorade Danmark sin östra landsände (Skåne, Halland och Blekinge) till den nya stormakten Sverige. Från Kalmarunionens bildande fram till 1814 ingick också Norge i det danska väldet. Efter 1814 blev de norska domänerna Färöarna, Grönland och Island officiellt danska. Island blev en självständig republik 1944 och Grönland fick omfattande självstyre 1979.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar