Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 31 maj 2009

Motorcykeldag med rekord - igen.

En mäktig syn mötte alla dem som kantade färdvägen där 819 motorcyklar åkte i kortege från Timrå till Sundsvall på lördagen.
Och en mäktig känsla var det för alla dem som satt på hojarna.
Det mullrar och dånar när kortegen ger sig av från Timrå och E-on arena. I samlad tropp körs E4 söderut mot Sundsvall och gågatan. Väl framme är det dags att parkera sina ögonstenar att beundras av alla andra.
Många har varit med i flera år, andra har just gjort premiär.Det visade sig vara en riktig höjdare.
– Jag vet inte vad jag ska säga... det är en jävulsk upplevelse. Jag ska vara med igen nästa år. Körningen. Friheten. Bara känslan av att dra iväg... känslan när det brummar överallt omkring en,
– Det här är en stor dag, jag har varit på mc-träffar och det är roligt. Gemenskapen är viktig och det är många i vår ålder som har cyklar. Mc-dagen är speciell, det är en märklig känsla att se hela havet, att kolla runt på alla cyklarna, tillägger Lotta Nykvist.
Årets mål var att bräcka förra årets 648 hojar, förhoppningen var att spräcka 700-sträcket. Något som alltså lyckades med god marginal.
– Det är mäktigt med 900 hojar, det är kortegen som drar den här dagen. Sen är jag motorcykelintresserad så det är kul att titta på andras också,
Han flanerar längs den motorcykelkantade gågatan och beskriver känslan av att glida fram omgiven av gelikar som en alldeles särskild upplevelse.
– Man kan njuta av att köra och vinka åt folk som står på sidan, en j-kla känsla. Och det är bättre nu när man åker från Timrå istället för Gärde. Det enda dumma är att det är 365 dagar till nästa gång,På en av parkbänkarna längs Storgatan har en läderklädd trio från Härnösand slagit sig ner.
– Det är många helgåkare här, de skiljer sig lite från oss. Vi lever mc och träffar folk i hela landet och utomlands, allt kretsar kring mc,
Att glida fram på två hjul är något alldeles extra.
– Farten är tjusningen,
– Alla goda flugor man får spotta ut,
Livet med motorcykel handlar mycket om kamratskapen och att få träffa likasinnade, sen ingår en del mekande också - på vintern.
Dagens jättelika kortege var en ny upplevelse för Härnösandsgänget.
– Om det är fint väder gör vi om det.

Inga kommentarer: