Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 29 maj 2009

Vargstammen får inte växa längre.!!??

Jakt ska göra vargarna friskare !!!!! Hur ska det gå till med denna politik som förs??
Inavel och en svag stam är var det blir:

Den svenska vargstammen får inte bli större än i dag. Regeringen föreslår nu ett tak på 210 vargar. Som då skulle innebär ett stort urval av inavel.
Det är första gången på över 40 år som vargstammens tillväxt stoppas medvetet.
Rovdjursproposition en innebär att licensjakt på varg införs.
– kanske redan den kommande vintern. Som skulle innebära att en art till ska bli utrotnings hotad.
Samtidigt regionaliseras rovdjurs förvaltningen. Länsstyrelserna får huvudansvaret och tre stora förvaltning sområden inrättas, ett vardera för norra, mellersta och södra Sverige.
– Men Naturvårdsverket får ett fortsatt nationellt ansvar. Det finns ingen risk för att länsstyrelserna går för långt vad gäller jakttillstånd, Propositionen betyder att regeringen uppfyller några av de löften man gav till jägarna under valrörelsen och Svenska jägareförbundet är nöjt med huvudinnehållet.
– Äntligen kan vi få en långsiktigt hållbar rovdjursförvaltning, Inom naturskyddsorganisationerna är däremot kritiken hård. – En stam på 200 vargar är en mycket liten stam. Vargens ekologiska roll har tyvärr kommit bort. För att arten ska få chansen att spela den rollen krävs det långt fler vargar i landet.

KOMENTARER TILL INLÄGG;
Låt djuren leva! Det är bättre att vi inte inkräktar på deras marker,dom var här före oss. Vi kanske skall göra lite mer golfbanor och då är ju varg, lo djur, björn etc ivägen.

Det här är bara ännu ett tecken på Carlgrens inkompetens. Han ignorerar andra bra sätt att hålla vargstammen frisk och tar den enkla utvägen. Den fega utvägen! Pinsamt!

Ge fan i vargarna. Vi kanske skulle börja skjuta av lite människor istället än de andra rovdjuren. Vem är det största rovdjuret här på jorden egentligen?! Tänk på den.

Det lär ju INTE bli mindre inavel av att man skjuter fler vargar.... de enda som är inavlade är politikerna.

Upplagd av Bengt kl. fredag, maj 29, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)