Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 31 maj 2009

Påarp.

Påarp är en tätort i Helsingborgs kommun i Skåne län, tio kilometer öster om centrala Helsingborg.
Påarp expanderade kraftigt under 1960-70-talen, och är främst en bostadsort med stor arbetspendling till Helsingborg. Ortnamnet (1524 Poerup) innehåller ett mansbinamn Pa 'påfågel' och torp 'nybygge'. Ortnamnet Påarp vittnar om ett vikingatida ursprung, men mycket av den äldre historien är okänd. Byn bestod 1808 av 7-8 gårdar som låg mellan Välluvs kyrka och Påarps nuvarande by, men dessa brann ner 1815. På grund av enskiftet, som kom strax därefter, byggdes byn inte upp igen, utan spriddes till smågårdar.
Det Påarp som finns idag uppstod lite norr om den ursprungliga byn i och med att järnvägen mellan Helsingborg och Hässleholm byggdes 1875. Detta fick stor betydelse för orten och gjorde Påarp till huvudorten i området. Det etablerades bland annat flera affärer, tegelbruk och bryggeri på orten. 1897 byggdes Påarps Folkets hus av ortens nykterhetsförening. Kung Gustaf VI Adolf gjorde uppehåll i Påarp vid sina offentliga sommaruppehåll på Sofiero för att låta drottningen stiga av för transport med bil till Sofiero slott. Stationen lades ned år 1970 och revs 1 april 1973. Därefter var det bara godståg som passerade Påarp fram till år 1991 då Pågatågen började gå till Bjuv och Åstorp från Helsingborg, via Påarp. Tågtrafiken sköts av Skånetrafiken och av SJ, med tåg som kommer med jämna intervall. Bussar går endast som ersättning för uteblivna tåg.
Påarp har haft Sveriges största jordgubbsodlingar. Före andra världskriget gick under jordgubbssäsongen dagliga tåg till Stockholm med 13 000 till 15 000 liter jordgubbar.
Helsingborgs renhållningsverk, i folkmun kallad "Skitfabriken", hade sin lokalisering i Påarp tills den revs år 1975.
Som kuriosa kan nämnas att det första dokumenterade fyndet av spansk skogssnigel (i folkmun kallad mördarsnigel) i Sverige skedde i Påarp 1975.
2007-2008 säljes det anrika folkets hus och bensinmacken läggs ned.

Upplagd av Bengt kl. söndag, maj 31, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)