Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 26 maj 2009

skogshuggare

En dag när en skogshuggare jobbade med att fälla träd vid sidan av floden så slant han och hans yxa föll ned i vattnet. Skogshuggaren som var en fattig man, stod på knä och grät över förlusten då plötsligt Gud visade sig för honom.- Varför gråter du, skogshuggare? frågade Gud.Skogshuggaren berättade om yxan. Gud försvann ned i floden och kom upp med en yxa av rent guld.- Är det här din yxa, skogshuggare? frågade Gud.- Näe, sa skogshuggaren.Gud försvann ånyo ner i vattnet och kom upp med en yxa helt i silver.- Är det här din yxa, skogshuggare? undrade Gud.- Näe, sa skogshuggaren. En tredje gång försvann Gud ned i floden och kom sen upp med en yxa av järn.- Den här då, skogshuggare, är det här din yxa?- Ja, det där är min yxa, sa skogshuggaren.Gud var mycket nöjd med mannens ärlighet så han lät honom behålla alla tre yxorna.Några dagar senare var skogshuggaren ute på promenad längs floden med sin fru. Plötsligt halkade hon till och föll rätt ner i vattnet. Skogshuggaren grät och ojade sig när Gud än en gång visade sig för honom och frågade:- Varför gråter du, skogshuggare?- Min fru föll ner i floden, snyftade skogshuggaren.Gud försvann ner i floden och kom upp med en smal, storbröstad och fantastiskt vacker blondin.- Är det här din fru, skogshuggare? frågade Gud.- Ja, det där är min fru, sa skogshuggaren.- Du ljuger! domderade Gud, det här är ju inte din fru!- Åh, förlåt mig Gud men hade jag svarat nej på frågan så hade du ju nästa gång kommit upp med en otroligt vacker och sexig brunett och hade jag svarat nej då också hade du ju kommit med min fru - och hade jag då svarat "ja" hade jag ju fått alla tre. Jag är ju bara en fattig skogshuggare Gud, jag kan omöjligen försörja tre kvinnor...MORAL: När en MAN ljuger så gör han det i goda och ärbara syften och enbart med tanke på andras välbefinnande..

Upplagd av Bengt kl. tisdag, maj 26, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)