Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 8 januari 2010

Rydsgård.

RYDSGÅRD, ca 7 km nordöst om Skurup, ligger vackert, omgivet av en stor park. Söderifrån leder en lindallé upp till slottet och norr om detta utbreder sig en liten sjö. Huvudbyggnaden har två framspringande flygelpartier och är en låg, långsträckt byggnad med putsade murar, frontespis mitt på långsidorna, tinnade gavlar och högt sadeltak. Den uppfördes 1740, men fick sitt nuvarande medeltidsinspirerade utseende vid en ombyggnad 1865 efter ritningar av domkyrkoarkitekt Carl Georg Brunius. I parken ligger en gammal magasinsbyggnad, som även den ändrats till medeltidsstil av Brunius.
Som namnet anger har Rydsgård uppstått genom en rödjning i den urskog, som en gång sträckte sig ned över Romeleåsens sydsluttning. Detta har skett någon gång under medeltiden. Första gången namnet förekommer i skrift är 1470. I början av 1500-talet skriver sig väpnaren Claus Eriksen Gagge (troligen död 1556) till Rydsgård, men om det redan då fanns en sätesgård här är osäkert. Herr Claus var gift med Arlöf Mortensdatter Thott till Jordberga och gården torde länge ha stannat kvar i släkten Thott.
När Holger Ottesen Thott till Sövdeborg 1676 avyttrade sitt godsinnehav för att flytta till Danmark, sålde han Rydsgård till fru Mette Rosenkrantz. Hon var en av dem som spekulerade i billiga gårdsköp från flyktande danska herremän under Skånes försvenskning. Vid hennes död 1683 var boet emellertid konkursmässigt, eftersom gårdarna ofta vanskötts under orosåren och lämnade dålig avkastning. Hennes stora godskomplex skingrades och Rydsgård inköptes av den nyadlade generalauditören Joakim Ehrenbusch. Genom förvärv av ytterligare jord i trakten fick han 1684 säterifrihet på gården. Rydsgård måste då ha haft en ståndsmässig bebyggelse, men hur denna sett ut vet man inte. Ehrenbusch (tidigare Buschow) kom från Tyskland, där han utbildat sig till jurist. Han blev sedan professor i grekiska och romersk rätt vid det nygrundade universitetet i Lund, innan han utsågs till generalauditör i Skåne och häradshövding i Oxie, Skytts och Vemmenhög. Ehrenbusch var bosatt på Rydsgård till sin död 1699. Han efterlämnade inga barn, varför egendomen övergick till hans halvbror Anders Praebis, som av ekonomiska skäl tvingades sälja denna 1715.
Köpare var häradshövdingen Sven Hallenberg, vilken vid Fredrik I:s kröning adlades Hallenborg. Han blev stamfader för den släkt som sedan kom att inneha Rydsgård fram till 1900-talets början. Under hans tid utökades godsets ägor och gjordes till en mera brukningsbar enhet genom ägobyten. Sven Hallenborg dog 1736 och efterträddes av sonen Carl, vilken liksom fadern var jurist och blev häradshövding i dennes gamla fögderier Skytts och Vemmenhög och senare också Oxie. Han utsågs sedan till lagman i Västgöta-Dal och därefter i Skåne och erhöll vid sin avgång landshövdings titel. Även han vinnlade sig om att utöka godsets areal, och under hans tid skedde en betydande upprustning av både jordbruk och byggnader. Han lät uppföra det nuvarande slottet, anlägga ny trädgård och skapa den lilla sjön genom uppdämning. Över borggårdsentrén uppsattes till minne av byggherrskapet hans och hans hustrus, född Palmcreutz, vapensköldar. Vid landshövding Hallenborgs död 1780 löste sönerna Carl Arvid och Magnus ut de andra syskonen och den senare övertog skötseln av godset. Carl Arvid var vid denna tid hovrättsråd i Åbo och blev senare hovrättens president. 1786 lät han brodern helt överta Rydsgård. Även Magnus var jurist, men slutade sin karriär som assessor i Göta hovrätt när han övertog skötseln av egendomen. Godsets areal utökades både av honom och hans efterkommande. När Rydsgård 1904 försåldes, hade det i nästan 200 år tillhört släkten Hallenborg och utan att vara fideikommiss ostyckat gått från far till son i sex generationer.
Godset övertogs av Rydsgårds Jordbruks AB, som ägdes av sockerbruksägaren konsul Wilhelm Westrup. Strax före första världskriget restaurerades corps de logiet efter ritningar av arkitekt Erik Hahr, då vinden inreddes och takkuporna tillkom. Nuvarande ägare är Rydsgårds Gods AB (Familjen George Bergengren), som bedriver modernt storjordbruk på egendomen.

Inga kommentarer: