Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 9 januari 2010

Spirit Lake.

Spirit Lake är en sjö norr om Mount St Helens i staten Washington. Sjön var ett populärt turistmål under många år fram till 1980 vulkanen Mount St Helens. Tusentals träd slets från omgivande backen efter sjön var berusad 800 meter uppför backen. Lahar och vulkaniska avlagringar flöde från vulkanen blockerat North Fork Toutle River Valley vid mynningen, öka ytan höjd av sjön med över 200 ft (60 m). Den nyuppsatta sjön var också 10 procent mindre och mycket ytligare.
Efter utbrottet innehöll Spirit Lake mycket giftigt vatten med vulkaniska gaser som sipprar upp från sjöbotten. En månad efter utbrottet, var sjön saknar syre. Forskare förutspådde att sjön inte skulle återhämta sig snabbt, (NOVA-"Return to Mt. Helens" 1990), men det överraskande, tre år efter Mount St Helens utbrott hade Spirit Lake större biologisk aktivitet än någonsin tidigare. År 1993 sågs fisk för första gången i Spirit Lake sedan 1980 utbrottet.
However, Dock att de stockar som sattes in i sjön under Mount St Helens utbrott fortfarande kvar och täcker en stor del av ytvattnet. Det raspande stockar tillsammans har deponerat bark på botten av sjön. Blotta loggar upprätt sjunker till botten av sjön på grund av högre täthet av roten slut, och landa på lager av vulkanisk aska sediment. Den höga mineralhalt i vattnet petrifies snabbt loggarna i upprätt ställning som transplanteras stubbar. Spirit Lake är den första plats där denna process har observerats sedan det förväntas av forskare strax före 1980 års utbrott. Även sjön ödelades av Mount St Helens, har återhämtat sig betydligt och är på väg att saneras.
Innan vulkanen Mount Saint Helens, fanns det fyra läger vid stranden av Spirit Lake: en scout läger, ett Girl Scout Camp, ett KFUM-läger, och en för allmänheten. Det fanns också ett antal lämnar catering för besökare, inklusive Spirit Lake Lodge och Mt. St. Helens Lodge; den senare beboddes av R. Harry Truman, som blev en av vulkanen s offer.

Upplagd av Bengt kl. lördag, januari 09, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)