Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 21 februari 2010

Bjärred.

Bjärred är en tätort i Lomma kommun i Skåne län, drygt en mil väster om Lund. Namnet är en försvenskad form av det skånsk/danska ordet för berg i bestämd form.


Strax öster om Bjärred går motorvägen på E6/E20. Bjärred delas in i tre områden: Löddesnäs (norra), Centrum och Gamla Bjärred (södra). Namnet Bjärred kommer från det danska ordet "bjer", som betyder höjd eller kulle, något som kan anknyta till den höjd på vilken samhället ligger från havet sett.

Det finns en större gård inne i samhället som heter Bjerehof och som har fått ge namn åt ett bostadsområde i centrala Bjärred samt skola och idrottshall. I den centrala delen av Bjärred fanns förr Högsäters fruktodlingar som grundades av Eric Jungquist i början av 1920-talet. Detta område utgör sedan 1996-2000 ett bostadsområde.

Längs stranden i Löddesnäs i norra Bjärred finns ett naturreservat vars främsta kännetecken är den ca 10-15 m höga vall, Littorinavallen, som går parallellt med stranden. Den är namngiven efter Littorinatiden, en period i Östersjöns historia då vallen bildades. Ovanför vallen finns ett ängsområde som kallas Gyllins ängar. Namnet Gyllin kommer från den person som ägde en stor bit av Bjärred i början av 1900-talet. Norra delen lämpar sig inte för bad, eftersom bottnen är gyttjig. Lödde å (som ovan Kävlinge kallas Kävlingeån) rinner ut i Öresund norr om Bjärred och där finns också ett fågeltorn. Tätorten har en långgrund strand mot Öresund och en 524 meter lång badbrygga, en av Sveriges längsta badbryggor.

Under 2004 uppfördes ett kallbadhus längst ute på bryggan. Där finns i dag också en restaurang. I närheten finns Saltsjöbadens kiosk (av lokalbefolkningen kallad "Sommarkiosken") som lockar många kunder p.g.a. sin glassförsäljning. När man promenerar längs stranden, ser man kärnkraftverket i Barsebäck, om man blickar åt nordväst. I väster syns Danmark. I sydväst ses Öresundsbrons brotorn. Tidigare kunde man också se både den lilla och den stora Kockumskranen i Malmö om man blickade söderut. Numera syns i stället Turning Torso där.

Bjärred har i dag en prägel av välbärgad förort. Till Lund är avståndet drygt 10 km, och till Malmö är det omkring 25 km. En stor del av invånarna pendlar till dessa orter. Någon järnvägsförbindelse finns dock inte, men vid Lommabanans eventuella återinvigning kan Bjärred få en station vid Flädie, som ligger ett par kilometer öster om samhället. Bjärred, som ligger i Lomma kommun, är jämnstor med tätorten Lomma, kommunens centralort.

Orten växte upp som badort till Lund under slutet av 1800-talet. 1899 påbörjades bygget av en 11 km lång järnväg mellan Lund och Bjärred. Den öppnades för trafik 27 juni 1901 och trafikerades av ånglok. Från början var det tänkt att det skulle bli en elektrifierad järnväg, men då det var något väldigt nytt beslöt man sig för att använda beprövad teknik. Järnvägen elektrifierades dock 1916. Linjen blev aldrig någon vinstgivande affär, och den lades ner den 15 juni 1939 och spåret revs upp 1940. I dag är det enda som finns kvar i Bjärred Stationshuset (ligger mittemot Saltsjöbadens kiosk), som i dag används som café och ungdomshus. Dessutom finns i Lund spårrester där STF:s vandrarhem Tåget står uppställt. I Bjärred finns en mycket vacker kyrkomiljö centrerad kring apotekar Montelins tidigare sommarnöje.

Inga kommentarer: