Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

fredag 19 februari 2010

Blagoveshchensk.

Blagovesjtjensk (Ryska: Благовещенск) Är stad in Ryssland, Administrativt centrum för Amur oblast, Som ligger 7.985 km öster om Moskva. Befolkning: 219.221 (2002 Census) 205.553 (1989 folkräkning).


Staden Blagovesjtjensk finns vid sammanflöde av Amur och Zeya Rivers, Mittemot den kinesiska staden Heihe.
Amur har bildat Rysslands gräns mot Kina sedan 1858 Aigun fördraget och 1860 Freden i Peking. Området norr om Amur hade tidigare tillhört kejserliga Kina
.

Den Transsibiriska järnvägen passerar ca 110 km nordost om Blagovesjtjensk, staden är förenade med huvudlinjen med en bibana. Det är också betjänas av Ignatyevo Airport. De tidiga invånarna i båda sidor av Amur i regionen dagens Blagovesjtjensk var Daurs och Duchers. En tidig bosättning i området av dagens Blagovesjtjensk var Ducher stad vars namn rapporterades av den ryska utforskare Yerofey Khabarov som Aytyun (Айтюн) år 1652, det har identifierats med det som idag är kända för arkeologer som Grodekovo webbplats (Гродековское городище), efter den närliggande byn Grodekovo (som ligger på vänster sida (västra, dvs för närvarande ryska) Bank av Amur vid 50 ° 07'N 127 ° 35'E /50,117 ° N 127,583 ° E / 50,117; 127,583, 25-30 km (16-19mi) Söder om Blagovesjtjensk). Den Grodekovo webbplats är tänkt som arkeologer har varit befolkat sedan ca. 1000 AD.

Eftersom ryssarna försökte hävda sin kontroll över regionen, var Ducher staden är förmodligen lediga när Duchers evakuerades av Qing till Sungari eller Hurka i mitten av 1650-talet. Sedan 1673, det Manchus återanvänt webbplats för fort ( "Old Aigun", i modern litteratur), som serveras i 1683-85 som en bas för Manchus kampanj mot den ryska fästningen Albazin längre norrut.
Efter erövringen av Albazin år 1685 eller 1686, flyttade Manchus sin stad, till en ny plats på högra (sydvästra, dvs för närvarande kinesiska) Bank of Amur, ca 3 miles nedströms från den ursprungliga platsen, den senare blev känd som Aigun.
Den rad konflikter mellan ryssar och Manchus slutade med Rysslands erkännande av den kinesiska överhögheten över båda sidorna av Amur av Nertjinsk fördraget från 1689.

Inga kommentarer: