Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

tisdag 16 februari 2010

Tjörnarp.

Tjörnarp är en tätort i Höörs kommun i Skåne län, belägen längs riksväg 23. Tjörnarp hette från början Thyrnetorp, men bytte sedan namn till Tiörenrup, för att slutligen få namnet Tjörnarp. Tjörnarp har mycket gamla anor och det finns stenåldersbosättning och järnåldersgravar dokumenterade. Under medeltiden grundades Tjörnarps kyrkby. Den kom senare att tillhöra Västra Göinge härad. Tjörnarps gamla kyrka är en kyrkoruin från 1100-talet med en ödekyrkogård. 1864 byggdes Tjörnarps nya kyrka, medan den gamla revs.
På 1850-talet började man tillverka tegel i byn då Gunnarpsdalen var mycket rik på lera. 1898 byggdes en stor ringugn i gråsten med tegelklädda valgångar. Produktionen av tegelsten låg på ungefär 3 miljoner per år fram till 1958, då ugnen brann ner och tillverkningen upphörde. I dag är ugnen en turistattraktion och sevärdhet.
Det som hjälpte Tjörnarp var Södra stambanans tillkomst 1860, då en mängd godståg och persontåg stannade på Tjörnarps station. På 1950-talet fanns det många små industrier i Tjörnarp så som Gunnarps tegelbruk, stärkelsefabrik, kappfabrik, strumpfabrik, mejeri och kvarn. Det fanns även nio pensionat i orten med en mängd semesterhem. Ett av dem finns fortfarande kvar, Tjörnarps kursgård, som i dag är en stugby för semestrande danskar. I dag är företagsverksamheten mindre och de största företagen är Backer och Tjörnarpsbuss. Det finns även blomsterhandel, mindre företag, skola, förskola och bibliotek.
Tjörnarp är ett stationssamhälle med fjorton tillhörande byar som sammanlagt har ca 1 000 fasta invånare. På sommaren ökar antalet boende i området på grund av sommarboende och turister.
Järnvägsstationen är nedlagd och riven men som kompensation finns busstrafik mot Höör och Sösdala. Pågatåg Nordost förväntas byggas ut och man räknar med tågstopp i Tjörnarp sommaren 2010.
Sedan mars 2008 har Tjörnarp sin egen byblogg Tjörnarpsbloggen. www.tjornarpsbloggen.se
Tjörnarp tillhör Höörs kommun och Höörs pastorat och är representerat i kommunfullmäktige och kyrkofullmäktige.

2 kommentarer:

Rickard sa...

Goodau!
Hitta din blogg på google då jag sökte på Tjörnarps Kursgård. Försöker hitta var man kan hyra stuga där men lyckas inte... Undrar därför om du eventuellt vet vart man vänder sig?

Vänligen
Rickard

Bengt sa...

Här kan du hyra stugor
http://www.stugsommar.se/?hc-sr=4&hc-country=SE&hc-region=90079&hc-area=80079&hc-place=SE9003&kmg=S401