Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 25 augusti 2010

Ås, Jämtland.

Ås landskommun var en tidigare kommun i Jämtlands län.

Ås landskommun inrättades i Ås socken när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft 1863. Den upphörde vid kommunreformen 1952, då den gick upp i Rödöns landskommun. Sedan 1974 tillhör området Krokoms kommun.

Ås är egentligen ingen egen by utan socknens namn, Ås består av flera byar tex. Sem, Sörbyn, Hållsta, Täng, Tängtorpet, Dille, Backen, Trättgärde, Kännåsen, Lien, Torsta, Hov, Ösa, Birka. Dessa är gamla namn som har sin betydelse i antingen det geografiska/topografiska läget eller i fornnordiskt ursprung.

Birka nere vid Storsjöns strand bl.a. var ett känt ställe där forbönderna redan för c:a 1000 år sedan, idkade handel mellan Trondheim, Frösön, Lillhärdal och Uppsala. Birka har ju också sitt namne i Mälaren, vilket inte är en slump. Flera gravhögar finns i Ås, som anses tillhöra vikingatiden fram till åren runt den Norske Kung Olav den Helige, vilken verkade på 1000-talet e-kr.

Torsta och Hov är exempel på namn som kommer ifrån fornnordiska ord med betydelsen Asaguden Tor och ett Hov för asarna. Flera av gravhögarna i Ås är ännu ej utgrävda vid denna tidpunkt 2006.

Ås har under de senaste 25 åren expanderat kraftigt i 2 omgångar. I början av 1980-talet byggdes ett stort bostadsområde i centrala samhället, kallat Valhall, och under de allra senaste åren pågår en stor utbyggnad i de södra delarna som angränsar mot Östersunds kommun, områdena Byskogen, Stallbacken, Sånghusvallen och Blomsterhagen. Även i centrala Ås planeras byggnationer på området Blixt-Antons.

År 1965 hade Ås 457 invånare.

Inga kommentarer: