Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 22 augusti 2010

Finspång.

Finspång (tidigare även Finspong) är en tätort i Östergötland och centralort i Finspångs kommun, Östergötlands län.

Finspång är en gammal bruksort med flera större industrier bl a Siemens, Luvata, SAPA och SSAB.

Bruksortens äldsta historia är en aning i töcken, men man kan ange 1580 som födelseåret för egentlig industrietablering, då den inflyttade nederländaren Wellam De Wijk, av Johan III anförtroddes ledningen av verksamheten i Finspång.

Under dennes ledning uppkom ett verkligt bruk med inriktning på produktion av kanoner och masstillverkning av kulor. En verksamhet som under släkten De Geer af Finspång kom att vidareutvecklas och fortleva i över 300 år. Finspång, såsom många andra järnbruk, kom att anställa många olika folkslag, vid sidan av de tidigare svenska, finska och tyska inslagen kom vallonerna bli en ny och dominerande folkgrupp på de svenska bruken.

Louis De Geer d. ä. kom att lägga grundstenen till Finspångs slott den 23 oktober 1668, på en långsträckt holme omfluten av Finspångsåns två armar. Runt slottet med sitt orangeri och lusthus växte bruket upp med smedjor, kanongjuteri och bruksgata.
Från Finspång anlades den numera nedlagda Fiskeby järnväg på 1800-talet.

Finspång har genom åren levererat flera välkända och meriterade idrottsutövare. Här finns två OS-guldmedaljörer i Pär Arvidsson och Bengt Baron som båda tog guld i simning i Moskva-OS 1980. Dessutom kommer Liselotte Neumann, US Open-vinnare i golf 1988, härifrån.
I Finspång finns en av de sista kägelbanorna i Sverige som är en föregångare till bowling.

Finspångs AIK är den stora föreningen i Finspång. Faik har bland annat ett bandylag i allsvenskan och ett ishockeylag i division II. Föreningen hade förr långt många fler sektioner, men handbollen som bland annat arrangerar Aluceum bröt sig ur för att bilda Finspångs HK medan skidor och orientering numera återfinns i Finspångs SOK.

Finspångs GK har sitt mest kända namn i Lotta Neumann. I dag har man på herrsidan ett herrlag som på somrarna spelar lag-SM på högsta svenska serienivå.
Ridklubben heter Ryttarkamraterna i Finspång (RKF) och har en stor ridskola som även arragerar stora tävlingar.
Finspångs IBK spelar i division I efter att i början av 2000-talet spelat ett par säsonger i elitserien.
Traktens bästa fotbollslag, Torstorps IF, spelar säsongen 2011 i division III södra Svealand.

Upplagd av Bengt kl. söndag, augusti 22, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)