Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 16 augusti 2010

Salgótarján. (Ungern)

Salgótarján är en stad i Nógrádprovinsen i nordöstra Ungern. Staden hade år 2005 totalt 43 169 invånare och en area på 102,96 km².
Staden ligger vid foten av Karancsberget vid Cserhátkullarna, 120 kilometer nordöst om Budapest och 70 kilometer väster om Miskolc. Salgótarján är omgiven av skog och kullar med slottsruiner.
Staden fanns redan under medeltiden, men informationen om denna tid är delad, det är dock troligt att det var en liten by. Ordet salgó betyder skinande på gammal ungerska, medan Tarján var namnet på en av de ungrargrenarna som levde i området.
Slottet Salgó byggdes under 1200-talet på ett berg med vulkaniskt ursprung. Under 1200-talet hade staden redan en kyrka.
Efter belägringen av det närliggande slottet Fil'akovo (1682) blev staden ödelagd, och nya invånare ankom endast tio år efter, men orten fortsatte vara en liten by.
Arbetena kom under mitten av 1800-talet då en kolgruva öppnades i närheten. Jobbmöjligheterna kom med gruvan och utvecklingen av industrier tog fart. Staden växte fort och fick stadsrättigheter år 1922.
År 1950 blev Salgótarján huvudstad i Nógrádprovinsen istället för den tidigare staden Balassagyarmat. Under de kommande tjugo åren anslöt sig flera byar och orter till den växande staden.
Kolgruvan stängdes för många år sedan, något som gjorde att de som jobbade där blev lämnade utan jobb.
År 1994 fick Salgótarján ranken som stad med provinsrättigheter, som följd av en ny lag som gjorde att alla provinshuvudstäder är städer med provinsrättigheter (tidigare fick endast städer med över 50 000 invånare dessa, och Salgótarján var en av de två som hade mindre än 50 000; den andra var Szekszárd).

Upplagd av Bengt kl. måndag, augusti 16, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)