Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 18 augusti 2010

Svappavaara.

Svappavaara (meänkieli Vaskivuori, nordsamiska Veaikkevárri) är en tätort i Kiruna kommun, vid Europaväg 45.
Svappavaara anlades som gruvort på 1600-talet. LKAB (Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag) är en stor arbetsgivare på orten. Det finns en kyrka från 1960-talet. Svappavaara har även Konsum-butik, bensinstation, bibliotek, sporthall, hembygdsförening (Hurugården) och en F–9-skola som dock hotas om nedläggning.
Den kände arkitekten Ralph Erskine har skapat bostadshuset Ormen Långe. I dag är omkring halva huset kallställt och man planerar att riva en del av det.
Svappavaaras gruvbrytning inleddes med kopparbrytning i slutet av 1500-talet beläget tre kilometer från byn. Där bröts kopparmalm med hjälp av tillmakning (upphettning av berget genom vedeldning). De karakteristiska gruvhålen och slagghögarna syns än i dag kring gruvan. Från byn gick det transportvägar till Gällivare och Parakka, ibland dragna av renspann. I själva byn finns bitvis märken kvar av kopparförädlingverket och av myntsmedjan. Svappavaara är en av få orter med ett eget mynt.
Byns moderna gruvdrift började 1965 då LKAB satsade stora medel på dagbrottet och de för gruvan viktiga anrikningsverket, sovringsverket och kulsinterverket. Samtidigt satsade LKAB på infrastrukturen i byn genom att betala för anläggandet av simhall/idrottshall, fotbollsplan och löparspår/skidspår. 1983 lades Svappavaaragruvan i ”malpåse” på grund av olönsamhet, enligt gruvledningens uttalande.
Efter gruvans stängning flyttade många från orten, och trots att riksdagen införde en zon befriad från arbetsgivaravgifter tillkom inte många arbetstillfällen.
Fortfarande (2010) ligger dagbrottet i malpåse, men anriknings- och kulsinterverket är igång, då man kör malm från Kiruna till Svappavaara med tåg. Malmen förädlas och skickas sedan tillbaka som pellet till Kiruna. Som mest sysselsatte gruvan cirka 480 arbetare. Nu (2010) sysselsätter gruvan cirka 120 personer.
2007 meddelade gruvledningen att de planerade att tömma det gamla dagbrottet på vatten och åter öppna det. Dock är det sagt att malmen från dagbrottet inte ska användas av LKAB för pellettillverkning, utan till bland annat tungbetong av Minelco.
Den 21 maj 2008 invigdes den nya produktionscentralen, där kontrollrummen för både anriknings- och kulsinterverket numera finns. Det finns även ett antal kontor för tjänstemän. Även flotationsbyggnaden med ett nytt laboratorium invigdes denna dag. Totalksotnaden för dessa byggnader var cirka 400 miljoner kronor.
Den 27 maj 2010 invigdes Gruvberget, som ska bli ett nytt dagbrott i Svappavaara. Det är samma berg som man på 1500-talet bröt koppar i, fast då med helt andra brytningsmetoder. LKAB:s verkställande direktör Lars-Eric Aaro och Kirunas kommunstyrelseordförande Kenneth Stålnacke sprängde första salvan i berget.
LKAB planerar att öppna ytterligare två gamla gruvor vid Svappavaara: Mertainen, som ligger efter E10:an, norr om byn, den andra är det gamla dagbrottet, som ligger innanför LKAB:s område.

Inga kommentarer: