Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

torsdag 25 augusti 2011

Sachsen. (Tyskland)

Sachsen (Freistaat Sachsen, sorbiska Swobodny stat Sakska) är ett av Tysklands förbundsländer och historiskt ett tyskt kungarike och kurfurstendöme.


Sachsen gränsar i öster till Polen, i söder till Tjeckien (med Erzgebirge ("Malmbergen", som gräns), i väster till Bayern, Thüringen, Sachsen-Anhalt och i norr till Brandenburg. Delstatshuvudstad är Dresden. Delstaten har 4,46 miljoner invånare på 18 412 kvadratkilometer (242 inv/km²).


Historia:

Huvudartikel: Sachsens historia
Sedan sjätte århundradet under folkvandringstiden lämnades Elbeområdet av germanerna, som drog sig västerut, åt slaviska stammar. Senare uppstod en motvåg, och år 929 angrep tyskarna under kung Henrik I av Tyskland (f.d. hertig av Sachsen) slaverna och överskred Elbe, samt byggde fästningen Meissen. Den slaviska befolkningen blev successivt germaniserad. 1089 förlänades området åt Henrik av Eilenburg av huset Wettin, med titeln markgreve av Meissen, och under 1100-talet började tyska bönder flytta hit. Under 1200-talet kodifierades rättspraxisen i Sachsen i Sachsenspiegel, en lagbok på lågtyska av ansenligt rättshistoriskt intresse.

Under 1700-talet kom Sachsens granne i norr, Preussen, att utvecklas som krigarstat och 1745 besegrades Sachsen av preussarna i slaget vid Kesselsdorf. Sachsen fick betala en miljon thaler i lösen, men angreps snart på nytt och sjuårskriget (1756-1763) mellan huvudkombattanterna Preussen och Österrike kom till stor del att utspelas på sachsisk mark. Landet förstördes i hög grad av både fientliga och allierade styrkor.

Från 1763 regerades Sachsen av kurfursten Fredrik August III, vilken 1806 kröntes till kung av Sachsen (då han tog sig kunganamnet Fredrik August I). Det nya kungariket kom att ingå i Rhenförbundet och fick Dresden som huvudstad. 1809 inleddes på order av Napoleon förstörelsen av huvudstadens fortifikationerna och 1829 blev Dresden en öppen stad.

Efter Napoleons nederlag 1813 förlorade Sachsen sin bundsförvant och på grund av troheten mot Napoleon fängslades Fredrik August I av Sachsen en tid i Berlin. Wienkongressen 1815 medförde en förlust av tre femtedelar av statens territorium till Preussen, och Sachsens politiska roll i Tyskland minskade avsevärt i betydelse.

1918 abdikerade Sachsens siste kung, Fredrik August III, och landet blev Fristaten Sachsen (som sedan 1990 åter är statens officiella beteckning).
Efter andra världskriget ingick Sachsen från 1945 till 1949 i den sovjetiska ockupationszonen, SBZ (Sowjetische Besatzungszone), och sedan i Östtyskland från 1949 till Tysklands enande 1990.

Inga kommentarer: