Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

onsdag 24 augusti 2011

Sävsjö.

Sävsjö är en tätort (stad) på Småländska höglandet och centralort i Sävsjö kommun, Jönköpings län. Strax utanför Sävsjö ligger Götalands högsta punkt Tomtabacken som når en höjd på 377 meter över havet.


Sävsjös höga och centrala läge gjorde att Sävsjö tidigt efter järnvägens tillkomst på 1860-talet blev viktigt som bland annat handelsplats, järnvägsknut och rekreationsort.

På grund av Sävsjös unga ålder såsom större samhälle, finns det inte någon stadskyrka som på många andra platser, utan Sävsjö församling har 1100-tals kyrkor som ligger utanför själva stadskärnan.

Historia:
Sävsjö växte upp kring järnvägen, Södra stambanan, som blev färdig 1864. Den tidigare administrativa centralpunkten i västra Njudung, var intilliggande Komstad, Västra härad. Dock lämpade sig inte terrängen vid Komstad för järnvägen, varför den nya centrala platsen blev mötet mellan järnvägen och den gamla kungsvägen mellan Vetlanda och Värnamo. Denna plats hade redan tidigare varit betydelsefull då Sten Sture den yngre redan på 1200-talet låtit bygga ett jaktslott här. Slottet omnämns i skrift som så tidigt som 1287 och går då under namnet Eksjöhovgård. Även många gamla kyrkor och runstenar i området vittnar om att platsen sedan länge varit bebodd.

Ett stationssamhälle växte snabbt upp runt järnvägsstationen och när Sävsjö i och med Hvetlandabockens öppnande 1884 blev knutpunkt mellan Södra stambanan och Vetlanda-Målilla växte samhället snabbt. 1886 blev Sävsjö municipalsamhälle, 1907 öppnade Sävsjö Sanatorium och 1908 slog Sävsjö Tingshus upp portarna. Orten ökade snabbt i folkmängd och på 1940-talet hade Sävsjö vuxit och blivit en av de större orterna i området med samtliga betydande administrativa och säkerhetsmässiga tjänster såsom; polis, brandförsvar, lasarett och domstol med mera.

År 1947 blev Sävsjö stad, Sävsjö stad bildad av de tidigare socknarna Vallsjö och Norra Ljunga efter att ha varit municipalsamhälle i dessa landskommuner sedan 1882. Det var den sjätte sista orten i Sverige att bli stad före kommunreformen 1971.

Sedan dess är Sävsjö i stället centralort i den betydligt större Sävsjö kommun. Samma år som kommunreformen gjordes, inleddes också tingsrättsreformen i Sverige, vilket innebar att flera av de då 135 tingssätena i Sverige försvann. Detta skedde även med Njudungs domsagas häradsrätt med säte i Sävsjö och Vetlanda. Tingshuset togs över av den nybildade Sävsjö kommun som byggde om tingshuset och införlivade det med Sävsjö stadshus, en funktion som det har än idag.

Nutid:
Nu domineras främst Sävsjö av småindustri och många som bor i Sävsjö har arbete i de större intilliggande städerna såsom Jönköping eller Vetlanda, trä- och verkstadsindustrierna sysselsätter dock fortfarande ett stort antal människor i staden och kommunen. Främst hus- och metallindustrin har varit och är betydande för Sävsjö med företag som Sävsjö Trähus, Sävsjö fälgar och Sävsjösläpet i bräschen. Trots Sävsjös till antalet lilla befolkning har man kunnat bibehålla ett relativt brett näringsliv men under de senaste åren har avfolkningen och globaliseringen gjort sig till känna även här med arbetslöshet och stigande åldringstal som följd.

Under de tuffa åren på 1990-talet tappade Sävsjö mycket av sitt då breda näringsliv. Affärslivet minskade också kraftigt då man tappade många viktiga beståndsdelar i ett samhälle såsom Polis, Stadshotell, Bok och Leksakshandel med mera. Behovet av dessa verksamheter kvarstod dock och kommunen har länge kämpat för att få tillbaka dessa verksamheter. På senare tid har staden fått tillbaka viss del av sitt service- och affärsliv när polisstation, stadshotell med flera öppnat ånyo.

Sevärdheter:
Runt om Sävsjö återfinns många sevärda platser vilka många är av äldre karaktär. I nuvarande Sävsjö församling återfinns nära 750 fornlämningar, där ibland kan nämnas ca 100 rösegravar. Trähusstadskärnan från sent 1800-tal med Sävsjö sanatorium är också mycket sevärd för den som är intresserad av historia och något äldre arkitektur.

Inga kommentarer: