Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 1 november 2010

Halle. (Tyskland)

Halle (Westfalen) officiellt: Halle (Westfalen), är en stad i Nordrhein-Westfalen , belägen cirka 15 km väster om Bielefeld i den norra delen av distriktet Gütersloh i Westfalen-Lippe. Stadsområdet sträcker sig till nordost i Teutoburgerskogen och i sydväst till Emssandebene. Nämns första gången 1246, var en av stadens ut i 1719 att placera flera århundraden för grevskapet Ravensberg och var 1816-1972 distrikt stad i distriktet hallen. Förutom en rad medelstora företag i lager August Storck och Gerry Weber internationellt kända företag, etablerat två. Hall är de många lindar i stan som "Linde stad" pga.

Hall är beläget ca 15 km väster om Bielefeld och 38 km sydost om Osnabrück i norra distriktet Gütersloh i Westfalen-Lippe. Det är mot nordost kanten av viken westfaliska väntat och är till stor del i Emssandebene på sydsluttningen av Teutoburgerskogen, staden området från nordväst till sydost rinner genom den. Mindre delar av staden ligger i bergskedja att medan den östra Münsterland den Westfaliska Bay och begränsad och på denna punkt del av Weser-Ems-vattendelaren är. Den högsta höjder är Hengeberg med 316 m över havet. NN och Stora Egge med 312 m över havet. NN. Med 70 m över havet. NN är den sydvästra utkanten djupast. Där flödet Hessel och Rheda ström ut ur staden, medan stången Bach på stadens utkanter i Loddenbach öppnas. I den norra staden på Hengeberg fjädrande Kuensebeck Bach och Laibach är på Kölkebeck Rheda Bach. Alla bäckar flödet från Teutoburgerskogen och slutligen flödet Ems till. Staden är formad av användning inom jordbruket, men också har betydande intressen skogsområde, inklusive skog och gärningar Hauser skogoch 40 hektar urbana skogen. Den 52: e Latitude nedskärningar staden i den södra delen.

Klipporna i den grunda markytan Osning upprätt brant. De är gjorda av lera märgel- kalk märgel- kalksten och märgel stenar, men också från sandstenar och sandiga marls av mesozoikum, i synnerhet de lägre och yngre krita. Dessa stenar ligger på en bas av vikta klippor paleozoikum, särskilt Devon och kol. Vid övergången området till Münsterland, krita skikt ökar från en blygsam och mestadels sandiga lösa jordlager från istiden (kvartäraär) omfattas, från flodsediment av Ems och från glaciala avlagringar såsom morän marken smältvatten sand finns eller.

I förhållande till mark kan staden morfologiskt uppdelat i tre sektioner. Bottnar i hängrännor, dalar och slätter i sydväst ligger nära ytan med grundvattnet att uppfylla. Detta gley jordar är naturliga gräsmarker webbplatser. Från toppar och dalar att stiga tillbaka från sand och smältvatten sand, sediment av kvartära. Dessa sanden är näringsfattiga till sura jordar hedar, vissa med hardpan i alven, vittrade. På den sydvästra sluttningen av Teutoburgerskogen, till exempel Künsebeck, land de en stor en. Som ett resultat av historiska odlingstekniker och många års användning i fält av dessa marker är att nå ut till den djupa humus, ibland med Plagge ordning. Sydväst om centrala räckvidd Teutoburgerskogen är några enstaka toppar, såsom Hesseln bergen. Här är kalksten och märgel stenar i yngre krita grunt, lera lera Rendzinen uppstått. Denna bas-rika jordar är typiska värdefulla lövträd webbplatser. De viktigaste åsen består av sandsten i Nedre krita. På det har kraftfulla hed jordar, sura, steniga bildas.

Upplagd av Bengt kl. måndag, november 01, 2010

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)