Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 6 november 2010

Lorient. (Frankrike)

Lorient är en stad i departementet Morbihan i Bretagne i Frankrike. Lorient ligger vid atlantkusten och är en hamnstad. Antal invånare 61 844 (staden) och 186 144 (stadsområde).

I L. finns ett örlogsvarv sedan 1600-talet, och varvet är fortfarande viktigt för franska flottan.

Under andra världskriget var L. tysk ubåtsbas, och en stor bombsäker docka finns fortfarande kvar från den tiden. L. belägrades, men höll ut ända till maj 1945.

Tour de France åttonde etapp hade sin målgång i Lorient 9 juli 2006.

I början av 1600-talet hade handlarna som handel med Indien etablerade lagerställen i Port-Louis. De byggdes senare ytterligare lager över bukten 1628, på den plats som blev känt som L'Orient (Orienten på franska). Senare, etablerade Franska Ostindiska Kompaniet, grundades år 1664 och befraktades av kung Ludvig XIV, varv, vilket ger en impuls till utvecklingen av staden. Storbritannien inledde i 1746 under kriget i den österrikiska arv, en Raid på Lorient att förstöra franska sjöfarten.

I försök att förstöra tysk ubåt pennor (ubåt baser) och deras matarledningar, de flesta här i staden förstördes av allierade bombningarna under andra världskriget. Dagens Lorient återspeglar således en arkitektonisk stil av 1950-talet.

Lorient var platsen för en tysk ubåt (ubåt) bas under andra världskriget. Grossadmiral Karl Dönitz beslutade att bygga en bas på 28 juni 1940. Mellan februari 1941 och januari 1942 byggdes tre gigantiska armerad betong strukturer på Keroman halvön. De kallas K1, K2 och K3. 1944 Började arbetet på en fjärde struktur. Bas kunde hopsamling trettio ubåtar under lock. Även om Lorient var kraftigt skadad av Allied bombningarna räder, överlevt denna marinbasen genom till slutet av kriget. Lorient hölls fram till maj 1945 av nazistiska Bundeswehr, även om denna stad var omgiven av den Amerikanska armén, eftersom tyskarna det vägrade att överlämnandet.

Eftersom de inte kunde förstöra bas och dess ubåt pennor, hade allierade beslutat att förenkla staden och port i Lorient, i syfte för att minska matarledningar ubåt grunder. Utan bränsle, resupplies av vapen (t.ex. torpeder) och bestämmelserna blev det omöjligt för dessa U-båtar att återvända till krig patruller i Atlanten. Mellan den 14 januari 1943 och den 17 februari 1943 släpps så många som 500 hög-explosivt Antennkabel bomber och mer än 60 000 agiterande bomber på Lorient. Staden förstördes nästan helt, med nästan 90% av staden förenklas. Tusentals franska civila, liksom tyska militära och örlogsfartyg män, dödades.

Närvarande, Keroman tidigare ubåt bas är öppna för allmänheten, och det kan besökas året runt. Under turer, kan ubåten pennor med block K3 ses. Taket (3,40 till 7.0 meter (kvart till 22.97 ft) av stål-förstärkta konkreta) kan besökas, liksom en före detta anti-aircraft torn ovanpå en ubåt bas. Tornet erbjuder en utmärkt vy av harbor och Grossadmiral Karl Dönitz av Kriegsmarine (nazistiska tyska flottan) tidigare huvudkontor över bukten vid Larmor-Plage.

Efter kriget basen togs över av den franska flottan och var används upp till 1997. Basen döptes efter Jacques Stosskopf juli 1946. Han hade varit den vice verkställande direktören örlogsfartyg konstruktion vid basen och gav värdefull information till allierade under kriget.

Inga kommentarer: