Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 7 februari 2009

Tre kvinnor dog ( fått av en vän)


Tre kvinnor dog samtidigt i en olycka, och kom till himmelen.
Vi porten stod St. Peter som sade, "Vi har bara en regel här i himlen, TRAMPA INTE PÅ ANKORNA" !

Kvinnorna gick försiktigt, försiktigt, in i himlen, och visst, det var "knökfullt" med ankor överallt. Det verkade nästan omöjligt att inte trampa på någon anka, men de gjorde sitt bästa för att undvika dem.
Men så en dag trampade den första kvinnan på en anka.

Då kom St. Peter med den fulaste man som hon någonsin sett, kedjade ihop dem och sade, "Ditt straff är att vara ihop kedjad med denna skapelsens fulaste man i evigheters evighet !"

Nästa dag råkade den andra kvinnan trampa på en anka, då kom St. Peter, som inte missar något, med en annan fruktansvärt ful man, kedjade ihop henne med fulingen, samma förklaring som till den första kvinnan, i evighet o.s.v. o.s.v.

Den tredje kvinnan såg allt detta och gick alldeles extra försiktigt, hon ville ju inte tillbringa evigheten med någon så ful man som de andra två.
Hon lyckades gå med försiktiga steg bland molnen flera månader,...
MEN SÅ EN DAG,
uppenbarade sig St, Peter , med sig hade han den stiligaste man som hon någonsin hade sett, lång, muskulös, blå ögon, ja himmelskt snygg alltså.
St, Peter kedjade ihop dem, utan att säga ett
ord.....
Den överlyckliga kvinnan sade med darrande röst, "Herregud, jag undrar vad har jag gjort för att förtjäna att få vara ihop kjedjad i evighet med dig ?"

Killen svarade,

"Jag har ingen aning om det....
men jag råkade trampa på en anka ! !

Inga kommentarer: