Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

lördag 7 februari 2009

Vanda. (Finland)


Vanda (till 1972 Helsinge, på finska Vantaa) är en stad i landskapet Nyland i Södra Finlands län i Finland. Staden har fått sitt namn av Vanda å, som flyter söderut genom staden mot Gammelstadsforsen i Helsingfors.
Vanda gränsar i söder till Helsingfors, och är med sina 187 281 invånare (31 december 2005) den fjärde största staden i Finland. Vanda ingår i huvudstadsregionen. I Vanda finns Helsingfors-Vanda internationella flygplats samt vetenskapscentret Heureka.
Innehåll
1 Historia
2 Näringsliv
3 Kommunikationer
3.1 Vägar
3.2 Kollektivtrafik
4 Stadsdelar
5 Sport
6 Se även
7 Externa länkar


Historia
Man har hittat tecken på att det funnits mänsklig aktivitet i Vanda för över 5000 år sedan, men en möjlig fast bosattning kan spåras först till 1000-talet e.Kr. På 1100-1200-talen bosatte sig invandrare från Sverige på Vandas område längs med Kervo å. Kungsvägen från Åbo till Viborg gick genom Vanda och byar uppstod längs med vägens sträckning, till exempel Helsinge kyrkoby. Helsinga, nuvarande Vanda å, nämndes för första gången år 1351, när Sveriges kung Magnus Eriksson gav Padise kloster i Estland rätt till laxfiske i Vanda å. Händelsen återspeglas i stadens vapen. Namnet Helsinge nämns för första gången år 1428. Samma århundrade blev S:t Lars stenkyrka i Helsinge kyrkoby klar, närmare bestämt år 1460. Efter Helsingfors grundande år 1550 flyttades regionens tyngdpunkt längre söderut medan Vanda/Helsinges betydelse gradvis minskade, speciellt efter att Helsingfors flyttades längre ut mot havet år 1640.
Under industrialisieringen på 1800-talet utnyttjade man Kervo och Vanda åar, då bland annat Dickursby blev ett industrisamhälle, medan ett bruk fungerade vid Vandaforsen. Än idag säljs målarfärg framgångsrikt under brändet Tikkurila (Dickursby på finska). År 1862 blev Stambanan klar, Finlands först järnväg. Längs med järnvägen uppstod det tätbebyggda samhällen, och Helsinges administration koncentrerades till Malm som numera hör till Helsingfors stad.
År 1946 förlorade Helsinge en tredjedel av sin areal och två tredjedelar av sin befolkning till Helsingfors stad i en inkorporering. Bland annat Malm och Sockenbacka blev stadsdelar i Helsingfors. Vanda fick i stället Korso av Tusby år 1954. År 1966 inkorporerades också Nordsjö med Helsingfors. På 1950-talet blev Dickursby kommunens nya centrum och Helsingfors-Vanda flygplats öppnades i Vanda inför de olympiska sommarspelen 1952 i Helsingfors. Flygplatsen har haft en stor inverkan på Vanda, både på stadsstrukturen, som ekonomiskt. På 1960- och 1970-talen byggdes eller förbättrades flera trafikleder i Vanda: Ring III byggdes för att förena Helsingfors olika utfartsvägar, medan man byggde helt nya stadsdelar i västra Vanda nära Vandaforsbanan, som blev klar år 1975. Utöver dessa byggdes det mängder av höghusförorter runt om i Vanda som ett svar på efterfrågan på bostäder i Helsingforsregionen. Vissa delar av Vanda är fortfarande lantbruksdominerade, men dessa områden nöts ideligen av nybyggen. Kommunen Helsinge blev köpingen Vanda år 1972. Vanda beviljades stadsrättigheter år 1974. Antalet invånare ökade från 15 000 (år 1950) till 176 000 (år 2000). Antalet kommuninvånare med svenska som modersmål har minskat något, från ca 6 600 (år 1980) till ca 5 850; den relativa andelen svenskspråkiga har dock minskat kraftigare, från 5% till 3% under samma tidsperiod.

Inga kommentarer: