Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

söndag 26 april 2009

Hallands Län.

Hallands län är ett västsvenskt kustlän i Götaland, med gränser till Västra Götalands län, Kronobergs län, Jönköpings län och Skåne län. Residensstad är Halmstad.
Hallands läns valkrets utgör valkrets vid riksdagsval i Sverige. Större delen av befolkningen bor i kustområdet, som till största delen är jordbruksbygd, medan inlandet är skogsbygd. Norra delen fungerar i allt större utsträckning som förorter till Göteborg. Det gäller framförallt Kungsbacka kommun, men till viss del Varbergs kommun. Provinsen Halland blev svensk på 30 år i samband med freden i Brömsebro 1645. Från freden i Roskilde 1658 blev provinsen varaktigt svensk.
Då den nya länsorganisationen i Sverige infördes i Regeringsformen redan 1634, har Halland aldrig administrerats på samma sätt som de äldre svenska landskapen. Till och med 1970 var länets och landskapets gränser identiska.
Till en början styrdes den nya provinsen av en guvernör. 1658 utnämndes den första landshövdingen, enligt 1634 års regeringsform. Mellan 1658 och 1719, men med några års undantag, fanns ett eller ett par olika generalguvernement med överhöghet över de nya provinserna. 1683 infördes svensk lag. I 1719 års Regeringsform avskaffades förvaltningsformen guvernement och generalguvernemnt i den inrikes förvaltningen, Halland fick då en länsstyrelse och blev då län i full bemärkelse.
Länet består fortfarande till största delen av landskapet Halland. År 1971 tillfördes församlingarna Grimmared, Gunnarsjö, Karl Gustav och Kungsäter från dåvarande Älvsborgs län (Västergötland) (ingår i Varbergs kommun) samt Älvsered, likaså från Älvsborgs län (ingår i Falkenbergs kommun).
Samtidigt överfördes Lindome till dåvarande Göteborgs och Bohus län (ingår i Mölndals kommun) och Östra Karup till dåvarande Kristianstads län (ingår i Båstads kommun, Skåne län).
År 1974 tillfördes församlingarna Femsjö, Färgaryd, Jälluntofta, Långaryd och Södra Unnaryd i landskapet Småland från Jönköpings län. Dessa bildar, tillsammans med Drängsered, Kinnared och Torup, kommunen Hylte som är länets enda inlandskommun.

Upplagd av Bengt kl. söndag, april 26, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)