Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 20 april 2009

Nyköping.

Nyköping är en tätort (stad) och centralort i Nyköpings kommun samt residensstad i Södermanlands län .


Nyköping ligger vid den sörmländska kusten där Nyköpingsån rinner ut i Stadsfjärden och Östersjön. Staden är belägen mellan Södertälje, Norrköping, och Oxelösund.

Staden har två sevärda kyrkor, S:t Nicolai kyrka och Alla Helgona kyrka. Båda har funnits i staden sedan 1200-talet. Vid Nyköpingsån har man funnit kvarlämningar som har daterats till cirka år 2000 f.Kr. Nyköping är förmodligen en av Sveriges äldsta städer. Platsen, vid mynningen av tre vattendrag – Nyköpingsån, Kilaån och Svärtaån – var särskilt betydelsefullt på den tid när längre transporter gjordes med båt.

Nyköpings äldsta privilegiebrev härstammar från 1444 (gäller tillgång till öar i skärgården). Under medeltiden inträffade flera riksmöten och krigshändelser i staden. År 1280 anlades ett franciskanerkloster i Nyköping. Det är okänt när slottet Nyköpingshus uppfördes, men hertig Magnus Ladulås förde där de förhandlingar som innebar att svenska kronan fick kontroll över Visby.

På slottet satt även Valdemar Birgersson fången och dog år 1302. År 1317 inträffade det så kallade Nyköpings gästabud där hertigarna Erik Magnusson och Valdemar Magnusson fängslades av sin bror kung Birger och senare avled. Under Albrekt av Mecklenburgs tid innehades slottet av den tyske riddaren Raven van Barnekow och senare Bo Jonsson (Grip).

På Nyköpingshus undertecknades den 20 september 1396 Nyköpings recess vilket är en av de viktigaste historiska händelserna under medeltiden i Norden och var en förutsättning för bildandet av Kalmarunionen året efter.

I början av 1400-talet var danskarna Niklis Jönsson Svarte Skåning, Arendt Styke, väpnaren Björn Pedersson och Albert Styke fogdar på slottet fram till Engelbrektsupproret. 1466 blev Erik Axelsson Tott vald till riksföreståndare och 1516 stormades det av Sten Sture den yngre och den 24 december 1521 intogs det av Gustav Vasa. Gustav Vasa lät rusta upp slottet och lade också en flottstation i Nyköping. Karl IX residerade på slottet som hertig och gifte sig med Kristina av Holstein-Gottorp där 1592. Under 1600-talet befästes slottet ytterligare. 1665 brann slottet, reparerades nödtorftigt men delar av murarna revs och användes vid bygget av Stockholms slott.

Nyköping härjades av större eldsvådor 1390, 1665, 1719 och 1825. Efter anfallet av en rysk galärflotta den 24 juli 1719 brändes staden ned. Efter branden byggdes ett länsresidens på gamla rester av slottsmurarna. Det stod klart 1726 men användes bara som residens fram till 1760. Ett av husen som byggdes användes dock av landshövdingen fram till 1800-talet.

Mellan 1941 och 1980 fanns F 11, Kungliga Södermanlands Flygflottilj, Sveriges enda spaningsflottilj var grupperad vid Skavsta. Dessutom fanns även Arméflygskolan stationerad på Brandholmen från 1963 till flygplatsens nedläggning 1984 då man flyttade till Skavsta. Efter bara ett år där flyttade armén vidare till F 3 Malmslätt.

Upplagd av Bengt kl. måndag, april 20, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)