Avslappningsmusik...

Varg

Varg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur med spridning över en stor del av världen. Vargen är den största av de 35 vilda arter av hunddjur som finns och dessutom stamfader till hunden. En fullvuxen varg väger 30 till 50 kg.[3] På grund av vargens stora utbredningsområde finns stora skillnader i djurets storlek. De största vargar som förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa är ungefär 160 centimeter långa och vid skuldran 80 centimeter höga. En ca 50 centimeter lång svans tillkommer. Deras vikt kan gå upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt. Pälsens färg är mycket variabel. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos. Det är mycket svårt att skilja vargspår från spår av hundar. Ofta krävs det att man följer spåret en längre sträcka (gärna flera km) för att man ska kunna vara någorlunda säker på att det är varg och inte en lös hund man spårar. Vid spårning på snö lämnar stora hanvargar en spårstämpel på 10-12 cm exklusive klor. Få hundar har så stora tassar. Nordeuropeiska vargar har dessutom en steglängd på minst 140 cm på hårt, plant underlag i trav, vilket sällan matchas av hundar. Det finns emellertid vargar med små tassar, och en normal varghonas tassar är faktiskt inte större än en grå- eller jämthunds. Vargspåren går ofta rakt (målmedvetet) medan tama hundar brukar springa kors och tvärs. Detta beteende gäller dock inte alltid, eftersom vargen också kan göra oregelbundna lovar, och hundar kan dessutom vara målmedvetna. Rimligen torde förvildade hundar med tiden bli mer "lugna" (mindre lekfulla) i beteendet och därmed svårare att skilja från varg på spår. När vargar går i flock i djup snö, går de ofta "fot i fot". De sätter då ner tassarna i varandras spår, så att det ser ut som att det endast gått ett djur i spåret. Spårar man en längre sträcka kommer man förr eller senare till något ställe där de delar på sig. En sådan spårlöpa lämnar inte tama hundar. Till spårtecknen räknas också spillning och urinmarkeringar. En varg äter inte samma slags mat som en hund nuförtiden. Den livnär sig på kött och ben. Spillningen skiljer sig således från hundens, som oftast blir utfodrad med pellets som är utblandade med vegetariskt innehåll. När vargen ätit mycket ben, blir avföringen helt vit. Urinmarkeringar av varg ser likadana ut som hundens. Men det finns en stor skillnad i alla fall. Hos vargen är det endast alfaparet som har rätt att lyfta på benet när de urinerar. De andra flockmedlemmarna (även hannarna) hukar sig ner och urinerar som hundtikar. Under högvintern, när honan löper, kan man finna spår av blod i urinmarkeringarna, då vet man att det är varg som varit framme (hundtikar urinerar hukande). roza_hrefReplace("48052134d6e8f96f8771707b4e245f37"); // -->

måndag 20 april 2009

Vattenrådjur.

Vattenrådjur (Hydropotes inermis) är en art i familjen hjortdjur (Cervidae) och den enda arten i sitt släkte. Djuret lever i östra Asien och liknar trots namnet mer myskhjortar än rådjur. Arten är inte närmare släkt med de nämnda djurgrupperna. Djurets kroppslängd ligger vid 90 cm, mankhöjden vid 50 cm och vikten vid 13 kg. De bär inga horn och är på så sätt de enda djuren i familjen hjortdjur där hanarna saknar vapen på huvudet. Hanarna har istället (liksom myskhjortar) förlängda hörntänder som blir upp till 5 cm långa och är tydligt synliga utanför munnen. Vattenrådjurets päls är gulbrun och bara på hakan och halsen vit. Utbredningsområdet omfattar det kustnära låglandet vid floden Changjiang i östra Kina samt på den koreanska halvön. Populationen i Korea skiljs vanligtvis som underart, Hydropotes inermis argyropus, från den kinesiska populationen. På grund av att den huvudsakligen förekommer i det svårtillgängliga Nordkorea är inte mycket känt om underarten. Habitatet utgörs av träskmarker och strandlinjer av floder och sjöar, där vattenrådjuret gömmer sig bland bladvass och annan vegetation.
Hertigen av Bedfordshire i England hade under 1800-talet vattenrådjur på sitt gods nära Woburn. Dessa rymde och bildade grunden till en förvildad population som idag lever i Bedfordshire och Cambridgeshire. Dessutom finns en förvildad population i departementet Haute-Vienne i Frankrike. Vattenrådjur lever huvudsakligen ensamma. Ibland har hanar utanför parningstiden sällskap av en hona men de är aggressiva mot artfränder av samma kön. När hanar strider orsakar de djupa sår med sina hörntänder. Striden slutar när ett djur visar sin underlägsenhet genom att pressa huvudet och halsen mot marken. Sedan flyttar den besegrade hanen från territoriet.
Efter dräktigheten som varar i cirka 200 dagar föder honan två ungdjur. Tidigare berättelser om kullar med åtta ungdjur har visat sig vara felaktiga. Ungarnas päls har vita prickar och ljusa remsor.
Vattenrådjurets föda utgörs huvudsakligen av bladvass. Ibland vistas de i odlade marker med korn och grönsaker och äter där. Därför betraktas de i Kina som skadedjur.

Upplagd av Bengt kl. måndag, april 20, 2009

Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)